Nyårsafton

2011 here I come!

Nyårsafton alltså. Inget hårt festande för barnfamiljen. Vi ska vara hemma och ta det lugnt. Lite god mat och vin. Nils brukar vara uppe en sväng runt tolvsnåret. Om han är det idag kan han få se på fyrverkerierna. Ens prioriteringar förändras en del när man får barn. För bara något år sedan hade sådant firande känts ganska trist. Det gör den väl fortfarande men det är ändå det jag är mest sugen på. Och så slipper man ju vara bakis i morgon iaf =).

Under 2011 lovar jag att:

* Försöka lämna bort Nils lite mer.
* Börja träna mer och käka bättre. Förhoppningsvis ger det sig själv när jag börjar med pt den 14 januari.
* Rensa ur min och Nils garderob och köpa lite nya snajsiga grejer till oss.
* Sluta att skjuta upp saker som jag måste göra men inte är så sugen på. Mår sämre av att ha sakerna hängande över mig än att faktiskt göra dem.
* Sluta amma.

That´s it tror jag.

Gott nytt år!

Läsa tidningen

Jaha, kulturdelen bara krymper..

Näst sista dan på 2010

De dåliga nätterna fortsätter. I natt fick Nils sova i vår säng för att vara lugn och inte vakna hela tiden. Han blev mycket lugnare när jag låg och höll om honom. Trots det var han uppe och härjade både tolv och tjugo över tre. För att sedan gå upp lite innan sex. Jag vet inte hur jag ska orka när G börjar jobba på allvar igen.

Riktig mat mättar inte lika länge som bröstmjölk eller ersättning har vi märkt idag. Vi brukar alltid erbjuda Nils ersättning eller bröstmjölk efter att han fått mat eller gröt för att vara säker på att han är mätt. Efter att ha ätit en stor tallrik med mat idag åt han nästan ingen ersättning alls. Sen var han jättegnällig under eftermiddagen. Vi kopplade inte alls ihop det med maten eftersom han ätit så nyligen. Till sist fattade vi dock att han förmodligen var hungrig och snodde ihop lite gröt. Han bokstavligen kastade sig på skeden. Sen åt han upp en hel flaska med ersättning i ett nafs. Stackarn, som fått vara hungrig utan att vi fattat.

Fatta! Ge mig mat då för f-n!!

Idag har vi bara skrotat runt hela dagen och tagit det lugnt. Ätit utelunch, kollat på deckare på SVT play och snuttat med Nils. Superskönt.

Nils har vuxit ur sin vinteroverall och jag försöker hitta en ny i storlek 74. Det verkar vara stört omöjligt. Det verkar som att alla smarta hamsterföräldrar utom jag har fattat att man måste köpa på sig vinterkläder för ett halvår framåt när de kommer in i augusti. Jag har kollat i alla affärer jag kan komma på men det är slutsålt i den storleken överallt. Snart blir jag tvungen att köpa något på Internet men vill helst undvika det eftersom man inte kan se hur varm den är. Men nöden har ingen lag. Nils kan ju gärna inte gå runt med rumpan bar när det är vargavinter.

Trött

Vet inte om det är årstiden eller sex månaders dålig sömn som ger sig till känna men jag är så himla trött. Igår gick jag bara och längtade efter att få gå och lägga mig.

Nils sov aldrig ordentligt på natten och sedan ville han gå upp klockan fem. G tog honom på morgonen men jag blev aldrig riktigt pigg ändå. Förr räckte det oftast att slänga in nappen i munnen på Nils när han vaknade så somnade han oftast om. Just nu är han inne i någon orolig fas där man måste sitta och hålla/klappa honom på huvudet i flera minuter till dess att han somnar om. Om han nu gör det. Det låter inte så jobbigt men det blir svinjobbigt när han vaknar en gång i timmen.

Dagen blev inte bättre igår av att barnpassningspersonalen på SATS sa att Nils gråtit den senaste halvtimmen när jag hämtade honom efter att ha tränat. Den lilla råttan till barnpassare sa att han hade "funderat på att gå och hämta mig men tänkt att jag nog skulle komma snart ändå." Värdelösa äckliga råttan! Jag har varit jättetydlig med att jag vill att de hämtar mig om Nils är ledsen. Det är väl inte hela världen om han är lite grinig i fem minuter men jag vill verkligen inte att han ska vara ledsen i en hel halvtimme för att jag ska träna. Då får jag lösa det på något annat sätt. T.ex. att aldrig lämna honom när det är den störiga killen som var där igår.

Jag gick och la mig vid nio igår och allt kändes blä.

Idag är det mycket bättre men jag är fortfarande trött. Nils sov bättre och G tog honom på morgonen.

Idag har vi varit på BVC och Nils har fått något vaccin. Jag trodde att Nils skulle ha vuxit och gått upp en massa för han har verkligen vuxit ur ALLA sina kläder. (Utmärkt anledning att få toka loss på PoP-rean igår..) Men han hade bara vuxit en halvcentimeter på längden och gått upp 350 gram. På en knapp månad. Jag hoppas att han bara växer lite ojämnt så att det inte är något med att jag försöker sluta amma. BVC var iaf inte det minsta oroliga så då är inte jag det heller.

BVC tyckte även att jag skulle prova att äta lite mjölk igen. Så idag blir det ostkaka med blåbärssylt och grädde. Mums-mums!

Hoppgungeflopp

Nils har fått en hoppgunga i julklapp av oss. Eller ja, vi har orkat ta oss för att sätta upp gungan nu i jul. Vi trodde den skulle den skulle göra stor succé eftersom Nils älskar att hoppa. Han verkade dock inte så nöjd med att sitta i själva selen. Han gjorde några klena försök att hoppa och då såg han rätt glad ut men mest satt han bara i selen och gnällde. Ingen hit alltså...

Bakslag

Det blev för jobbigt att sluta amma på en gång. Så nu har jag börjat lite igen. Kväll, natt och morgon får han snutta. Men inte på dagen. Sen ska jag ta bort ett mål i taget så kan tuttarna, jag och Nils vänja oss lite i taget. Känner mig som en rökare som ska sluta men lurar sig själv. Nu när det gått så bra att sluta i två dagar så kan jag ta ett litet bloss. Det är ju ändå lillördag.

Även om det är ett steg åt fel håll så känns det helt rätt. Fick lite separationsångest när det gick så fort. Och tuttarna hängde ju inte alls med. Dumt att må dåligt för att man vill sluta snabbt. Tror jag.

G är på jobbet idag och jag försöker få gjort massa saker som jag skjutit upp länge. Har varit så energilös efter att vi var sjuka. Måste fixa saker med mitt jobb, Försäkringskassan, If och se till att få klart tackkorten från Nils. Man kan ju inte skicka ett "tack för uppvaktningen i samband med min födelse" när ungen springer på Avenyn. Dags att skärpa sig alltså.

Jag fortsätter att neka Nils tutten

Det går helt okej tycker jag. Nils var uppe och fick ersättning två gånger i natt. Vid tolv och fyra. Nils brukar bara äta en gång på natten nuförtiden men han verkade hungrig och jag var tveksam till om han fått i sig det han skulle under dagen i går. I morse vägrade han ta flaskan av G. Han t.o.m. spottade ut den ersättning som han faktiskt hade sugit i sig men sen när jag tog över så slukade han hela flaskan i ett nafs. Han gjorde några sorgliga försök till att få sin gamla mat men sen fann han i sig i att bara få flaskan. Han lär ju inte fatta vad jag håller på med, stackarn.

Jag känner verkligen av att jag slutar amma. Jag har mjölkstockning på flera ställen men så länge jag inte får feber så kan jag leva med det. I går när jag la mig trodde jag på allvar att de kanske skulle sprängas.  Jag har varit uppe och försökt tömt det värsta vid flera tillfällen under natten. Nu känns det som att de fattat att de inte ska producera jättemycket mer mjölk. Frågan är när jag ska bli av med det som de producerat hittills...

Jag har läst lite på Internet om att sluta amma och det verkar inte som att det är någon som rekommenderar att man ska sluta från en dag till en annan. Min mamma verkade också tycka att jag var helt galen som inte trappade ned försiktigt. Jag ska försöka pumpa ur en del nu och se om det känns bättre.. Så typiskt mig att inte kolla upp hur man gör när man slutar amma utan bara kör på. Jag orkar verkligen inte med att få feber en gång till just nu.

Från allt till inget..

En fördel med att trappa ned amningen är ju att man får lite mjukare avvänjning för egen del. Det är inte så skönt att gå från allt till inget kan jag säga nu efter en halv dag. Bara att härda ut. Undrar hur lång tid det tar innan tuttarna fattar galoppen? Inte för länge hoppas jag.. Orkar inte med en mjölkstockning just nu.

Idag slutar jag amma

Det har jag bestämt. Hittills har jag dock varit lite velig i vilken omfattning jag ska sluta. Ska han kanske få snutta på natten och kvällen ett tag till? Mest för att det känns hårt att sluta rätt av. Dessutom är det ju  enklare att slänga fram (ja eller plocka fram rör det väl sig fortfarande om tack och lov..) tutten än att värma vatten och ta fram flaskor.

