Nu är vi i Providence. Fast vi bor på ett hotell en bit utanför stan.
Tågresan hit började dåligt. Tåget gick ifrån USA:s största tågstation med det smidiga systemet att de inte berättar från vilket spår ens tåg ska gå ifrån förrän en kvart innan det går. Fast idag var det ännu sämre. Vi fick reda på spårnumret klockan ett då tåget skulle gå. Det var inga problem att hitta dit men eftersom vi hade tre väskor och en bebis i barnvagn att släpa på så kom vi dit sist av alla. Dessutom gick vi på i businessclass av misstag. G sa åt mig att ta Nils med mig och hitta två platser i rätt del av tåget så skulle han fixa med väskorna. Jag gick längre och längre in i tåget utan att hitta några platser. Då vände lyckan! En supersnäll tågchaufför sa åt mig att sätta mig i första klass "så länge". Superstora fåtöljer med massa benutrymme. G fick också en plats och efter att Nils somnat som en klubbad säl gick resan som en dans.
Även i Providenve höll det på att sluta illa. Vi trodde att biluthyrningsstället hade öppet längre än vad det hade och när vi kom dit var det igenbommat och låst. Vi såg en kille inne i lokalen, knackade på och förklarade hur läget var. Först blev det kalla handen och en hänvisning till ett uthyrningsställe som låg vid flygplatsen. Men efter att ha sett oss stå och vela utanför lokalen i en kvart så mjuknade han och släppte iväg oss med en bil. Ingen kan vara elak mot ett stackars förvirrat par med en bebis.
Tågresan hit började dåligt. Tåget gick ifrån USA:s största tågstation med det smidiga systemet att de inte berättar från vilket spår ens tåg ska gå ifrån förrän en kvart innan det går. Fast idag var det ännu sämre. Vi fick reda på spårnumret klockan ett då tåget skulle gå. Det var inga problem att hitta dit men eftersom vi hade tre väskor och en bebis i barnvagn att släpa på så kom vi dit sist av alla. Dessutom gick vi på i businessclass av misstag. G sa åt mig att ta Nils med mig och hitta två platser i rätt del av tåget så skulle han fixa med väskorna. Jag gick längre och längre in i tåget utan att hitta några platser. Då vände lyckan! En supersnäll tågchaufför sa åt mig att sätta mig i första klass "så länge". Superstora fåtöljer med massa benutrymme. G fick också en plats och efter att Nils somnat som en klubbad säl gick resan som en dans.
Även i Providenve höll det på att sluta illa. Vi trodde att biluthyrningsstället hade öppet längre än vad det hade och när vi kom dit var det igenbommat och låst. Vi såg en kille inne i lokalen, knackade på och förklarade hur läget var. Först blev det kalla handen och en hänvisning till ett uthyrningsställe som låg vid flygplatsen. Men efter att ha sett oss stå och vela utanför lokalen i en kvart så mjuknade han och släppte iväg oss med en bil. Ingen kan vara elak mot ett stackars förvirrat par med en bebis.
Haha, man har SÅ mycket plus bara genom att ha en bebis med sig, i alla möjliga olika situationer i alla delar av världen!
SvaraRaderaKul att du bloggar om resan, vi är också väldigt sugna på en USA-resa! Vi hade tänkt västkusten men jag är orolig för att det blir en för lång flygresa och för mycket tidsomställning för Isak då... Så kanske att östkusten skulle passa bättre.
Ni skall inte ha hyrbil, jag har hört om Italien. ..
SvaraRaderaTur att Nils rädda er ;)Eran resa låter jättemysig de får en att bli lite ressugen också. Ha en bra morsdag. Hälsa dina killar. Många kramar
Anna Fredrik & Filip
Rebecca: Vi resonerade likadant om flygresan och tidsskillnaden. Vet inte om det spelar så stor roll. Nils kom verkligen ur alla sovrutiner de första nätterna. Nu är han tillbaka i sina halvdåliga hemmavanor igen. Men jag kan verkligen rekommendera östkusten än så länge iaf =).
SvaraRaderaAnna: Haha. Vi har inte tankat ännu så vi får se hur det går...Kul att ni blir ressugna. Jag tycker verkligen ni ska åka till New York! Allt funkar hur bra som helst. Man får bara släppa den värsta kontrollhysterin =).Detsamma. Kram från oss alla.