Nu är jag på jobbkurs i Stockholm. Eller ja, lite utanför Huddinge är jag. Eller som min urstockholmska kompis uttryckte det, betydligt söder om söder. Kursgården som jag bor på är väldigt vacker och ligger naturskönt. På minussidan är att den är belägen 1,7 km från närmsta buss eller pendeltåg vilket är tråkigt eftersom jag planerat att hälsa på lite kompisar i Stockholm när jag ändå var här. Det är inte så roligt att gå så långt på en landsväg utan någon belysning.
Det känns väldigt lyxigt att vara iväg lite. Även om det är jobbrelaterat. Jobbet kändes inte heller sååå avlägset nu när man är här. Jag har faktiskt inte tappat allt som jag kunnat. Även om en del jobbrelaterade ord verkar ha raderats ur min hjärna på något märkligt sätt. Jag har låtit en tonåring som pratar om saker som den inte riktigt förstår några gånger idag. Men vem bryr sig.
Det bjuds ju ofta på väldigt god mat och framförallt mycket godsaker på konferenser och den här är inget undantag. Hittills har jag dock visat på stor karaktär. Har lyckats passa både äpplepajen med vaniljsås till lunchen och nyponsoppan med vaniljglass och mandelbeskvier till eftermiddagsfikan. Middagens efterrätt i form av saffranspannkaka med blåbärssylt och grädde kunde jag däremot inte motstå. Tur man inte är på kurs jämt =).
Trots att det känns bra att komma iväg så saknar man familjen. Speciellt när G skickar såna här söta kort på Nils...