Hittills har väl avvänjningen gått sådär. Jag fick i honom 80 ml ersätttning förut och han var supersur under tiden han åt. Låg och morrade och tuggade på flaskan. Min magkänsla säger mig att jag kommer få ha den striden med honom varje gång han ska äta om han får lov att snutta ibland. G gjorde dessutom beslutet lättare för mig genom att mata mig med en Mars-glass. Nu är mjölken besudlad med ko-mjölk så nu måste jag sluta helt.

Känns både superskönt och lite sorgligt. Jag har ju varit så privilegierad att amningen fungerat som den ska hela tiden (förutom en kort period innan vi upptäckte att han var allergisk.) Så egentligen finns det väl inget skäl att sluta amma just idag (förutom att G är hemma och kan ta smällen med mig). Samtidigt längtar jag så mycket efter att få min kropp för mig själv. Det låter klyschigt, jag vet, men det är precis så det känns.

Jag längtar efter att få äta vad jag vill, kunna ha på mig vad jag vill, kunna lämna huset som jag vill. Till och med mina egna hormoner saknar jag. Inte kanske alla delar av dem men ändå.

Samtidigt innebär det ju slutet på en era. Inget mer team Nisse & Mamma. Ingen liten spädgris utan en stor pojk.

Men nån gång måste man ju sätta punkt. Han kan ju inte ammas för evigt. Och ju längre jag väntar desto jobbigare kommer det att bli för honom. Han har ju redan fattat vad som väntar när jag sätter mig med amningskudden. Inte konstigt att han blir förvirrad när han får äcklig ersättning.

Så nu är det beslutat. Härmed stänges mjölkfabriken. För den här gången.

God jul från Nils

Tjena hajfena!

Kossan tror att jag sover men hon har fel. Jag har återigen tagit över bloggen för att sprida mina budskap till världen. Jag är extra sur på kossan idag. Ryktet går nämligen på stan att hon ska göra en tuttkupp imorgon och avgå som kossa och mjölkfabrik. Det ska vi bli två om.

Idag är det annars julafton. Inte för att det märks så mycket här hemma direkt. Kossan och pappa håller mest på och hostar och turas om att sova. Jag säger bara LATMASKAR! 

Jag har minsann varit uppe sen halv sex och jag är också lite sjuk. Det verkar som att min generation kommer att överträffa den föregående med råge. TUR att jag ändå inte kommer att minnas den här julen.  

Eftersom det är julafton tänkte jag ge er läsare en liten gåva bestående av det ni allra helst vill ha. Ett bildkollage med er favoritbebis. 

ENJOY! 

Ganska söt va?

Eller???

Här är jag lite sjuk. Det är därför min hy inte har samma rosighet som vanligt.

Här är jag lite härligt artzy sådär. 

Va? Här har ju kossan smugit sig med..BLÄÄÄÄ.

Nu måste jag sluta innan kossan upptäcker att jag inte ligger i vagnen. 

Ha det bäst flodhäst!

Vi är hemma i Sverige igen

efter sämsta semestern ever.

Nils fick hög feber och hosta redan första natten. Var ledsen och gnällig.

Vi var hos läkaren med honom tre gånger under de första dygnen. Det gick inte att få tag på en taxi med bilbarnstol så vi fick sitta med honom i famnen för att ta sig till läkaren.  

Mina iakttagelser kring detta:

* Taxibilarna på Fuerteventura är inte lika nya och säkra som svenska bilar. Den genomsnittliga åldern på bilarna vi åkte var cirka 25 år.  
* Taxichaufförerna på Fuerteventura kör inte lika säkert som svenska taxichaufförer. Inte ens när man säger till dem. Tänk häxa som ger någon en förbannelse i en skräckfilm så har ni vår sista taxichaufför till flygplatsen. (Som G gav 10 euro i dricks! Av mig fick hon bara onda ögat.)
* Taxibilarna på Fuerteventura tar inte Visakort. Inte så smidigt när man har bråttom och saknar kontanter.

De två första läkarna kunde nästan inte ett ord engelska så G fick beskriva Nils besvär med sin knaggliga skolspanska. Det gick faktiskt förvånansvärt bra - måste man så funkar ju allting. Fast vid första läkarbesöket ringde vi en av G:s kompisar, som kan spanska, så att han fick översätta. Hur som helst kändes det helt bisarrt att sitta med sin lilla sjuka bebis och förlita på en läkare som använder sig av Google translate för att ställa helt grundläggande frågor som hur gammal han är.

På det sista läkarbesöket - dit vi remitterats för att ta blodprov efter att man röntgat hans lungor - träffade vi hur som helst en jättebra läkare som kunde engelska. Han hittade blåsor i halsen på Nils vilket han menade var tecken på en virusinfektion. Inget allvarligt alltså utan bara att vänta ut i 4-5 dagar och ge febernedsättande.

Den braiga läkaren hade en rödhårig skäggig kollega som sprallade upp Nils totalt när vi var där. Från att ha varit hängig och ledsen satt han istället och kiknade av skratt. Bra-läkaren menade att när ett barn var så glatt så var det aldrig någon fara med honom. Han använde uttrycket "babies never lie". Bra-läkaren stressade dock upp mig en del genom att säga att Nils kranium var enormt och fråga om alla hans värden var bra.
Jag visste ju att Nils hade stort huvud men man vill ju gärna inte att en läkare ska häpnas över hur stort det är. Jag har dock lugnat ner mig lite kring huvudet efter att ha sett på G:s hälsokort att han hade nästan lika stort huvud när han var i Nils ålder..

Hur som helst. Vi höll oss inne och kurerade Nils i några dagar. Ganska segt att underhålla en liten febrig pojke i ett trångt fuktigt hotellrum nästan helt utan leksaker. Men vi var ändå ganska positivt inställda eftersom vi skulle stanna i två veckor och därmed få en hel del mysiga friska dagar.

Då blev jag sjuk. Och jag säger bara stackars Nils som måste ha mått som jag mådde. Jag har inte varit så sjuk sedan jag var barn. Riktigt influensadålig var jag. Ont i hela kroppen, sprängande huvudvärk, feber, snuva och hosta. Hade det inte varit för Nils så hade jag legat till sängs hela tiden.

Nu blev det ännu segare att ta hand om Nils. G tog hand om oss så gott det gick. Han var inte heller helt frisk och Nils blev jättemammig när han var dålig. Han ville snuttammas och bli buren hela tiden.

Nils blev feberfri under tiden vi var där men min sjuka höll i sig längre. När jag var inne på min sjätte feberdag så orkade vi inte längre utan började kolla upp möjligheterna att åka hem. Som tur var gick det ett plan till Malmö några timmar efter att vi bestämt oss för att kasta in handduken. En galen taxifärd senare (återigen utan bilbarnstol) så satt vi på planet på väg hem till Sverige. Väl i Malmö fick vi tag på ett tåg till Göteborg. Vi kom hem igår natt.

Vi är nu feberfria men inte helt friska. Vi hostar mycket alla tre och jag känner mig hängig fortfarande. Men väldigt skönt att vara hemma i lägenheten där man kan underhålla Nils lite lättare och dessutom stänga dörren om sig när G tar hand om honom.

Semestern var ju tänkt som en tid då man vilade upp sig och laddade batterierna. Nu blev det precis tvärtom. Dessutom verkar det inte som vi kommer ett öre i ersättning av If för resan hem eller för att vi inte kunnat utnyttja dagarna. Men mer om det någon annan gång.

Sola och bada med pina colada

Plånboken, passet och piljetten är packad.

Samt 300 blöjor...

Imorgon bär det äntligen av. Ska bli så skönt att komma iväg lite och slippa ta på Nils tusen vantar innan man sticker näsan utanför dörren.

Datorn hänger med men jag vet inte om det finns Internet på hotellet så vi får om det blir semester för bloggen också. 

Idag var vi på babysim för första gången. Nils var inte fullt lika galen som han brukar vara i badkaret utan mer lugn. Men han verkade gilla det iaf. Bådar gott för barnpoolen!

I´m the king of the world

Nää, inte riktigt. Men jag har sovit mycket bättre i natt. Det är konstigt. Förr skulle jag tycka att det var KATASTROF om jag hade behövt gå upp en sväng vid tolv, för att därefter bli väckt 4-5 gånger för att ge någon en napp och sedan behövt stiga upp för dagen kl. 6.20. Men aaaaah, vad skönt att bara behöva gå upp på riktigt en gång och att han somnade direkt efter maten. Jag känner mig som en ny människa.

Egentligen var det dessutom tänkt att G skulle ta morgonen. Vi brukar göra så på helgen att jag tar natten och G tar första morgonpasset. Då behöver inte jag stiga upp förrän Nils sovit sin förmiddagslur. Men stackars G är sjuk idag. Jag hoppas att det är samma sjuka som jag och Nils haft och inte något värre. Så trist om vi skulle vara sjuka när vi åker på måndag.

