Att äta själv

Flera personer har hintat om att jag borde börja lära Nils att äta själv så att han kan det när han ska börja på förskolan. Bästa kompisens barn åt tydligen med gaffel när hon var 13 månader. Jag har börjat lite smått och det går sådär.

Nils går med på att äta följande saker som plockmat: majskrokar, Sempers djurkex och i viss mån bröd. ALLT annat slänger han på golvet utan att ens smaka på det. Även saker som han gillar mycket som banan.

Jag har märkt på Nils att han nog är sugen på att äta själv med sked. Han blir ofta sur när jag börjar mata honom som jag brukar och sträcker ut handen efter skeden. Problemet är att när han får skeden blir han svinsur och slänger den på golvet. Han är därefter sur hela måltiden och man får truga i honom mat som han gillar jättemycket.

Han har fått prova att äta själv ur en tallrik två gånger. Den ena gången hamnade tallriken på golvet. Det hade den gjort andra gången också om jag inte var beredd.

Det här gör att jag inte är så sugen på att låta Nils äta själv. Jag orkar inte byta kläder på honom, mig och städa halva köket för att få i honom en måltid.

Idag tyckte jag vi hade ett breakthrough. Nils fick lagoma skedar gröt som han gillar upplagda på en sked och åt därefter själv från skeden. Efter varje tugga slängde han ned skeden på golvet men så länge den är tom kan jag ta det.

Jag ville köra samma grej på lunchen men det ville tydligen inte Nils. Han började storlipa och slängde skeden med tomatpasta all världen väg. Gah!

Dagis får lära Nils att käka själv om det nu är så viktigt för dem. Jag orkar inte. 

Trött

När Nils var liten tyckte jag att det var jobbigt när G var borta några dagar och man var tvungen att lösa allt själv. Nils är mycket lättare att ha hand om nu och han är också ett sällskap på ett annat sätt än han var förr. Det är inte alls lika jobbigt att vara ensam med honom. Jag är därför förvånad över hur trött jag är varje kväll när han lagt sig. Helt slutkörd. Orkar inte träna, sortera tvätt, städa, blogga eller någonting jag tänkt. Det enda jag orkar är att slötitta på TV och käka oxfilé med kantareller. Det tycker jag att jag är värd nu när G är i Amerikat. 

Liseberg, film och pussar

Idag var jag och Nils med Carolina och Olivia på Liseberg. Mysigt att träffa Carolina och Olivia men goddämm vad mycket folk det var på Liseberg.

Vi var där i två och en halv timme och ändå hann Nils bara åka en grej. Visserligen gjorde vi en del annat (som att besöka Kaninhuset) men den mesta tiden gick åt till att trängas med folk medan man försökte mata och byta på Nils. Nils verkade dessutom mer intresserad av att gå än att åka karusell.. Det dröjer innan jag går till Liseberg en dag då många har semester och vädret är fint. Puh!

Jag och Nils tog en snabb sväng in på Universeum efter vi lämnat Carolina och Olivia. Jag filmade den här kassa snutten för att G skulle kunna se hur bra han går nu. Om någon undrar varför det är mörkt i början så är det för att linsskyddet fortfarande är på...

En annan grej som Nils börjat göra sen G åkte iväg är att pussas. Både om man ber om det och på eget initiativ. Nils pussades mycket när han var yngre men har till min och G:s stora sorg konsekvent vägrat att pussas under ett längre tag. Däremot har han gått med på att pussa sin gosedjurshund varje gång man frågat... Det enda dumma med de här nya pussarna är att de tydligen bara är en ursäkt för att få bitas. Första gången bet han väldigt löst så då övervägde myset med att få en puss men det har bara blivit värre och värre. Den sista pussen jag fick innan han skulle lägga sig gjorde riktigt ont. Jag antar att jag måste säga åt honom ordentligt att han inte får bitas. Hoppas inte de söta pussarna försvinner också bara...

Nils och hans kompisar

Nils har varit på playdates både i måndags och igår.

I måndags var det meningen att vi skulle till Sjöfartsmuseumet med Sara och Lo men eftersom det tydligen var stängt på måndagar så blev det fika på Villa Bel Parc och lek hemma hos oss istället. Det var kul att Nils visade intresse för vissa leksaker som han inte tittat åt på länge. Det var tråkigare att intresset verkade sammanfalla med att Lo råkade leka med just den leksaken. Och Nils var inte sen att sno den från honom. Det var inte så allvarligt men det blir uppenbart att med nya åldrar kommer nya "problem". Hur ska man göra för att Nils ska bli en sån där härlig unge som delar med sig med sina grejer? Ska man ge tillbaka leksaken till den som hade den först och säga åt Nils att man ska dela med sig eller ska man låta barnen lösa det själva? 

Shit, vad sugen jag blev på att läsa i den där boken..

