När Nils föddes hade han en instabil höftled. Det är en av de saker som man tittar efter på läkarundersökningen på BB och när de drog i Nils ben så glappade det ur sitt fäste. Ont gjorde det nog när de drog hans ben också för Nils grät som en tok. Tydligen är det väldigt vanligt att bebisar som ligger i säte får instabila höfter. Fråga mig inte varför.
Några dagar efter att vi kom hem från BB fick vi därför åka till Östra och sätta på Nils en liten hård sele (Frejkakudde) som höll ut hans ben så han låg som en groda med dem. Selen skulle vara på hela tiden förutom vid snabba blöjbyten och bad. Hade hans höftled varit så instabil så att höftkulan hoppat ur sin plats hade han fått en ännu värre anordning som man tydligen aldrig fick ta av.
Frejkakudden hade ett x antal olika remmar som skulle fästas alldeles lagom hårt för att ge effekt men ändå inte hindra blodflödet. Den var ganska jobbig att ta på. Speciellt i början när jag ägnade lite för mycket energi åt att få remmarna alldeles perfekta åtdragna. G var redan från början lite mer avslappnad med det där. Att vi fortfarande inte upptäckt att Nils var mjölkallergisk så att han bajsade 2000 gånger om dagen gjorde inte saken bättre. Jag vet att jag hade allvarliga funderingar på om det var viktigast att Frejkakudden var på lite mer eller att blöjan alltid var ren. Kräktes en del på selen gjorde han också. Jag och G fick handtvätta selen (som vi bara hade i ett exemplar) i handfatet och torka den med hårtorken. Dag som natt.
Nils fick ha på sig Frejkakudden sina första sex veckor och sen var det dags för återbesök. Som tur var var hans höfter helt stabila då och vi kunde ta av fulingen. Annars hade det blivit sex veckor till. När vi åkte därifrån frågade läkaren om vi ville behålla Frejkakudden som ett minne. Undrar vad det är för sjuka personer som vill det... Vår åkte ned i soporna!
Lång historia för att komma till detta. Idag var det dags för återbesök med höfterna med anledning att Nils gångdebuterat som ortopeden uttryckte det. Först tog de två röntgenbilder och sedan drog läkaren lite i Nils ben. Och allt såg ut precis som det skulle. Läkaren sa att det inte skulle göra skillnad för Nils att han haft en instabil höft överhuvudtaget och att vi inte behövde gå på några fler kontroller med anledning av detta. Tjo ho!
Några dagar efter att vi kom hem från BB fick vi därför åka till Östra och sätta på Nils en liten hård sele (Frejkakudde) som höll ut hans ben så han låg som en groda med dem. Selen skulle vara på hela tiden förutom vid snabba blöjbyten och bad. Hade hans höftled varit så instabil så att höftkulan hoppat ur sin plats hade han fått en ännu värre anordning som man tydligen aldrig fick ta av.
Frejkakudden hade ett x antal olika remmar som skulle fästas alldeles lagom hårt för att ge effekt men ändå inte hindra blodflödet. Den var ganska jobbig att ta på. Speciellt i början när jag ägnade lite för mycket energi åt att få remmarna alldeles perfekta åtdragna. G var redan från början lite mer avslappnad med det där. Att vi fortfarande inte upptäckt att Nils var mjölkallergisk så att han bajsade 2000 gånger om dagen gjorde inte saken bättre. Jag vet att jag hade allvarliga funderingar på om det var viktigast att Frejkakudden var på lite mer eller att blöjan alltid var ren. Kräktes en del på selen gjorde han också. Jag och G fick handtvätta selen (som vi bara hade i ett exemplar) i handfatet och torka den med hårtorken. Dag som natt.
Nils fick ha på sig Frejkakudden sina första sex veckor och sen var det dags för återbesök. Som tur var var hans höfter helt stabila då och vi kunde ta av fulingen. Annars hade det blivit sex veckor till. När vi åkte därifrån frågade läkaren om vi ville behålla Frejkakudden som ett minne. Undrar vad det är för sjuka personer som vill det... Vår åkte ned i soporna!
Lång historia för att komma till detta. Idag var det dags för återbesök med höfterna med anledning att Nils gångdebuterat som ortopeden uttryckte det. Först tog de två röntgenbilder och sedan drog läkaren lite i Nils ben. Och allt såg ut precis som det skulle. Läkaren sa att det inte skulle göra skillnad för Nils att han haft en instabil höft överhuvudtaget och att vi inte behövde gå på några fler kontroller med anledning av detta. Tjo ho!
 |
| HURRA! |
Jag hade helt missat att Nils hade haft problem med sin höft. Du kanske inte har skrivit så mycket om det förut? Vad skönt att allt var bra nu i alla fall! Så söt på bilderna =)
SvaraRaderaJag är dålig på att kommentera hos dig just nu, har börjat plugga och sitter inte så mycket vid datorn. Läser bloggar från mobilen och det är så jobbigt att kommentera via mobilen tycker jag =). Men jag läser varje inlägg!
de var skönt att höra :) han är en sådan sötis liten som "stor" :) Kortet med G är bara för gött när han ligger på magen/anna
SvaraRaderaRebecca: Jättekul att du läser bloggen! Jag väntar fortfarande på att få ett mail om din nya blogg =).
SvaraRaderaNils har inte haft problem med höften sen han blev av med Frejkakudden och jag tror inte jag skrivit om det tidigare. Men jag är lite senil så det kan jag mycket väl ha gjort.
Anna: Eller hur?! Precis som sin söta kusse.