Jag har iaf varit otroligt effektiv idag. Jag har fixat allt som behövdes inför resan som solkrämer, solglasögon, badkläder till mig, pocketböcker, kläder till Nils (han har vuxit ur nästan alla kläder han har känns det som) och apoteksgrejer.

Frågan är bara hur jag ska hinna tvätta Nisses nya kläder innan vi åker..

Det låter kanske inte så mycket men det blev mycket. Ändå har jag redan kommit på att jag borde ha köpt en resväska också. Får se om vi har någon gammal extraväska i källaren annars får jag fixa det i morgon. Nu ska jag springa till Hemköp för att handla käk och blöjor.

Vad mycket stress det krävs för att få slappna av lite...

Det blev inget jobb idag

Jag hade svårt att sova igår. G var på julfest och jag visste att jag kanske skulle bli väckt av honom när han kom hem. Att jag skulle bli väckt av Nils visste jag med säkerhet. Nils har sovit superdåligt tre nätter i rad nu.

Det här gjorde att jag kände mig stressad över att somna fort så att jag inte skulle vara trött på jobbet, vilket naturligtvis ledde till att jag inte kunde somna alls. Efter att ha somnat någon gång efter tolv vaknade Nils klockan två och var på sprallhumör. Inget ligga still med nappen i munnen här inte! Jag lyckades inte somna honom förrän klockan fyra. Klockan tjugo över sex vaknade han igen och då ville han gå upp. Jättegnällig eftersom han sovit så lite.

Då var jag inte särskilt stor kan jag säga. Ställde in jobbesöket och gick hemma och tyckte synd om mig själv. Började gråta när jag välte ut ett vattenglas eftersom "hela världen var emot mig" =).

Vi sov tillsammans ganska länge på förmiddagen så nu känner man sig mer som en människa. Efter en kaffe och en brownie från Seveneleven (det är ju trots allt fredag) ska jag kanske bli riktigt trevlig.

Nils gör sig inte alltid bra på bild.

Idag fick vi Nils pass. Vanligtvis brukar vi förundras över att Nils är så fotogenisk med tanke på att både jag och hans pappa blir dåliga på kort. Men på passkortet ser man att han brås på oss iaf. Han skelar, dreglar och ser helt i hoptryckt ut. That´s our kid.

Han blev desto sötare i sina solskyddskläder.

Idag har jag varit på återbesök med mitt öga. Det var bättre men inte bra så jag ska fortsätta att ta salva fem gånger om dagen under hela semestern. Lite segt, men jag är glad så länge jag inte har ont. Efter det var vi på födelsedagskalas hemma hos min mamma. Det var Nils moster Emma som fyllde år. Jag kunde ju inte äta vare sig tårtan eller lussekatterna som bjöds men jag fick privilegiet att äta marsipanrosen iaf.

En jättetråkig grej är att Nils nya kusin är sjuk och ligger på intensivvårdsavdelningen på Östra. Lilla kotten! Jag tycker så synd om om den lille, min syster och hennes kille. Det måste vara hur jobbigt som helst. Vi håller tummarna och hoppas att han blir frisk och pigg så fort som möjligt!

I morgon ska jag hälsa på mitt jobb och visa upp Nils. Känner inte alls för det. Jobbet finns inte mina tankar nästan alls nu. Dessutom ska jag inte ens jobba på den arbetsplatsen när jag kommer tillbaka från mammaledigheten. Det är säkert en sådan grej som kommer kännas jättebra efteråt, dels för att det är gjort och dels för att det blev mycket bättre än jag trott.

Idag blev det äpplegröt

Jag vet att det är nyttigare med hemgjord gröt än köpegröt men nu har jag äntligen hittat en mjölkfri sådan som går att ges som smakportion från fem månader. Enago heter märket.

Bra så han får i sig gluten till dess att jag hunnit komma på hur jag ska få i gluten i den hemgjorda gröten. Tydligen innehöll havregryn inte tillräckligt med gluten enligt BVC.

Nils tyckte att det smakade mums-mums!

Vad har man med sig på en solresa med en bebis?

På måndag åker vi! Den som är intresserad kan kolla in stället här.

Men vad mycket krångligare det är att resa med en bebis. Speciellt om man är en sådan som krånglar till det =).

G mailade resebolaget (Apollo) för att fråga om de kunde ordna med en lånebarnvagn på hotellet och en bilbarnstol till resan mellan flygplatsen och hotellet. 

Här är svaret han fick: Tyvärr finns det inte barnvagn att hyra på playitas. Barn under 2 år har ingen egen plats i bussen utan sitter i förälders knä. Det finns inga barnstolar man kan låna tyvärr. Hälsningar Emma/Apollo

Okej. Thanks for nothing. 

Så vi har bestämt oss för att checka in barnvagnen och hoppas på att den inte förstörs för mycket. Vi har också tänkt att ha Nils i Babybjörnen när vi åker buss. Det är ju inte optimalt men jag litar inte på att babyskyddet överlever en incheckning eller på att bilbarnstolarna är säkra i en taxi på kanarieöarna (om man nu mot förmodan får tag på en sådan.)

Vi har blivit erbjudna att låna ett UV-tält men det känns lite overkill när man har vagnen också. Kanske att man borde köpa ett par solglasögon. Jag är helt säker på att de inte kommer få sitta på bara.. 

Idag kom solskyddsdräkterna och solhatten iaf. De har solskyddsfaktor 50. Mycket bättre än vanliga kläder och de går dessutom att bada i. Lite dyra men jag köpte en stor storlek så kanske han kan ha dem i sommar också.

BVC-tjejen tyckte vi skulle slappna av med smakportioner och bara köra med amning. Så blir det nog, skönt att slippa släpa på det. Fast jag tänker ta med ersättning och en flaska ändå. Det vore en mardröm om amningen slutade fungera där och man skulle försöka hitta mjölkfri ersättning eller välling. 

Vad beroende man har blivit av en massa saker till ungen. Jag känner på allvar att det är lite jobbigt att lämna t.e.x. babysittern (som han inte ens gillar) och min amningskudde hemma. 

Det känns som vår generation är liiite mer överbeskyddande än vad våra föräldrars var. Jag har kort på mig när jag är på solresa i Grekland. Jag är väl ungefär ett år och sitter med Ouzo i nappflaskan och en tallrik tzatsikipure. Nej, så illa var det väl inte men inte sitter jag i något UV-tält iaf. 

Men vad ska man mer ha med sig till Nils förutom de uppenbara sakerna? Någon som har något tips? 

Nils 5 månader

Idag är ingen vanlig dag för idag är Nisses födelsedag HURRA, HURRA, HURRA!

Fram till dess att han är ett år måste man väl få fira hans födelsedag varje månad. Eller?

Nils 5 månader:

63,5 cm lång, 7 540 gram tung och med ett huvudomfång på 45 cm. - Både längd- och viktkurvan ligger nästan exakt på normalkurvan (längd något under och vikt något över.) Huvudet ligger däremot 1,5 kurva över normalkurvan.

Älskar all mat som han fått pröva hittills. Favoriten är potatis/palsternacka. Skulle gärna äta mer än de skedar han får. Är dock väldig tuttsnuttig fortfarande. Ser inte fram emot när jag ska vänja honom vid att inte ammas.

Är en riktig liten spybebis. Ingen förändring trots att han börjat äta riktig mat.

Pratar mycket - oftast väldigt missnöjt. Vill gärna blåsa ut saliv samtidigt som han pratar.

Gillar att titta på teve när han får. Gillar även all form av musik och sång.

Gillar att leka med fötterna - men bara på skötbordet. Vet inte om han inte fattar att de är där när han har sockar på sig eller om kläderna gör att han inte kommer åt.

Älskar att "leka raket" och bli kastad upp i luften.

ÄLSKAR att bada. Blir helt tokig i vattnet. På rygg skvätter han vatten åt alla håll och ögonen lyser. På mage ägnar han sig åt mer stillsamt hundsim. Ska bli så kul att gå på babysim på söndag.

Gillar fortfarande inte att sitta i babysitter eller Bumbo eller att ligga själv på golvet mer än i väldigt korta stunder. Gillar däremot att bli buren och att man tar honom till roliga ställen i lägenheten. De säger ju att man inte kan skämma bort barn under sex månader, men jag undrar jag...

Gillar inte när man lägger honom i vagnen vaken men somnar nästan alltid efter ett kort tag.

Somnar för natten mellan 20-22. Äter vid 00 och vaknar mellan 6-7. Oftast.

Kan sitta själv om han lutar sig mot magen men det är väldigt instabilt. Gillar inte att sitta utan vill hellre stå och hoppa.

Ålar fort både bakåt och åt sidorna. Om han är naken försöker han sätta i både knän och fötter när han ålar utan att lyckas något vidare.

Har fortfarande ganska platt huvud.

Är inte riktigt lika mammig längre.

Blir sötare och sötare för varje dag som går =).

Äntligen lite egentid

Vad fint det är med snö på träden!!