Lo pussar groda på kommando 

Igår var jag, Nils och Lisa och Tova på Lekstan som är var ett enormt lekland med allt ett barn kunde önska sig. Rutschkanor, bollhav, cykelbanor, studsmattor, krypgångar m.m. Så synd att sånt här inte fanns när man själv var liten. Det måste vara drömmen när man är mellan 2-10 år. 

Det fanns även en hörna för yngre barn och Nils gillade det skarpt. Rädslan för att gå släppte helt och han gick mer avslappnat än jag nånsin sett honom göra. (Han har fortsatt gå hemma också men han går fortfarande går med armarna framför sig - hela tiden redo att trilla.) Vi kommer definitivt gå till Lekstan igen. Det enda negativa var att det var ganska poppis så ljudvolymen var rätt hög. 

Nils visar sina klätterskills

Lisa och Tova busar

Ensam med Kossan

Idag åkte kossans snubbe till USA. Han ska tydligen vara borta under 13 dagar. Kossans snubbe verkade tycka att det var väldigt ledsamt att lämna mig. Jag kan förstå att det känns jobbigt att lämna kossan själv i lägenheten (hon klarar ju inte av någonting) men jag lugnade honom med att det finns en riktig karl i huset. Efter det verkade han inte tycka att det var lika jobbigt att åka.

Jag tyckte först att det skulle bli lite skönt att slippa hans tråkiga pruttskämt (kossan säger att jag kommer förstå skämten när jag blir äldre men jag kommer aldrig skratta åt tråkiga grejer så är det bara) men sen kom jag på: jag kommer få vara ensam med Kossan i 13 dagar. GAH!!!!

Det här är det jag stör mig på mest med Kossan just nu:

* Hon motarbetar mig. Så fort jag har försöker göra det lite snyggare här hemma så är hon där och ändrar tillbaka. Idag hade jag t.ex. gjort ett praktfullt stilleben på badrumsgolvet av lite random saker som jag hittade i badrummet. Tror ni att det fick vara kvar? Inte. Jag känner faktiskt inte att hon uppskattar när jag försöker göra det lite mysigt här hemma.

* Hon är besatt att jag ska gå. Så fort jag går mer än fem steg i rad så klappar hon förtjust i händerna som en dum liten säl. Jag försöker att bara gå när hon inte ser på för att slippa se eländet. Det funkar sådär. Hon är rätt snabb och ibland glömmer jag av mig.

* Hon är en lömsk ko. Kossan har under en längre tid lurat mig att äta mat jag inte tycker om genom att ta fram förpackningen till den goda maten och låtsas att hon matar mig med den. Fyyyyy!!!! Och det är så pinsamt att jag gått på det. Jag har ju känt att den goda maten smakar lite annorlunda men inte riktigt kunnat sätta fingret på vad som var fel. Nu lurar hon inte mig längre. Jag tittar noggrant om hon verkligen ger mig av den goda maten och annars äter jag inte. HA! Skrattar bäst som skrattar sist.

* Vi har inga gemensamma intressen. Kossan tycker t.ex. att det är väldigt kul att byta blöjor på mig. Eller det måste hon tycka för hon gör det i tid och otid. Jag HATAR att byta blöja. Förstår faktiskt inte meningen med den där fula byxan över huvud taget. Jag har försökt att intressera Kossan för min stora hobby trappgång. Jag tycker att det är en värdigare sysselsättning än att greja med bajs. Inte heller på det området har jag lyckats. Kossan vill aldrig gå fler än de två trapporna som är upp till vår lägenhet.

Ledsam helg

Fy, vilken ledsam helg det varit. Har känts konstigt att blogga. Det blir tydligt hur banala saker man skriver om när något så fruktansvärt inträffar.

I helgen har vi iaf åkt båt till en ö med min pappa. Det var första gången Nils åkte riktig båt (inte färja.) Han hade sin nya flytväst på och såg väldigt allvarsam ut under hela färden. På ön blev det några dopp och lite fika. Mysigt. Vi hann precis i land och in i bilen innan världens regnoväder drog igång.

Här kommer lite bilder från utflykten.

Tänkvärt

Länkar till ett tänkvärt inlägg av Underbara Clara.

Man kan ifrågasätta om bistånd är det bästa sättet att hjälpa länder i nöd. Man kan även ifrågasätta hur stor andel av pengarna som kommer komma de behövande till del. Men när folk behöver pengar till mat och vatten är det fel läge att vara principiell. Och även om bara lite kommer fram så gör pengarna mer nytta där än här.

Jag har skänkt en slant. Hoppas att Underbara Claras inlägg kan få fler att göra detsamma.

Klätterfabriken

Igår var jag, G och Nils på Klätterfabriken och klättrade med min syster, hennes kille och kusin Filip. En klättrade, en säkrade och två passade barn. Jag klättrade rätt mycket för en si sådär sex år sedan men efter det har det bara blivit någon enstaka gång. G har klättrat rätt mycket det senaste fast bara ute.

