Dricks

Nu är vi i Boston. Jag, Nils och bagaget blev skjutsade hit av G som senare körde hyrbilen till Providence, lämnade den där och tog tåget hit. Smidigt att slippa åka tåg med Nils. För att inte säga nödvändigt efter Kitchen aid-köpet.

Nils i bilen

En sak som jag blivit varse här i USA är att man ska dricksa i vissa sammanhang, t.ex. när får mat levererat till sig eller när hotellpersonalen hjälper en med saker. I dessa sammanhang SKA man dricksa medan man inte alls ska dricksa i andra sammanhang. Det är inte helt lätt att veta när det är påkallat att slänga åt någon en sedel och det känns lite obekvämt tycker jag, som om man anser att man var lite förmer än den man dricksar. Jag antar att det bara är en vanegrej. Jag känner ju inte så när jag dricksar på restaurang i Sverige. Ett annat problem med dricksandet är att jag aldrig har kontanter på mig.

Jag hade dock förberett en dollarsedel i fickan som jag skulle ge hotellgubben som fick släpa på allt vårt bagage. Det var allt jag hade i kontanter men G menade att det var standardtaxan för sådana sammanhang. Problemet var att det var en kille som först fixade upp alla väskorna till lobbyn i en vagn. Sen sa han ungefär (fast på engelska då): då har jag tagit upp alla väskorna, samtidigt som han höll ut handen lite subtilt. Jag var naturligtvis tvungen att ge honom min dollar. Jag började genast gräma mig för när en ny hotellkille skulle behöva släpa upp alla väskorna till hotellrummet för att få nöja sig med mina hjärtliga tack. Det hela löste sig dock genom att vårt rum inte färdigt så att jag fick möjlighet att gå till en bankomat.