Nej, han klarade sig inte undan förkylningen. Konstigt annars så som jag snorat och nyst i närheten av honom. När jag blir förkyld är jag som den äckliga förkylda killen i reklamen som köper fisk (vet inte vad det är reklam för eller om NÅN vet jag menar. Men jätteförkyld och ofräsch iaf.)

Nils är snorig och rosslig och lite allmänt grinig, stackarn. Just nu är han på väg till ett adventskalas hos G:s bror. En kort visit eftersom han inte är på topp. Jag hoppar helt eftersom jag fortfarande inte är bra i ögat. Jäkla öga till att krångla. Hade jättegärna följt med och kikat på kusinmagarna. (G:s båda bröder och deras sambosar ska som nämnts få varsin bebis.)

Den här helgen har jag fått mer tid för mig själv än vad jag fått sen Nils föddes. G har varit borta några timmar med Nils både i torsdags, lördags och idag. Det är såå skönt att få lite egentid - även om jag börjar sakna Nils ganska fort. Lustigt också hur jag aldrig gör de där sakerna som jag tänker att jag ska göra om jag fick lite ensamtid. Som att rensa garderoberna. Istället sitter jag och vräker i mig brownie och slösurfar.

Egentid är annars hårdvaluta sen man blev förälder. Man är ju så sällan själv och kan göra precis vad man vill. När Nils var några månader fick vi en gratis föräldratidning på posten. I den fanns en lång lista på saker som man skulle komma att göra när man fick barn. Hela listan var av karaktären att man skulle fnissa lite igenkännande. Två av punkterna var iaf att man skulle komma att bråka om vad begreppen "egentid" och "egna pengar" egentligen innebar, något som jag tror de flesta föräldrar kan relatera till. Vi har hittills inte bråkat om pengar, däremot har vi inte alltid varit sams om egentiden, om man säger så =).  

Nää. Om man skulle göra något vettigt...

Blöjbyte på Steinbrenner

OMG! Vem är snyggot?

G får göra allt

Idag har G fixat Nils pass. Jag fick ligga hemma och sova =). Tydligen ska det ha blivit ett väldigt roligt kort. Först togs ett kort som inte kunde användas eftersom Nils hade sin dregelhaklapp i ansiktet. Sen ville Nils inte sitta ned på stolen utan stå upp och hoppa. På kortet som kommer att hamna i hans pass sitter han och pratar samtidigt som han dreglar (en av hans favoriter just nu.) Ska bli kul att se. G berättade att alla som stod i kö för att få ett pass skrattade åt Nils =).

Idag var det städdag i bostadsrättsföreningen. Så pinsamt att vi inte var med den här gången heller. G var tvungen att fixa med passet och jag är ju sjuk. Men vårt trackrecord på städningen är verkligen usel. Alltid är det något som måste göras. Man skulle kunna tro att vi inte gillar att städa...
Tur att vi ska flytta snart. (Det  tänkte jag förra städningen vi hoppade också - då var G i USA och jag var höggravid - och ännu har vi ju inte hittat något hus så..)

Nils gick upp klockan fem i morse trots att han var uppe och härjade mellan 0.00 - 01.30. När G skulle lägga honom i vagnen för att ta honom till polisen var han mer död än levande...

Lilla söta knubbsälen

Nils är ännu inte förkyld..

eller har röda ögon. Jag har tvättat händerna nitiskt och undvikit att pussa honom sen jag blev sjuk. Och det har varit jobbigt kan jag säga. Inte att tvätta händerna alltså.

Förkylningen är på väg bort men ögat är fortsatt rött och dunkar. Stackars G får sköta allt (förutom att ta hand om Nils) eftersom jag inte vill visa mig bland folk och inte kan köra bil i det här tillståndet. Det har lett till att vi inte fixat med Nils pass ännu. Det står på nätet att det tar upp till fem arbetsdagar att få ett men att det kan ta längre tid vid kraftig arbetsbelastning som semestertider.. Det FÅR inte ta längre tid för då hinner vi inte få det. I värsta folk går det väl att stöka fram ett provisoriskt pass men tråkigt att lägga tusen spänn i onödan.

Nils har haft svårt att komma till ro de senaste kvällarna. Det är så konstigt för på dagen är det bara att lägga honom i vagnen med nappen, dra vagnen lite fram och tillbaka och så sover han på fem minuter. Igår somnade han inte förrän halv elva och då var det ju läggdags för oss också. Inte så mycket tid för oss själva direkt..Hoppas det blir bättre i kväll för då är det ju På spåret =).

Mamma är så j-a tråkig del II.

Hej igen.

Jag glömde ju att skriva en sak.

Kossan är helt obsessed vid mitt huvud. Tydligen ska det vara lite platt eller något, jag vet inte.
Hon tittar på det från olika vinklar, frågar alla som vill lyssna om de tycker att det blivit lite rundare det senaste och tittar dreglande på andra bebisar med rundare huvud.  

Dessutom har hon den dåliga vanan att störa mig när jag precis somnat genom att buffa upp mig i en extremt obekväm ställning - sidoläge. Jag HATAR att ligga på sidan. Nästan lika mycket som jag hatar att ligga på mage. Dessutom behöver jag ju min skönhetssömn. Sånt stör mig alltså.

Jag fattar verkligen inte varför hon bryr sig om hur mitt huvud ser ut. Hon brukar mumla något om att vara stilig för tjejerna. Som om jag skulle vara orolig för det. HA, jag vet vilken effekt jag har på The Ladies. Ännu är inte den tösabit född som inte faller för mina blå ögon. Nemas problemas alltså. Hon borde skaffa sig ett liv. Kossan alltså.

Hej då från Nils.

Charlie bit my finger

Det här klippet är så sjukt roligt tycker jag. Charlie ser så nöjd ut. Dessutom blir jag irrationellt nog imponerad av små barn som pratar engelska (eller andra språk än svenska).

Idag är jag sjuk. Är förkyld med ont i halsen. Har dessutom fått tillbaka en ögoninfektion som tog flera månader att få bort sist. Då hade jag jätteont och kunde inte knappt se på cirka en vecka. Har inte jätteont nu (peppar peppar) men ögat är väldigt rött och svullet. Känner mig lika het som elefantmannen ungefär. Var på ögonakuten och fick medicin i morse så jag hoppas att jag inte ska drabbas lika hårt nu när jag motar Olle i grind så här tidigt.  

Det här gör iaf att jag och Nils sitter hemma och trycker. Som tur är verkar Nils ha kommit ur sin utvecklingsfas.  Han har inte varit alls lika gnällig idag och igår. Hoppas, hoppas nu att jag inte smittar honom och hans små söta ögon. Det hade varit min värsta mardröm. 

På tal om mardröm (haha, om jag inte hade ett så fult öga kunde jag få jobb som tevehallåa.) Igår ville G att vi skulle titta på klipp på spindlar på Youtube i ett led att bota min spindelfobi, något vi också gjorde. Och vad drömde jag om i natt om inte spindlar. Jag drömde att det var en jättespindel över Nils säng. Man behöver inte vara Freud för att tolka den drömmen direkt haha. 

Mamma är så j-a tråkig!

Tjena Nils här!

Tänkte skriva några rader om min tillvaro.

Den suger. Min mamma (nedan kossan) är så enormt j-a enformig så jag blir helt mållös.

Hon kör samma lekar (några som jag råkade skratta åt för flera dagar sedan) och visar mig samma tråkiga saker dagarna i ända. 

Dessutom misstänker jag att hon är otrogen med en annan bebis inne på rummet med den stora vita stolen. Hon går nämligen dit titt som tätt när hon tror att jag inte märker det. Jag brukar protestera å det grövsta genom att börja gallskrika så fort jag hör låset vridas om men hittills utan resultat. Hon fortsätter att gå dit. Jag misstänker att hon går dit när jag sover också...

Käket här iofs har varit ganska najs. Men det känns som att kossan undanhåller något för mig. Jag har aldrig sett henne äta palsternacka vilket tydligen var det som stod på menyn för me myself and I idag. 

De senaste dagarna har jag verkligen försökt att förmedla exakt hur tråkigt jag har. Är inte säker på att budskapet har gått fram. Min vokabulär är ju fortfarande starkt begränsad. 

I brist på roliga lekar från kossan har jag tvingats till att roa mig själv. Vill ni veta hur jag gjorde? Tänkte väl det. 

ÄR NI MED?

SATSA!

SIKTA!

FRAMME!

VÄRLDENS BÄSTA LEKSAKER!

När ska utvecklingsfasen ta slut?

Om man räknar med att Nils är för tidigt född så blir han 20 veckor imorgon. Då ska utvecklingsfasen ta slut. Men han är gnöligare än nånsin. Dessutom känns det som han lär sig nya saker varje dag. Hans nya trix är:

Om han lutar sig framåt kan han sitta som en apa.

Han kan förflytta sig i sidled. Det har han iofs kunnat ett tag men nu gör han det hela tiden. Jag hittar honom ofta stoppad av babygymet.

Han har börjat försöka att krypa. Han skjuter upp rumpan och försöker skjuta ifrån men hittills har han inte lyckats komma någon vart.