Vi var förmodligen sådana man själv ogillat innan man fick barn. Vi tog i princip upp ett helt klätterrum med alla våra saker och barnen. Det är konstigt hur så små barn kan ta så mycket plats. Nils tyckte att det var helt okej på Klätterfabriken men ville hellre springa runt och lattja än att spana på den som klättrade. Filip, som är världens snällaste bebis, var lite ledsen ett tag eftersom han fick en tand men var annars glad och nöjd hela tiden.

Det var jättekul trots att jag var värdelös. Men man känner att man gjort något kroppen inte är van vid idag. Har grym träningsvärk i underarmar och ryggen.

Om du tar på dig de här fula dojjorna så rymmer jag. 

Ny gröt

Jag har länge funderat på att prova att göra mannagrynsgröt på havremjölk. Har fortfarande lite dåligt samvete för att Nils får så enformiga mellanmål. Jag har dock valt att vänta till dess att han fyllt ett eftersom havremjölken innehåller lite salt (oklart hur mycket).

Gröten blev jättegod (jag tog en portion själv.) Smakade och såg ut som ett mellanting mellan mannagrynsgröt och havregrynsgröt. Jag inbillade mig att den mättade mer än vanlig mannagrynsgröt också. Nils åt med god aptit. Det här kommer vi definitivt göra igen. Risgrynsgröt på havremjölk borde väl också funka antar jag...

Stora tuffa pojkar går själva

Om det varit någon som tvivlat på att Nils kan gå...

Zznark

Jag inser att det inte är så roligt att läsa om Nils sömn men av någon anledning tycker jag det är väldigt viktigt att skriva om det så här kommer ännu ett sömninlägg.

Nils sover riktigt bra nu. De senaste två dagarna har han sovit hela natten 7-7. Han har inte vaknat mer än en gång per natt sen vi kurade honom.

Däremot har dagslurarna krånglat i några dagar. En ettåring behöver bara 13,5 timmes sömn och Nils schema har varit på cirka 14 timmar. Man sa till mig på Anna Wahlgrens forum att Nils kommer säga ifrån när det var dags att dra in på den sista halvtimmen genom att inte vilja somna på den första dagsluren. Nils har alltid varit på otroligt trött på förmiddagarna så jag trodde att det skulle dröja men det har det alltså inte gjort. Så idag ändrar vi schemat. Nils får bara en dagslur på 1,5 timme vid lunchtid. Hittills har det gått över förväntan. Nils har inte varit särskilt trött trots den indragna förmiddagsluren men somnade som en stock när jag la honom nyss. Eftermiddagen borde inte heller vara något problem då vi bara tidigarelagt lunchluren med en halvtimme. Nils låter förresten hälsa att stora tuffa pojkar bara sover en gång på dagen. 

Tankar kring BB-vistelsen

Uppdelningen av föräldraförsäkringen är en fråga som berör många. Många anser t.ex. att det är viktigt att föräldrarna tar halva föräldraledigheten var. Föräldrarna ska dela lika på förlorad karriärstid och tappade pensionspoäng.

Trots det är de institutioner man möter i samhället som har samband med graviditet och tidigt föräldraskap väldigt inriktade på mamman. Min barnmorska ägnade inte G många blickar när han var med på besöken trots att hon på det första besöket (dit jag kom själv) påtalade hur extremt viktig hans närvaro var.

Ännu konstigare (och också en fråga som berör mig mycket mer) är att det i många städer saknas sängplats åt pappan på sjukhuset  när man fött barn. Han behandlas på samma sätt som en besökare som ska lämna sjukhuset när besökstiden är slut.

Jag och G valde att föda Nils på Varbergs sjukhus eftersom de har familjerum där. Ett familjerum är alltså ett helt eget rum med säng för pappan och eventuella syskon. Det finns, mig veterligen, inte på något av sjukhusen i Göteborg. Innan vi kom till Varbergs sjukhus hade vi blivit informerade om att man bara fick ett sådant rum i mån av plats, vilket lät rimligt. När vi kom dit blev vi snart varse att rummet även delades ut efter hur synd det var om en. Och hur synd det var om en det bestämde barnmorskorna.

Första natten fick G inte sova över. Det fanns inga lediga familjerum och att G skulle sova i en soffa eller på golvet bredvid mig kom inte på fråga. Att jag, som var nyopererad, inte kunde lyfta Nils själv ur hans säng spelade ingen roll. Det kunde ju barnmorskorna hjälpa mig med.

Eftersom mjölken inte hade satt igång var jag lika onödig (eller snarare nödvändig) som G. Vi kunde ge Nils lika mycket trygghet, värme och närhet. Trots det undrar jag om det tillåtits (om jag nu inte varit opererad) att jag åkte därifrån och inte G. (Notera att min poäng inte är att jag ville ifrån sjukhuset utan det sjuka i att pappor tvingas åka ifrån sitt nyfödda barn.) Jag fick istället dela rum med en annan mamma. Hon var där när jag skulle "testa att gå på toa" och ingen fråga som jag ville ställa barnmorskorna var så känslig att inte hon kunde höra på. På natten grät hennes barn när Nils äntligen somnat. Nils gråt stressade mig extra mycket eftersom jag visste att den väckte henne och hennes barn. Något som skulle kunna ha varit endast en positiv upplevelse blev istället något jag blir arg när jag tänker tillbaka på.

