Välkommen till min mammablogg. Folk som inte har barn gör sig förmodligen inte besvär.

Jag är 30 år och mamma till Nils. Min blogg har föregåtts av en hel del funderingar kring det lämpliga i att hänga ut sitt liv och sitt barn på Internet. I takt med mitt eget nyvunna intresse av att läsa om vad andra mammor gör har dock lusten att skriva om mina händelserika dagar som mor tagit överhanden. Bloggen handlar om mitt liv tillsammans med min man G och vår fina unge Nils som föddes den 7/7 2010. Vi bor i en lägenhet i Göteborg men har precis köpt ett hus en bit härifrån.

onsdag 8 juni 2011

Sämsta födelsedagen

Blä, vilken kass dag det här har varit.

Efter en jobbig bilresa, där Nils var jättegnällig och vi fick vända tillbaka efter halva färden eftersom vi glömt en sak på vårt förra hotell, har stackars Nils trillat ur sin sulky. Han sov i liggläge och hans klantföräldrar hade inte spännt fast honom. När han vaknade trillade han ur vagnen och rakt ned på marken av sten, Vi hörde bara en duns och ett vrål. Man får ont i magen när man hör det ljudet kan jag säga. Nils var jätteledsen en stund men ganska snart var han som vanligt. Men eftersom han fått en riktigt rejäl bula bestämde vi oss för att åka till läkaren ändå.

Vi fick en tid hos en barnläkare inom en timme(!). Läkaren gjorde väl ingen hjärnscanning av Nils direkt men han menade att allt såg bra ut och att han inte visade några tecken på hjärnskakning.

Nils har varit precis som vanligt under eftermiddagen och kvällen så jag antar att allt är bra. Men jag får ont i hjärtat varje gång jag ser honom.


3 kommentarer:

  1. Livets hårda skola. Inte kul alls. Men han ser nästan oförskämt glad ut åt det hela.
    Kram till alla tre.

    SvaraRadera
  2. Stackarn! Sånt som händer tyvärr. Vi hade en liknande olycka i Fuerteventura i vintras. Håll utkik för kräk och olika stora pupiller. (hjärnskakning) Dom tål mer än man tror! Ha en fortsatt skön semester! I Sverige regnar det.

    SvaraRadera
  3. Plums: Jag valde allt ett kort där han inte ser för miserabel ut. Idag är bulan nästan borta. Bra läkekött i de små liven.Massa kramar tillbaka.

    Elin: Tack!Jag tänkte faktiskt på er olycka när det hände. Så typiskt att det sker utomlands också.. Tur att det nästan alltid går bra =).

    SvaraRadera