Om man bär honom och han tappar något på golvet så kan man bara hålla ned honom så plockar han upp saken själv.

Babysimsteori

Idag har vi varit på babysimsteori. Den var, precis som väntat, helt onödig. Massa prat om att barnen ska komma pigga och mätta samt att man själv ska duscha innan man badar med dem. Bara självklarheter och även om det ibland är bra att poängtera även sådant så hade det gått att skriva det på ett papper och skicka hem till oss. Skriva det på ett papper hade de dessutom redan gjort - man fick med sig ett A4 där allt det "viktiga" stod. Nu hade de istället dragit dit tio mammor och två pappor med bebisar som satt och skrek (bebisarna alltså även om jag skrek inombords) när de fick lyssna på tramset. Hälften av tiden lades dessutom på att sälja in kommande kurser. Det enda som var lärorikt var hur badbyxorna skulle sitta för att man skulle få vara med och bada. Även den informationen hade kunnat ges skriftligen. Blir lite småpurken när de slösar med min tid och energi.

Nu ska jag beställa ett par badbyxor. Jag ska också kolla upp om Nils behöver ett pass när han åker utomlands. Kanarieöarna tillhör ju Spanien och därmed EU men jag gissar att man ändå behöver någon form av papper på att han är han.

Adventspyntande

Det blir inte så mycket pynt i lägenheten i år med tanke på att vi ska åka bort. Men adventsstjärnorna har åkt upp iaf.

Julbad

Ibland tror jag att jag borde ha valt en karriär som fotograf istället. Iaf när jag tar så här fina kort.

Nils badar med pappa

Kofta och bil

Igår köpte jag en jättefin jackkofta åt Nils på Duns. Han behöver lite koftor att ha på sig inomhus. Vi bor i en lite äldre lägenhet med gamla fönster som drar. Jag har inte tänkt så mycket på det förr - det har ju bara varit för mig att ta på mig mer kläder. Men det känns inte alls bra att det är alldeles kallt på golvet och vid fönstren när Nils ligger och leker eller sparkar av sig täcket på natten. (I natt ska han få sova i en brun fleecepåse som jag och G kallar bajskorven. Den går inte att sparka av.)

När jag väl kom hem upptäckte jag iaf att koftan hade en dragkedja som inte fungerade som den skulle. Var på affären idag igen för att byta den men tydligen hade alla jackorna samma fel. Så jag fick lämna tillbaka den. Synd på fina jackan.

Idag har vi kört till Audihandlaren för att hämta en lånebil som vi ska få ha till dess vi får vår nya. Vi köpte bilen dagen innan Nils föddes och vi har fortfarande inte fått den. Förmodligen dröjer det till efter nyår =(. Trist att få vänta så länge och jobbigt att inte få in allt man vill i vår lilla miljöbil när man handlat eller vill skjutsa folk. Fast jag bävar för den dagen jag ska fickparkera med den nya bilen. Jag tycker det är jobbigt redan nu och vår nuvarande bil är verkligen pluttig.

Nu är G och tränar och jag sitter och fikar på Frölunda torg. Jag var på bodycombat igår och har jättemycket träningsvärk idag så jag tar det lugnt med en räksallad och en färskpressad juice.

På spåret var mysigt som väntat, fast svårt. Jag har aldrig gillat Niklas Strömstedt, som var med i det vinnande laget, men han verkade jättemysig i programmet. Lite sådär lågmäld torr humor som jag gillar. Jag vet inte varför jag ogillat honom tidigare för jag har aldrig haft någon uppfattning om honom förutom att han gjort en låt om ett par som kör på en fågel och begraver den.

Nu är det fredagsmys

Nej, vi ska inte äta chips ikväll. Chips tillhör inte en av mina laster. Men ikväll startar ju mitt absoluta favoritprogram På spåret och bara det gör ju hela fredagen =). Idag består ett av lagen av Stefan Holm och Ebba von Sydow vilket kan bli intressant.

Idag vaknade Nils kl. 5.45 trots att han var uppe en timme vid ettiden i natt. Jag kan tänka mig att gå upp så tidigt om jag fått sova hela natten men annars blir det lite segt. Men Nils har faktiskt sovit helt okej den senaste tiden så jag ska inte klaga.

Dessutom har han varit på sitt allra soligaste humör på kvällarna nu ett tag. Han skrattar, skuttar (med lite hjälp) och leker som en tok. När han är sådan är det inte så svårt att vara mamma.

Mitt humör går verkligen upp och ned. Vissa dagar känns allt så underbart fantastiskt och jag känner för att bli hemmafru och skaffa fem barn bums! (Eller åtminstone vara mammaledig med ett eller två till.) Andra dagar känns Nils som mer än nog och jag börjar romantisera över hur mitt liv såg ut när jag var 20. (Det livet saknar jag egentligen inte alls men det utgör en ytterlighet till hur det ser ut idag.)

Idag sitter jag, liksom 3 000 andra mammor och pappor, på Condecco på Linnégatan. Nils sussar sött. En bra dag.

Viktigt att introducera böcker för sina små

Som ni hör av rubriken tycker jag att det är viktigt att Nils kommer igång med sin läsning. Han är ju trots allt hela 4,5 månader nu.

Och till min stora glädje har han börjat intresserat sig för de riktigt stora tänkarna. 

Men när han vill slappna av väljer han litteratur av det lite mer lättsamma slaget. 

Mat och resa

Idag var det mammagruppsträff på BVC. Eller grupp och grupp. Den här gången var vi bara tre personer + bebisar då. Temat var mat och det var riktigt givande faktiskt. Jag fick svar på massa frågor som jag haft. Som hur länge man måste testa varje ingrediens innan man kan avfärda att Nils är allergisk mot den. (3 dagar). Vad man ska titta efter. (Utslag, dålig mage och kräks. Man ska inte leta efter förändringar utan de ska vara uppenbara.) Dessutom berättade BVC-tjejen att de senaste rönen säger att man SKA introducera så mycket som möjligt mellan 4-6 månader. Det för att vänja bebisarna vid så många olika smaker som möjligt så att de inte blev tjorviga med maten senare. Det skulle i sin tur göra att de inte åt enbart sött och därmed blev hälsosammare... Dessutom får man numera lov att använda måttliga mängder av salt i bebisens mat.

På slutet låg alla tre bebisarna på en filt och lekte. Nils var jätteintresserad av de andra och låg och gastade pratigt för full hals. Han försökte även dra en av de andra bebisarna i håret innan jag hann avstyra det hela. Kul att han visar mobbningstendenser redan i den här åldern ;-). Nää, kul att han verkar social!

Resan till Stockholm gav blodad tand och vi har nu bokat en resa över julen. (Min mamma kommer att strypa mig när hon får reda på det..) Det är en charterresa på 2 veckor till Fuerteventura. Resan är inriktad på träning med massa olika träningsarrengemang som olika träningspass, fotbollsturneringar, cykelutflykter, morgonjoggning, bågskytte (?) m.m. Ska bli så kul!!! Nils kan ju inte vara så mycket i solen så en renodlad sol och badresa hade inte känts så rolig. Det här blir perfekt. Lite tråkigt att vara borta på jul men skönt att slippa all stress och allt julsvull också.

Inte så snyggt

med vitt golv när man kör in en snöslaskig barnvagn på det..

Kusin Vitamin

Idag har Nils fått en pojkkusin. Det är en av mina systrar som fått barn. Det är inte riktigt bestämt vad han ska heta ännu men det verkar som de lutar åt Filip. Just nu är ju han en plutt men tänk vad mycket kul de kan ha sen. Nils har dessutom två (!) ytterligare kusiner som är på jäsning så i mars kommer han ha fem stycken. Själv har jag inte en enda. Orättvist!

Idag har jag varit och ätit lunch med en kompis. Vi pratade barn hela lunchen haha.

Efter det var jag hemma hos mamma tillsammans med mina syskon (inte hon som fått barn dock.) Jag fick åka spårvagn och buss dit eftersom vi inte fått på dubbdäcken på bilen (G var iväg och fick det fixat idag.) Det tänker jag inte göra om snart om jag inte måste. Jag lyckades träffa in en tid när alla skolbarnen slutade skolan så bussen var helt knökad. Jag lät bli att gå på den första bussen eftersom den var så full att det inte kändes tryggt att ta på Nils. Vet inte ens om det hade gått om jag hade försökt. Den andra bussen var också full men där kom iaf vagnen på utan att jag behövde be några kids att flytta på sig. Känns läskigt att åka buss i en full buss speciellt när det är så halt som det var idag. Väl hos mamma var det supermysigt men ganska stojigt som det ofta blir.  Vi är 7 barn och jag är äldst. Var helt slut när jag kom hem =).

Idag har jag hittat kameran. Så här kommer dagens skörd.

Så här nedbäddad låg Nils idag när vi var ute i kylan. Mysigt!

I sin cirkuspyjamas innan läggning. 

Hur gör ensamstående?

Som jag gissat blev tågresan lite av en pärs. Eller själva resan gick jättebra. Nils var superfin och satt och log åt alla medpassagerare de första två timmarna och den sista timmen sov han.