Andra natten fick vi ett familjerum och allt var frid och fröjd. G kunde sova över och avlasta mig nattetid med allt som inte hade med amning att göra. Precis som det borde ha varit från dag ett.

Tredje natten trollade de fram ett tomt familjerum vid niotiden efter att jag börjat darra på överläppen när jag pratat om hur lite jag ville att G skulle behöva åka därifrån. Det var underligt eftersom de tidigare tagit ifrån oss vårt rum med motiveringen att det fanns andra par som var mer prioriterade än oss. Den nya förklaringen blev att de aldrig brukade ge samma familj ett familjerum två nätter i rad av rättviseskäl. De tänkte alltså uppenbarligen hellre låta ett familjerum stå tomt än att ge det till oss två nätter i rad.

Till saken hör att man betalar extra för att få ett familjerum. Jag minns inte exakt vad vi betalade men jag har för mig att det var runt 500 kr per natt. Jag vet inte om det motsvarar den faktiska merkostnad som sjukhuset har för att ge oss ett eget rum men jag hade gladeligen betalat det dubbla för att vara säker på att få ett eget rum. Men det valet har man inte Göteborg med omnejd.

När min farmor födde sina tre första barn fick farfar inte vara med vid förlossningen (när hon födde sitt fjärde fick han vara med.) En inställning som känns helt absurd idag. Även om det inte är lika absurt att neka pappan en sängplats på sjukhuset som att inte låta honom vara med på förlossningen så är det konstigt på samma sätt. Det borde vara en självklarhet att pappan får vara med. Både för hans egen skull, för att avlasta mamman och få en så tidig anknytning till barnet som möjligt.

Genomsnittskvinnan föder barn lite mer än två gånger i livet. Så mycket skatt som vi betalar i Sverige tycker jag inte att det är för mycket begärt att kräva att samhället försöker göra det till en så bekväm och mysig upplevelse som möjligt.

Helgen

Vissa helger blir mysigare än andra. Den här hörde till det mysigare slaget.

På lördagen var jag ute och sprang vid Delsjön medan G och Nils badade i samma sjö. Jag såg en stor tjock orm - kanske en Anakonda - som slingrade sig över löpstigen och fick resterande del av löpningen gå på ren adrenalin. Kände inte av mitt onda knä överhuvudtaget så det verkar som kortisonsprutan fungerat.

På kvällen lagade vi asiatiskt igen. Det blev kyckling- och shitakedumplings, tigerräkor och sallad med koriander, mynta och jordnötter i. Både jag och G är helt frälsta. Bra recept på dumplings finns här och här.

På söndagen var vi på Universeum. Vi har varit lite tveksamma till att gå dit med Nils. Vi har tänkt att det inte skulle finnas så mycket som han skulle uppskatta. Tveksamheten blev inte bättre när vi hörde att inträdet låg på 200 spänn per vuxen. Besöket började inte heller något vidare. Jag hade varit en sväng på stan utan paraply och var blöt som en dränkt katt. Men det slutade med att vi fick gå hem innan vi kände oss klara för att hinna lägga Nils i rätt tid.

Det mysigaste var när vi kom in i rummen med alla fiskarna. Nils sträckte ut armarna mot akvariet och kikade in. Det är svårt att förklara men det var en lite magisk stund.

Nils var väl inte överdrivet intresserad när jag ville in i Giftiga djur-avdelningen och visa vad det var för sorts orm jag sett vid Delsjön. Desto mer intresserad var han av de två lekavdelningarna som fanns på Universeum. Rutschkanan var favoriten.

Vi hade så mysigt så vi bestämde oss för att uppgradera vår dagsbiljett till ett årskort istället. Nu kan vi se på hajar varje gång det regnar.

På kvällen kom min supersnällaste syster hem till oss och passade Nils igen. Jag och G åt räkmacka på Heaven 23 och såg filmen Hanna på Bergakungen. Riktigt bra film faktiskt. G ville se den redan förra veckan men jag tyckte att beskrivningen "Hanna, 14 år, har uppfostrats till att bli en hjärtlös mördarmaskin" lät sådär. Tji fick jag. 4 av 5 rattar får den i betyg av mig.

Mumsig fredagsmat

Igår visade jag G Sparrisens blogg. Han blev eld och lågor och ville sätta igång och göra dumplings genast. Vi åkte till Ica och handlade ingredienser men orkade inte ta oss till en asiatisk livs så istället för wontonark använde vi risark för vårrullar. Jag gjorde fyllningen och G stod för pillet med rullarna och kinesskämten. "Ta med äta här" och ordskämt där r-en bytts mot l haglade friskt.