Men att komma på tåget var en rysare. Man får som nämnts inte lov att ha barnvagnar stående i gången eller i utrymmet utanför gången utan man är tvungen att fälla ihop den och lägga den på bagagehyllan. Problemet är att vår vagn kräver två händer för att fällas ihop och det var ungefär en hand mer än vad jag hade när jag bar på Nils.

Det började bra. En snäll gubbe hjälpte mig på med vagnen, Jag tackade honom och de som stod bakom honom genom att blockera hela ingången när jag började mixtra med vagnen. Min taktik var att låta Nils ligga kvar i liggdelen, få undan hjuldelen och sedan lyfta ur honom med ena handen och ta liggdelen med den andra. Här vill jag poängtera att jag även hade skötväska och ryggsäck att kånka på.

Planen gick bra ända till jag upptäckte att det var knökfullt i bagageutrymmet. Men vagnen var ju tvungen att gå in så jag såg ingen annan lösning än att pressa in den ovanför alla väskor. Redan när jag stod med liggdelen och Nils på varsin arm börjar en kvinna gnälla om att hjuldelen inte ligger så bra, Jag får undan liggdelen som ju är smalare men anser mig inte kunna göra några större justeringar med hjuldelen så jag puttar bara in den lite längre in och känner efter om den ligger stabilt. Det gör den. Ganska iaf.  

Jag hinner till min plats som är bredvid en kille i trettioårsåldern. Mannen har sin tjej och sitt barn på platserna bakom oss. Jag kränger av mig jackan och får upp väskorna på hatthyllan när den gnälliga kvinnan kommer och informerar mig om att min vagn har trillat ned...

Nu var jag ganska stressad. Mitt huvud söker febrilt efter lösningar. Jag kan inte både få upp hjuldelen på nytt och hålla Nils samtidigt. Här fattar jag det blixtsnabba och såhär i efterhand något konstiga beslutet att be min medpassagerare att hålla Nils. Jag hann tänka att han inte kunde vara helt ovan vid barn när han hade ett eget och att han inte kunde vara helt knäpp eftersom han hade sin familj med sig. Så jag gick och fixade med vagnen och lämnade Nils till en komplett främling!!

Nu gick det ju bra. Nils verkade inte bry sig närmvärt och om killen tyckte jag var konstig så sa han inte det. Det kändes sådär. Jag kände mig som en dålig mamma som inte kunde hantera allt själv. Men vad ska man göra i såna här situationer? Hur gör ensamstående? Åker de alltid tåg med kompisar? Eller åker de inte tåg? Ber de kvinnan eller medpassageraren att fixa med deras vagn? Jag vet inte. Jag känner inte heller några ensamstående med barn som jag kan fråga. Men en sak är säker. De förtjänar all respekt som dagligen måste lösa såna här vardagssituationer helt på egen hand.

Vi är i Stockholm

Hela familjen är i Stockholm. Det är superskönt. Hotellet, Clarion nära Centralstationen, är ett av de mysigaste jag varit på. Iaf i Sverige. Kan verkligen rekommendera det! Rummen är nästan lite hemtrevliga och frukosten var supergod! De hade massa "extragrejer" och även jag kunde äta en del. Speciellt hörnan med olika surdegsbröd kändes lyxig. Det finns en utomhuspool som är 30 grader varm. Hade varit ganska mysigt att hänga i den när det snöade men ingen av oss har med oss badkläder. Visserligen kunde man hyra det men att betala 149 kr var för att bada en och en kändes inte aktuellt.

Vi hänger på rummet och går runt på hotellet när Nisse är vaken och går på stan när han sover. Igår var vi ute och käkade efter att Nils somnat och vi tog även ett glas vin. Känns längesen som jag känt mig så mycket som mig själv som jag gjort här. 

Det gick hyfsat bra att åka tåg också. Tåget var försenat med en timme (som vanligt). Nils var rätt gnällig på slutet men det förstår man ju nästan. Det var ju vi med. Vi fick vika ihop vagnen och lägga den vid väskförvaringen. Det gick jättebra dit men jag är lite nervös för hur det ska gå imorgon när jag ska göra det själv med Nils. Men jag får väl be någon om hjälp om det inte går...

Nils första längre inrikesresa

Det ska bli så kul att åka till Stockholm imorgon. Skönt att G inte ska jobba på måndag heller så vi får en extra dag ihop.

Men vad packar man för en resa som denna? Vad kan inte Nils vara utan? Helst skulle jag vilja ha med mig alla hans saker men det går ju inte. Dessutom finns ju allt i Stockholm. Jag behöver alltså inte packa 300 blöjor som jag gjort. Men Nils är som nämnts lite risig i kistan så det är bra att vara förberedd =). Det enda jag kommer på som skulle bli riktigt jobbigt att skaffa på nytt är nappar och kläder (eftersom man måste tvätta de innan användning.)

Jag måste hitta vår kamera också. Den är borta, vilket för övrigt är anledningen till att det varit så lite kort i bloggen lately. Om den inte är i bilen har jag verkligen ingen aning om var den är..

Fördelar/nackdelar med att skaffa barn tätt

Nils ligger och sover middag. Jag äter chokladpudding gjord på soyagrejer. Riktigt god faktiskt. G är på väg till julfest med jobbet.

G tog Nils den här natten så jag har fått sova hela natten (förutom den delen då jag matade honom).  Efter det åt vi frukost på Villa belparc.  Så mysigt att gå genom Slottsskogen och se alla barn som åkte pulka i snön. Ska bli kul att leka i snön med Nils när han blir tillräckligt gammal. Villa belparc är för övrigt mitt nya favoritcafé dels då det är ett riktigt mammacafé men främst för att väldigt många av deras bakverk är bakade på vegetabiliskt fett vilket innebär att även jag kan äta det.

Jag har massa jag borde göra nu när Nils sover som att packa till Stockholm, duscha och hämta tvätten. Men det är så skönt att bara sitta ned lite. Inte så ofta man hinner det.

Igår hälsade jag och en kompis på en tredje kompis som fått en tjejbebis. Det är hennes andra barn. Det första barnet är också en tjej och hon är två år. Egentligen är ju det här helt självklart men jag kom på mig själv med att vara fascinerad över att kompisens andra barn inte såg ut exakt som det första barnet. Jag hade liksom en idé om att alla hennes barn skulle se ut på det sättet. Känns också ganska konstigt att man någon gång förmodligen kommer få ett till barn som inte alls behöver vara likt Nils.

I bilen hem pratade jag och den andra kompisen om när det är lagom att skaffa sig en tvåa, om man nu vill (och kan) det. Innan jag fick barn har jag aldrig förstått mig på folk som skaffar barn tätt med motiveringen att man vill bli av med småbarnsåren. Jag tänkte ungefär att om man tycker att det är så jobbigt så är det väl dumt att medvetet göra det ännu jobbigare. Men nu när Nils är här kan jag faktiskt förstå hur man tänker. Om man, som jag är inne på, väntar några år innan man skaffar en tvåa så kommer man få börja om med allt nattvak när livet precis börjat bli lite mer normalt igen.

Här är fördelarna och nackdelarna med att skaffa barn tätt som jag ser det:


Fördelar:

* Barnen har större glädje av varandra.
* Barnen kan underhålla varandra = lättare för mig.
* Man är fortfarande ganska ung. Lättare att bli gravid + orkar mer.
* Mindre risk att man glömt av hur man gör vissa saker.
*Mindre risk att man skämmer bort det första barnet som tidigt får lära att dela med sig m.m.
* Förmodligen kortare tid med nattvak m.m.

Nackdelar:
* Det första barnet får inte vara självt lika lång tid.
* Jobbigare att ha två små barn.
* Det kan skapa konkurrens mellan barnen.
* Man hinner knappt komma tillbaka till sin vanliga kropp innan man ska vara gravid igen.
* Den sammanlagda tiden med bebis och småbarn blir kortare. Ens yngsta kommer alltså flytta hemifrån tidigare.
* Dåligt för karriären? Man hinner knappt tillbaka till jobbet innan man ska gå hem igen. Samtidigt blir småbarnstiden mindre utdragen vilket kanske är bra.

Det finns säkert massa fler punkter men det är de jag kommer på nu. Men precis som när man bestämde sig för att skaffa nr ett ska man nog inte fundera för mycket över när det är helt rätt för det är den nog aldrig. Känner man för det så är det nog ganska rätt. Gör man det inte ska man nog vänta ett tag till.  
 

Ärtsoppa och pannkaka..

Blev jag sugen på idag. Men pannkakan går ju bort på grund av mjölken så jag köpte bara ärtsoppa. Sen kom G hem och föreslog att vi skulle gå till Texas Longhorn. Då kändes inte soppan riktigt lika rolig längre. Förmodligen kommer den aldrig bli uppäten, stackarn.

Vi har hittills undvikit lite finare restauranger av respekt till de andra gästerna. Innan jag fick barn hade jag inte lust att lyssna på barnskrik när jag betalade dyra pengar för att äta mat. Det vill jag inte nu heller alltså men ibland har man ju inget val. Hursomhelst var så var det två bebisar där FÖRUTOM Nils. Nils var jättesnäll. Han är fortfarande lite slö och hes. Lilla korven.
Däremot tjöt de andra bebisarna lite då och då. Svårt för oss att sura över det när vi hade med oss en egen telning men de barnfria gästerna måste ju verkligen ha ångrat sitt val av restaurang. Jag åt baconinlindad oxfilé. Mumsmums!

Idag träffades vi i mammagruppen. Fast det var bara tre av fem som kunde komma och en mamma gick ganska fort. Men det var jättetrevligt. Så kul att bara kunna vältra sig i barnprat utan att behöva tänka på att man förmodligen är ganska ointressant. När man, som en annan kompis med barn gjort, helt på allvar påpekar att det är så skönt att man numera kan höra skillnad på bajs och prutt då vet man att man är en sån person som man svor att aldrig bli. En som inte kan låta bli att berätta precis ALLT om sin bebis. 

Imorgon ska jag hälsa på en kompis i Alingsås som just fått barn. Vi har inte vinterdäck på vår bil och G säger att jag inte får köra då. Det hade jag inte tänkt ändå men jag lägger ändå småsurt märke till att han aldrig opponerat sig mot när jag, ensam, kört med sommardäck när det varit halka och snö. Men mest är det mysigt såklart =). 

Lite bättre idag

Är han. Inte lika hes och piggare. Även blöjinnehållet verkar på bättringsvägen.

Lite roligt. Min 20-åriga bror har läst min blogg. Men han sa att han hade slutat läsa för den var så deppig. Hahaha. Jag vet inte vad det är för soliga mammabloggar han läser annars ;-). Förmodligen har jag avskräckt honom från att nånsin skaffa barn.

Jag har varit lite deppig idag faktiskt. Det berodde främst på att G ska vara borta med jobbet så mycket nu ett tag. Det är jobbigt att vara själv med Nils när han sover dåligt och är lite gnällig. Framförallt känns det lite ensamt. Men det känns mycket bättre sen vi bestämde att jag skulle följa med på en av hans businesstrips, nämligen till Stockholm. Vi åker upp på söndag och jag åker hem med Nils på tisdag förmiddag. G kommer hem på onsdag. Vi har fått Clarion att skramla fram en spjälsäng och allting. Ska bli jättekul att kolla på grejer och käka ute. 

Imorgon ska vi träffa mammorna från mammagruppen. Vi har bara träffats vid ett tillfälle i BVC:s regi tidigare men de verkar verkligen jättetrevliga så det ska bli roligt. 

Nils har fått en plats på babysim också. Hoppas bara han blir bra i magen så han inte gör bort sig.

Usel eller hönsig. Ett bajsinlägg.

Jag har slutat äta mjölkprodukter igen. Jag har ju efter okej från barnmedicin ätit sådana i cirka en månad utan att märka någon nämnvärd förändring på Nils. Men sen ungefär en vecka tillbaka, ungefär då jag började med gröten, har han varit jättedålig i magen. Bajsat mycket oftare och lösare. Sen igår är det dessutom blod i blöjan =(.

Han är hes sen igår också så jag vet inte om det är allergirelaterat eller om det beror på en infektion. Han är mycket mer dämpad än han brukar vara. Inte alls samma livliga kille. Jag får så ont i hjärtat när jag tänker på att jag kanske matat honom med mat som gör att han mår dåligt. Känner mig som den uslaste av mammor.

Jag har pratat med en sköterska på barnmedicin men hon verkade inte märkbart upphetsad över det jag berättade. Hon menade att ett barn kunde ha alla symtomen utan att det betydde någonting. Hon tyckte inte heller att det behövdes någon närmare utredning kring allergin och menade dessutom att det ändå inte fanns tider förrän om en månad.

Jag har även pratat med BVC-sköterskan som i sin tur pratat med BVC-läkaren. Hon var mer förstående men verkade inte heller tycka att det var något att söka vård för. Man tyckte inte heller att det var helt självklart att jag skulle sluta äta mjölkprodukter. BVC-läkaren hade sagt att det var synd om mig om jag var tvungen att anpassa min mat. BVC-sköterskan sa dock till mig att hon sagt till honom att hon inte trodde att jag skulle tycka att det var några problem eftersom jag gör allt för min son. Lite skönt att höra att någon har det perspektivet när man själv känner sig som en dålig förälder. 

Jag hatar att oroa mig för Nils och bara lita på att allt kommer att bli bra. Speciellt när vården snarare verkar tycka att man är hönsig. Jag antar att man inte varit så avslappnad från deras sida om det verkligen varit någon fara.

Han låter hemskt gullig när han är hes. Så ynklig. Mitt lilla mammahjärta blöder. 

Trött som attan

Idag är jag jättetrött. Nils hade ont i magen inatt, tror jag. Han bajsade iaf fyra gånger och var oroligare än nånsin. Visserligen är Nils en liten bajsmaskin men så mycket har han inte producerat på natten sen han var riktigt liten. Jag är lite rädd att det är gröten som gör att han har ont i magen. Jag gav honom lite mer än tidigare igår, ungefär tre teskedar. Samtidigt har jag svårt att se vad han skulle kunna reagera mot i gröten. Den är ju både mjölk- och glutenfri. (Har inte lyckats hitta någon gröt med gluten i ännu.) Det kan ju vara så att hans mage bara är ovan vid riktig mat. Jag gav honom lite mindre gröt idag iaf så får vi se hur det blir ikväll och inatt.

Jag tycker faktiskt att det är lite svårt med maten i och med att han kanske är mjölkallergisk. Det känns inte som man vågar ta ut svängarna lika mycket då som man gjort annars. Jag har ju blivit rekommenderad att gå en kurs för mjölkallergiker som hålls på barnmottagningen varje måndag kl. 15 men så länge det bara gällde för mig att undvika mjölkprodukter så såg jag ingen anledning att gå. Det var ju bara att läsa på innehållsförteckningarna och i övrigt äta som vanligt. De vill dessutom att man kommer utan barn till kursen och då ligger den ju extremt olämpligt tidsmässigt. Men nu när man både ska se till att han får i sig vissa näringsämnen (järn och gluten) och samtidigt undvika mjölk känns det svårare. Kanske att jag ska försöka gå kursen någon måndag snart. 

Idag har vi ätit frukostbuffé på Tintin. Nils uppförde sig exemplariskt och sov i vagnen.

Fastkilad på sidan, stackarn!

Efter det var vi på Ted Bernads. G köpte ett par brallor och en kofta. Jag var inte ens uppe på damavdelningen. Under graviditeten försvann allt tidigare intresse för kläder till förmån för mitt nya intresse inredning. Det kändes lättare att få vår lägenhet fin än att få mig det så Elle och Damernas byttes mot Lantliv och Mama. Det är fortfarande inte kul att handla kläder eftersom kläderna måste gå att kombinera med amning. Dessutom inbillar jag mig fortfarande att jag ska gå ned massa i vikt och då känns det onödigt att köpa kläder för den här mellanperioden.

På vägen till klädaffären var vi inne i en lampaffär. Nils är ju en riktig lampfetischist så vi tänkte att han skulle bli helt galet glad. Den mest hysteriska glädjen lät dock vänta på sig. Men han var ganska förvånad iaf =).

OMG!!

MiniSats igen

Igår jag äntligen tummen ur och lämnade in Nils på barnpassningen på SATS. Det kändes superbra och jag var jättenöjd med besöket när jag gick därifrån. Det var tre jätterara tjejer som tog hand om tre barn, utöver Nils. Nils var yngst. När jag sa att det var första gången jag lämnade in honom så var de jättesnälla, förklarade hur allt gick till och jag fick även sitta med till dess att det kändes bra att lämna så att det skulle bli ett bra första besök. Jag fick ange om jag var på klass eller i gymmet så att de skulle kunna hämta mig om han var ledsen. Man skulle också ange om någon annan än jag skulle hämta honom så att ingen knäppis skulle kunna ta honom. De hade massa leksaker och platser att lägga/sätta honom på. De var engagerade och flyttade runt barnen och lekte med dem när de inte var nöjda. 

Jag blev helt överväldigad över att de var så många som hade hand om barnen men det var tyvärr inte så det brukar vara. Två av tjejerna var bara där och lärde upp sig. Det är tvärtom så att de får ta in 10 barn per personal - men då räknas barn över 2 år som två barn. Så träningen kändes jättebra igår - det kändes tryggt - men jag tror inte att jag känt likadant om det bara hade varit en där. Hur ska de t.ex. kunna gå och hämta mig om han gråter? Ska de lämna de andra barnen då? Inte så troligt. Jag var på ett lite mindre SATS och jag ska kolla upp om de är fler på barnpassningen på de större centren. I sådana fall kanske jag håller mig där. Eller så får jag alltid träna på konditionsmaskinerna som är precis utanför barnpassningen så att de kan öppna dörren och skrika på mig om han är ledsen. Det kändes bra att träna i alla fall och skönt att få vara ensam ett litet tag. Nils var superglad när jag kom tillbaka. Han hade fått ligga på rygg och leka i ett babygm. Det får han ju aldrig hemma på grund av platta huvudet.