Smaka bla?

Färdiga vårrullar 

Och shit, vad gott det blev. Och har man väl alla ingredienserna hemma så är det inte så mycket krångligare än att dra ihop en Tex-mex från Santa Maria. Det här kommer vi verkligen göra om.

Att träna med Nils

Efter att jag lyckats träna med Nils på barnpassningen för ett tag sedan har jag glad i hågen gjort två nya försök att få till lite motion. Det har gått sådär. Jag har blivit hämtad båda gångerna. Den ena gången jobbade en ganska ung tjej. Det är samma tjej som tidigare kommit ut med Nils när han inte varit på gott humör. Jag gillar inte henne. Och jag tror det är ömsesidigt. Hon verkar tycka att jag är helt knäpp som besvärar henne med min gnälliga unge.

Idag var det en jättetrevlig tjej där. När jag förklarade att Nils kan vara lite ledsen ibland märkte jag att hon verkligen ansträngde sig för att få Nils att trivas. Hon tog fram olika leksaker och tog bort honom till bollhavet så att han inte skulle bli ledsen när jag gick. När hon kom ut med Nils förklarade hon att han inte varit ledsen men att han inte velat leka utan gång på gång tagit sig till dörren till gymmet och sagt mamma. Fina ungen.

Dags att ge upp träningsförsöken antar jag. Det gör mig inte så mycket. Jag kan träna hemma eller när Nils är med G eller min mamma. Men jag blir orolig för hur ska det gå att skola in Nils på förskolan om han är så svår att lämna på ett nytt ställe. Det är ju fortfarande ett tag kvar till dess men det börjar ändå närma sig.

Reningsborg

Igår var jag, min mamma, tre syskon och Nils på Reningsborg, som är en second hand-butik i Frölunda. Min mamma och vissa av mina syskon är i princip där varje gång de har öppet och brukar alltid komma hem med massa fina fynd. Själv är jag inte alls där lika ofta och när jag är där brukar jag inte heller hitta något. Dessutom är Nils svinjobbig att ha där. Han blir helt tokig bland alla böcker och porslinsfigurer och vill pilla på allt. Fyndarna har dessutom inte så mycket överseende med en liten kille som är i vägen så det känns som att någon kan trampa på honom när som helst. 

Igår var inget undantag vad gällde Nils. Däremot lyckades jag hitta en hel gammal Gustavsbergsservis som fick följa med hem. Min mamma har tallrikar ur den här servisen i vitt och blått, vilket jag kanske föredragit. Men rött och vitt är fint också och kommer passa bra i huset =).

Vad säger hunden?

Här, visar Nils ett av sina bästa tricks.

Lunch och bondgård

Idag har jag och Nils hälsat på bästa tjejkompisen och hennes dotter lilla O i deras fina hus. Jag bjöds på god barnvänlig lunch (Nils fick äta medtaget) och en pratstund när barnen sov. Vi pratade hus och barn. Som vanligt.

Nils ville inte alls sova i O:s gamla spjälsäng och för första gången sen vi kurade honom tvingades jag gå in till honom eftersom han var så ledsen. Förutom det dåliga samvetet för att jag låtit Nils stå och gråta kände jag oro för att Nils inte skulle somna bra ikväll nu när jag gjort det "förbjudna" och räddat honom från sängen. Som tur var verkar Nils ha ha glömt gråtincidenten och somnade utan så mycket som ett knyst när vi la honom för kvällen. Antar att han inte ville sova i en ny säng i ett nytt rum bara.

Efter att barnen vaknat åkte vi till en 4H-gård för att titta på djur. Vi såg gris, höna&tupp, häst, kanin, anka och get. Nils var inte riktigt så förtjust som jag hade trott att han skulle vara. Men han var hyfsat intresserad av både häst och kanin. Förutom att jag körde fel på vägen hem och fick sitta med en gastande Nils som tiggde uppmärksamhet och en bil som blinkade efter olja (?) så var det ett mysigt besök.

Biodejt

Igår var jag och G på biodejt. Vår första ihop efter att Nils kom. Min syster passade Sov-Nils precis som förra gången. Först åt vi middag på Dinner 22. Jag trodde att det skulle bli lite stressigt eftersom filmen började nio men vi hann med både varmrätt (tonfisk) och efterrätt (creme brûle). Sen såg vi Super 8. Den började väldigt bra men sen blev den lite töntig. Hade man varit 12 år så hade man nog tyckt att det var det bästa man sett. Nu är ju jag 30 så jag nöjer mig med att säga att den var mysig och sevärd. 

Födelsedagskalas

Igår blev Nils firad av hela tjocka släkten. Vi bjöd på bubbel, kärleksmums, kolasnittar och princesstårta. Väldigt mysigt att träffa alla.

Nils fick väldigt mycket fina presenter. Vi har en hylla i Nils rum där vi slänger upp lite av hans leksaker för att han ska glömma grejerna och bli glad när de kommer fram igen. Hälften av presenterna åker upp dit direkt. På det sättet kan han njuta av dem länge... Nils har ju fortfarande inte fått någon present av mig och G. Jag ville köpa något men G tyckte att Nils hade alldeles för mycket grejer. Vi spenderade ju nämnts istället lite pengar på oss själva i samband med Nils födelsedag. Såna är vi.

Kalaset var kanske lite långt för Nils smak, från 13.30-18.30. Han var rätt gnällig stundtals. Nästa år får vi kanske dela upp firandet på två dagar istället. Å andra sidan bor vi ju i ett hus då så då kanske det inte blir lika intensivt för honom.

Nils 12 månader

Här är Nils ett år:

Har sex tänder. Fyra i överkäken och två stora i underkäken. När han är arg skjuter han fram underkäken så han ser ut som en marulk. 

Har setts gå några steg men är väldigt feg vad gäller sitt gående. Sätter sig ned direkt om man släpper honom. Går dock gärna efter väggar, genom att skjuta stolar framför sig eller med genom att hålla mor eller far i handen. 

Kryper snabbt som en vessla. I förrgår höll han på att bli klämd i dörrarna på Hemköp för att jag tittade bort några sekunder. 

Är en riktig busunge. Det känns som han inte riktigt kan koppla av i ett rum om han inte rivit ut allt som finns på alla hyllor först. 

Sover numera mellan 19-7 och två timmar på dagen (fast ibland får man ramsa för honom.) Ibland när man säger åt honom att sova så får man tillbaka ett "NEJ" inne från sängen.

Säger mamma och Voff. Har hörts säga både pappa och lampa också.

Vinkar, klappar händerna och visar var foten är på kommando. Klappar händerna när han hör ordet "duktig".

Om man frågar om man får en puss så gör han pruttljud med munnen. Hörseln kanske inte är så bra ändå..

Äter som en häst. Har dock svårt för större bitar som ger honom kväljningar. Föredrar köpt mat framför hemmagjord. Kan tyvärr inte säga att det är något jag sörjer jättemycket. Förutom när jag faktiskt lagat till något och han grimaserar som tack. Äter gör han alltid. Även stenar om han får.

Kan dricka själv ur en nappflaska om det inte är för mycket i.

Har inte varit på BVC på 2 månader så jag vet inte längd och vikt.

Gillar fortfarande tittut även om dessa ibland utvecklas till att likna någon form av jage eller (otroligt simpel) kurragömma.

Har efter två månader av ganska gott humör börjat bli rätt gnällig igen. För att kompensera oljudet har han även börjats kramas igen. Antar att det är någon ny fas...

Älskar när vi borstar tänderna på honom. Fast mest att käka tandkrämen.

Är mycket intresserad av diskmaskinen och dammsugaren. Ett intresse jag hoppas han vidareutvecklar.

Har storlek 74 och 80 på kläder och storlek 19-20 i skor.

Har börjat använda Up&Go-blöjor eftersom han är så grymt svår att byta på. Snart åker skötbordet ut. Han ligger inte där ändå. 

För ett år sedan kom han till världen

Plutt-Nils

När kejsarsnittet blev tidigarelagt var det självklart att vi ville träffa honom så fort som möjligt. Men när Nils kom ut så var han - förutom världens finaste bebis - världens minsta bebis. 2680 gram vägde han och var 47 centimeter lång. Jag var rätt hispig över Nils vikt i början. Sneglade oroligt på alla "tjocka" bebisar på BB. Började grina när grannmammans (på BB alltså) kanske fyraåriga son sa att Nils var den minsta bebisen på hela sjukhuset. Efteråt fick jag höra om massa andra om varit så små när de föddes. Och nu när jag lyssnar efter det tycker jag var och varannan bebis väger under 3 000 kg ;-).

Det är svårt att förstå att det har gått ett år sen han kom till oss. Tiden har gått så fort och så oändligt långsamt. Långsamt alla de dagar man suttit olycklig med en skrikande bebis och bara räknat ned till att G ska komma hem och hjälpa mig. Snabbt när man ser hur stor och klok han har blivit på bara ett år. När han säger voff när man frågar vad hunden säger. Och sen applåderar efteråt för att han vet att han är duktig. Eller för att han vet att det kan bli nästa "uppdrag". Snabbt för man vet att han aldrig kommer att vara den där lilla bebisen igen.

Att få Nils har varit det i särklass mest påfrestande jag gjort. Men också lätt det bästa =).

På tu man hand

En annan bra sak med att ha ett barn som sover bra är att man kan lämna huset efter man lagt honom. Barnvakten behöver inte göra någonting förutom att se till att inte huset brinner ned. Idag ska min snälla syster hålla fortet.