Idag ska jag vara hemma själv med Nils på kvällen. G ska på middag med lite arbetsfolk på en restaurang som jag velat gå till länge. Bah!

Mysigt att snutta med Nils men trist att vara själv på en fredagskväll =(. Tidigare gick jag på quiz varje måndagskväll med mina syskon och så hade G hand om Nils men efter att jag kommit hem två gånger till en jätteledsen bebis så vågar jag inte vara ifrån honom vid läggning. Och eftersom G jobbar på dagarna så blir det inte så mycket egna aktiviteter för moi. Vi får försöka jobba bort den här mammigheten vid läggning men det är svårt att tänka långsiktigt när man vill att sötungen ska somna så fort och smidigt som möjligt. Man orkar inte ta striden riktigt.

Sovmorgon

Nils sov oroligt i natt precis som vanligt den senaste tiden. Och nu fuskar jag med kilkudden varje natt efter att vi lagt oss så jag vet att det inte har med det att göra. Vid tjugo i fyra ville han gå upp och sen somnade han inte om förrän kl. fem. Jag såg fram emot en jobbig dag eftersom Nils nästan alltid går upp runt sju, Vid sju vaknade han också mycket riktigt men jag provade att bara putta in nappen och då somnade han om. Kl. nio gick jag upp eftersom jag skulle till frisören. Jag hann duscha, sminka mig och äta frukost innan Nils vaknade halv tio. Otroligt lyxigt men knäpp som jag är började genast tänka att han var sjuk.

Frisörbesöket gick klart över förväntan. Jag gjorde slingor och klippte mig vilket tog drygt två timmar och Nils var vaken hela tiden. Jag trodde inte att han skulle gå med på att sitta still så länge så jag hade G på stand-by. Det är möjligt eftersom han jobbar i närheten av frisören. Men jag behövde aldrig ringa honom. Nils satt och tittade på sig själv i spegeln, charmade några frisörtjejer - ett tag blev han t.o.m. ivägburen av en upp till deras fikarum och när färgen verkade gick vi runt och tittade på skönhetsprodukter. Den enda gången han var lite ledsen var när jag la ner honom i vagnen när håret skulle sköljas. Han är grymt mycket gladare när vi är på "lokal" än när vi är hemma. Han tycker nog att jag och lägenheten är ganska trist. Håret blev en något längre pagevariant och nu har jag inte längre en tre centimeters lång råttutväxt. Känns helt ok. Var trött på det långa håret som jag ändå alltid har uppsatt.

Antal tackkort som jag gjorde igår: 2. Och det beror inte på att vi har snåla vänner. Några kvar att göra alltså.

Igår såg vi andra avsnittet av Pensionärsjävlar. Så otroligt kul! Jag var jätteskeptisk när G ville titta på det första gången men det är verkligen jätteroligt. Jag skrattade så jag väckte Nils som låg i min famn. Det är ett gäng äldre personer som går runt och uppför sig knäppt. säger fula ord och gör olagliga saker samtidigt som man filmar folk runt omkring med dold kamera. Verkligen min sorts humor.   

Om att ha kontroll

När jag fick barn blev jag lite förvånad över hur jobbigt det var. Jag är äldst i en stor syskonskara och har tidigt fått hjälpa till att mata, byta och leka med de små liven. Inget som jag upplevde som särskilt jobbigt. Jag trodde jag hade rätt bra koll på vad det innebär att ha barn och att det inte skulle bli en så stor påfrestning för mig. Men det blev det.

Missförstå mig inte, det går inte en sekund utan att jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som har Nils. Han är verkligen det finaste!! Med det sagt kan jag snacka lite skit om honom ;-). Att ha barn är inte alltid en dans på rosor. Man är inte superlycklig hela tiden. Inte jag iaf. Trots det har jag haft svårt att sätta ord på vad det är som är så jobbigt med att ha barn. För jag tycker fortfarande inte att det egentliga arbetet det innebär att ha barn är så tufft. Alltså att byta, torka, vyssja o.s.v. Min jobbkollega hade en idé om varför det är så jobbigt. Det handlar om förlorad kontroll. Tidigare har jag varit så lyckligt lottad att jag haft hyfsad kontroll över mitt liv. Jag har kunnat bestämma vad jag vill göra och när. Har jag varit missnöjd med något har jag kunnat förändra det. Det kan jag inte längre. Jag förfogar inte längre helt över min tid och mitt liv. 

Den del av mitt liv där jag helt själv bestämmer jag vad jag vill göra är numera begränsad till när Nils sover (inte ens då har jag fullständig kontroll eftersom jag inte vet när han kommer att vakna) eller när G (eller senare någon annan) har hand om honom. Jag har aldrig upplevt mig som något kontrollfreak men det finns vissa saker jag anser är viktiga. Jag gillar att gå på toaletten i lugn och ro. Jag tycker om att duscha varje dag. Jag tycker om att ha rena kläder på mig. Jag tycker om att komma i tid. Jag gillar att äta fem mål mat om dagen, helst utan att behöva kasta i sig maten stående. Listan kan göras hur lång som helst med relativt grundläggande saker som jag anser mig ha lov att göra. Men med ett litet barn är det inte helt enkelt. Under vissa perioder av Nils liv har det fungerat jättebra att lägga honom någonstans och göra något eget som att duscha eller äta utan att han skriker eller är såpass missnöjd att jag får dåligt samvete. Men oftast har det inte det. Han vill bli buren och underhållen heela tiden. Det går naturligtvis att strunta i hans gnöl och köra sitt race. Men dels har jag inte hjärta till det. Dels blir det inte en särskilt avslappnad stund på toa eller i duschen. Man kan tycka att man planerat allting perfekt och så ställer bebisen allt på ända, Jag vet inte hur många gånger jag varit på väg någonstans och fått på mig och Nils kläder när han spytt ned hela sig och gärna mig och så har man fått börja om på nytt. Alternativt gå dit man ska lite äckligare.

Man har ingen kontroll över sitt hem. Vår lägenhet översvämmas av fula babygym, babystolar och leksaker. Och visst man kan plocka bort sakerna på kvällen men under större delen av dagen ligger de utspridda. Jag kan dessutom inte förstå hur den lilla knodden kan smutsa ned så mycket som han gör. Och då pratar jag inte ens om hans försök att sprutlackera badrummet. Barnvagnen geggar ned, han spyr på golvet och skapar massa tvätt. Dessutom är man inte så sugen på att använda den lilla egentid man har till att städa.

Utan att bli för privat så har man dessutom tillfälligt förlorad kontrollen över sin kropp. Jag kan inte vara ifrån Nils för länge nu när jag ammar. Visst Lars Ohly har rätt - man kan använda en bröstpump. Jag har dessutom så lyckligt lottad att Nils äter både ersättning och tar flaska. Men jag får ont om jag inte inte lättar på trycket med jämna mellanrum. Och ärligt talat hur skoj och fräscht är det att gå in på toa någonstans för att pumpa?

Som om inte det här vore nog så har jag tappat kontrollen över mitt eget känsloliv. Utan att vara för skytsam har jag oftast ansett mig vara en ganska rationell person som inte oroar mig över småsaker. Not anymore!! Nu oroar jag mig över alldeles för mycket och helt i onödan. Små prickar på hans kropp kan få oanade proportioner klockan tre på natten. Är det vattenkoppor? Eller ringmask? Eller något ännu värre? Jag har tagit tempen på Nils så många gånger att vår febertermometer fått slut på batterier. (Inte helt sant. Den stora boven är nog att jag glömt att stänga av den. Men ändå.) Jag har googlat ätvanor, sovvanor, utvecklingsfaser och annat smått och gott till förbannelse. Ibland lugnar det. Oftast inte.
Alla känslosvallningar är dock inte av det negativa slaget. När jag börjar gråta när jag hör Vargsången (delen där hon sjunger "ungen min får du aldrig") eller Idas sommarvisa (delen där hon sjunger att barnen blir fulla av sommar och benen blir fulla av spring) så känns det faktiskt mest fint. Jag har dock stora förhoppningar om att återfå en del av mitt vett när jag slutar amma.

Anledningen att jag tror att min jobbkollega har rätt är egentligen inte för att jag kan rapa  upp tusen exempel på där jag känner mig stressad och obekväm utan för att jag - och många andra - upplever att det blir lättare att ha hand om barnet när man börjat införa rutiner. Jag vill ha rutiner till allt - sömn, mat, promenader, you name it. Jag har ingen aning om Nils faktiskt sover bättre för att jag infört vissa kvällsrutiner. Jag tror det. Och framförallt får det mig att känna mig säkrare. Vi går inte bara runt med Nils och väntar på att han ska somna som vi gjorde i början utan vi har en metod. Jag antar att det är ett sätt att försöka återfå den förlorade kontrollen. Jag kan inte riktigt styra när Nils ska sova men jag kan bestämma att han ska ha pyjamas på sig typ.