Jag och G ska ut fira Nils födelsedag. Vi ska käka den här restaurangen. Frusen sallad står på menyn...Mumsmums?

Ännu mer Sova hela natten

I förrgår var sista dagen på SHN-kuren. Och Nils sover i princip hela natten. Han vaknar oftast lite tidigare än han ska. Han ska sova till sju. Han vaknar ofta runt kvart över sex. Ibland somnar han om när han får höra ramsan och ibland inte. Vi tar dock aldrig upp honom utan han får vara i sängen till dess att klockan blir sju. Han är inte ledsen för det utan brukar sitta och pladdra i sängen.

Nattningarna går bara bättre och bättre. Igår protesterade han inte överhuvudtaget när vi la honom i sängen och han somnade på några minuter.

Jag rekommenderar alla som har barn som sover dåligt att göra kuren.

Även om det inte gör så mycket att han vaknar lite tidigare än han ska så skrev jag ett inlägg på Anna Wahlgrens forum i förrgår för att se det fanns några knep för att komma runt de tidiga uppvaken. Jag fick två tips. Det ena var att speja vatten på fönsterrutorna i hans rum och fästa folie på rutorna. På det sättet blir det helt becksvart i rummet. Vi hade en mörkläggningsgardin sedan innan men den släpper in ljus på kanterna. Det enda tipset var att ändra på dagslurarna. Tidigare sov Nils en timma på förmiddagen och en på eftermiddagen. Nu sover han 20 minuter på förmiddagen och en och en halv timme vid 12. När Nils blir ett år skulle man ta bort 20 minuters luren om han fortsatte att vakna tidigt.

Igår ändrade vi både dagslurarna och satte upp folie i fönstren. Jag hörde att Nils vaknade till vid sextiden men sen somnade han om på egen hand. Hurra! När vi väckte honom klockan sju sov han riktigt djupt och var alldeles yrvaken. Om det var en tillfällighet eller för att knepen fungerade återstår att se. 

Minnen kring Nils födelsedag

Nu börjar det dra ihop sig. Snart blir Nils ett år.

För ungefär ett år sedan sa jag till G att jag önskade att de skulle ringa från sjukhuset och fråga om vi ville komma in tidigare. Nils låg åt fel håll, ville inte vända sig och vi hade ett inplanerat kejsarsnitt till den 12 juli.

Jag var inte mitt lyckligaste jag de sista veckorna av graviditeten. Jag hade gått hem från jobbet i början av juni med tanken att jag skulle få lite semester innan bebisen kom. På sista jobbdagen gick jag och snubblade på en trottoarkant och föll på sidan. Även om jag inte hade slagit i magen direkt i marken så oroade jag mig för att bebisen skulle ha skadats när jag trillade. Det fanns egentligen inget som tydde på att det skulle vara så men jag oroade mig väldigt mycket för det. Och oron väckte liv i massa annan oro som jag haft tidigare under graviditeten.

Jag mådde alltså inte så bra och ville inget hellre än att den dumma "semestern" som gav mig massa tid att fundera över alla fel jag gjort under graviditeten skulle ta slut. Och då ringde de faktiskt från sjukhuset och frågade om vi ville komma in fem dagar tidigare. Efter att ha frågat om ett tidigare kejsarsnitt skulle innebära några risker för bebisen, vilket det inte skulle, så var valet rätt. Nils skulle få komma den 7 juli istället =).

Jag och magen dagen innan Nils föddes 

BB-väskan

Sent bad

G har varit på Käringön från lördag till söndag och jag och Nils har fått roa oss själva. Vi har bl.a. upptäckt att det finns en rolig lekplats på vår innergård. Vi ska utnyttja den till max innan vi flyttar.

Det var varmt och kvalmigt igår så när G kom hem föreslog jag ett bad innan Nils skulle lägga sig. Och så blev det. Kvällsgröten fick följa med i en termos och intagas vid stranden.

Det var väldigt mycket folk vid havet trots att vi kom ganska sent. Vattnet var kallt men det hindrade inte sjölejonet Nils från att tumla runt med ett leende på läpparna. Han gillar verkligen att bada.

Nils visar hur bra han kan stå

Glad badare 

Som ville i igen 

I solen efter badet 

Padda med bebis

G var på Käringön igår och tog det här söta kortet på en padda och hans/hennes bebis.

Resa med Nils i USA - barnmat

När vi åkte till USA var jag helt säker på att det skulle finnas ett helt gigantiskt utbud av barnmat att välja på. Det finns det ju av allt annat. Dessutom var jag helt övertygad om att Ella´s kitchen från USA. (En idé jag fått efter att ha läst den inte så pk-iga texten på förpackningen där det står att "maten ska vara lika god som den mamma lagar." Så var det inte. Och Ella´s var tydligen från Storbritanien. Tydligen kan man komma undan med nyss nämnda text där också.

I New York hittade vi först ingen barnmat alls. Vi hade med oss rätt mycket mat hemifrån men när dagarna  gick blev man lite orolig över om man skulle behöva föda upp Nils på bananer från Starbuck´s. Vi var inne i alla mataffärer vi kunde hitta men barnmat fanns inte i deras sortiment. Till sist hittade vi en riktigt stor mataffär. Där hade man barnmat men den - och det kändes genomgående för mycket av den maten vi hittade även senare - var som gjord för att använda som smakportion eller mellanmål. Små burkar med endast en ingrediens. Ingredienserna bestod nästan uteslutande av frukt. Jag lyckades dock även hitta smakportionsburkar med ingredienserna sötpotatis och kalkon. Det var en blandning av dessa två burkar som Nils fick den sista tiden i New York.

I Providence hittade vi en apotekskedja som sålde barnmat och där lyckades vi utöka utbudet med smakportionsburkar av endast grönsaker.

I Providence fick vi ju hyrbilen och då kunde vi ta oss till riktigt stora mataffärer och där hittade vi äntligen lite barnmatsburkar på det sättet de säljs i Sverige. Färdigblandade och tänkta som en hel måltid till även äldre barn. Utbudet var dock ungefär lika stort som i vår kvartersbutik på hörnet. Det är uppenbart att föräldrarna lagar sin egen barnmat i USA. Lite förvånande, eftersom de inte verkar laga så mycket mat i övrigt.

Även innehållsmässigt fanns en del att klaga på vad gällde burkarna. Många burkar kunde jag inte köpa för jag inte visste vad det som stod i innehållsförteckningen var för något. Det var alltså inte ingredienser som corn utan uppenbara tillsatser som jag inte vill ge Nils av princip men som jag inte heller vågar ge honom eftersom jag är rädd att de ska innehålla mjölk på något sätt. Nästan alla blandningar innehöll ingredienser som gick ut på att göra maten sötare. Sötpotatis, aprikospuré, äpplepuré o.s.v. Många av burkarna var vitaminberikade. Vi hittade ett märke med blandad barnmat som  det stod angivet att den var organic - Happy baby organic baby food. Nils vägrade konsekvent att äta deras märke om den inte var utblandad med någon annan mat som en smakportion sötpotatis. Jag vet inte om den var ovanligt äcklig eller om han bara hade fått smak för det söta.

Sammanfattningsvis kan jag säga att vi hade ungefär 7 rätter som vi varvade till Nils under hela resan. Nästan alla innehöll sötpotatis i en eller annan form. Ingen av dem hade varit mitt förstahandsval hemma. Om man är noga med vad man stoppar i sitt barn kan det vara en bra idé att ta med barnmat eller se till att man har möjlighet att kunna laga egen mat. Speciellt om man ska åka till större städer där det kan vara svårt att hitta stora matkedjor. 

Idag funkade barnpassningen på SATS

Den senaste gången jag lämnade Nils på barnpassningen på SATS var han åtta, nio månader och det fungerade inte alls. Jag har inte vågat lämna in honom sedan dess utan har tränat när Nils varit hos min mamma eller med G.

Men idag var det dags för ett nytt försök.

Jag sprang fram och tillbaka till gymmet med vagnen för att slippa byta om och duscha där samt kunna hoppa konditionsträningen och bara köra styrka. Allt för att Nils skulle behöva vara så kort till på barnpassningen som möjligt. Men jag märkte redan när vi kom in att det var skillnad. Nils började genast krypa bort till bollhavet och struntade i mig. Jag sa åt personalen att jag ville att de skulle hämta mig om han var ledsen och sen smög jag ut utan att säga hej då. Man vill ju inte utmana ödet.

Nils var glad när jag kom tillbaka och enligt personalen hade han varit det hela tiden. HURRA! Det känns som den kommande hösten kommer bli så mycket lättare att vara mammaledig än det varit tidigare. 

Fullspäckad dag

Igår var en väldigt mysig men lite stressad dag.


Först var det träff med kollegorna och deras barn. Vi åt god lunch ute i den ena kollegans trädgård och uppdaterade varandra på barnens senaste tricks och skvaller från jobbet.  Tyvärr var tricksen var mycket hetare än skvallret.

Inte så lätt att få alla barnen glada samtidigt när någon klant gett dem en gaffel att slåss om...

Efter den mysiga lunchen fick jag ilåka hem till mig eftersom jag skulle besök av två barndomsvänner och deras barn. Den ena av vännerna träffar jag ofta men den andra har jag inte träffat på flera år. Väldigt trevligt. Men det är svårt att sitta ned och prata i lugn och ro med fyra ungar i varierande åldrar i samma rum... Jag bjöd på scones, jordgubbar och kladdkaka. Kladdkakan blev ovanligt lyckad om jag får säga det själv.

Svårt att ta kort på folk som räcker ut tungan på alla kort också

Av 17 tagna kort blev detta det bästa. Tyvärr ser man inte så mycket av minstingen