Jag är så trött på ett sätt så att det känns som jag aldrig kommer bli pigg igen. Hur mycket jag än sover.
Nils är inne i en så jobbig fas nu. (Jag tycker alltid han är inne i en fas. Det är väl bara att inse att han är ett rätt missnöjt barn.) Han leker gärna själv men han vill att man ska vara i samma rum. Och om man håller på med något, som sitter med datorn eller mobilen så ska han ha det man sitter med direkt. Får han inte det så gör han marulken (skjuter fram underkäken med sina två tänder) och skriker. Ganska ofta så hör jag bara att han gnäller någonstans i lägenheten för att hitta honom utanför toaletten (och vill in och leka med toalettstolen), utanför balkongdörren (och vill ut och kolla på bilar) eller nedanför vårt köksskåp (där vi har majskrokarna.) Jag blir tokig.
Han krånglar med maten. Det är nästan bara när det är "riktig mat" och inte när han äter gröt och liknande. Efter att jag tagit på Nils haklappen, ställt fram hans tallrik och satt mig ned för att börja mata så blir han halvt hysterisk. Och jag vet verkligen inte vad han vill. Jag har provat att låta honom hålla skeden själv, att få ha tallriken, allt som jag kan komma på som han möjligtvis kan vilja. Det hjälper inte. Det enda som hjälper är att tvinga i honom en sked när han gråter. Gillar han maten då så slutar han gråta. Om det inte hjälper så funkar det att ge honom en liten bit av efterrätten på varje sked. Och, jag lovar, han har stenkoll om jag lagt på efterrätt eller inte. Men så vill jag verkligen inte göra egentligen.
Som om det här inte var nog så har han sovit sämre under två dagar. Han har ju sovit nästintill perfekt sen vi kurade honom i midsomras men nu har han börjat vakna på nätterna igen. Han somnar visserligen om när vi ramsar för honom men när han är så här intensiv så orkar jag inte bli väckt flera gånger på nätterna också.
Jag vet att det här blev ett hemskt gnälligt inlägg. Han har väl ärvt det av mig, fina skitungen.
Som tur är ska få lite barnvakt ikväll. Min syster kommer över och passar Nils efter att vi lagt honom. Jag och G ska gå ut och äta tror jag. Det känns hemskt välbehövligt med en liten paus från vardagen just nu.
Nils är inne i en så jobbig fas nu. (Jag tycker alltid han är inne i en fas. Det är väl bara att inse att han är ett rätt missnöjt barn.) Han leker gärna själv men han vill att man ska vara i samma rum. Och om man håller på med något, som sitter med datorn eller mobilen så ska han ha det man sitter med direkt. Får han inte det så gör han marulken (skjuter fram underkäken med sina två tänder) och skriker. Ganska ofta så hör jag bara att han gnäller någonstans i lägenheten för att hitta honom utanför toaletten (och vill in och leka med toalettstolen), utanför balkongdörren (och vill ut och kolla på bilar) eller nedanför vårt köksskåp (där vi har majskrokarna.) Jag blir tokig.
Han krånglar med maten. Det är nästan bara när det är "riktig mat" och inte när han äter gröt och liknande. Efter att jag tagit på Nils haklappen, ställt fram hans tallrik och satt mig ned för att börja mata så blir han halvt hysterisk. Och jag vet verkligen inte vad han vill. Jag har provat att låta honom hålla skeden själv, att få ha tallriken, allt som jag kan komma på som han möjligtvis kan vilja. Det hjälper inte. Det enda som hjälper är att tvinga i honom en sked när han gråter. Gillar han maten då så slutar han gråta. Om det inte hjälper så funkar det att ge honom en liten bit av efterrätten på varje sked. Och, jag lovar, han har stenkoll om jag lagt på efterrätt eller inte. Men så vill jag verkligen inte göra egentligen.
Som om det här inte var nog så har han sovit sämre under två dagar. Han har ju sovit nästintill perfekt sen vi kurade honom i midsomras men nu har han börjat vakna på nätterna igen. Han somnar visserligen om när vi ramsar för honom men när han är så här intensiv så orkar jag inte bli väckt flera gånger på nätterna också.
Jag vet att det här blev ett hemskt gnälligt inlägg. Han har väl ärvt det av mig, fina skitungen.
Som tur är ska få lite barnvakt ikväll. Min syster kommer över och passar Nils efter att vi lagt honom. Jag och G ska gå ut och äta tror jag. Det känns hemskt välbehövligt med en liten paus från vardagen just nu.
Det kommer alltid lite återfall på sömnen, vissa perioder har Lo vaknat flera gånger och skrikit på nätterna... Men sen blir det bättre igen! Jag känner ingen som gnäller så lite som du på mammalivet, det är ju jättejobbigt när de gnäller och man inte kan tillfredställa dem! Om du har lust att hänga med till Universium så ska vi dit typ vid två! Kram!
SvaraRaderaÅh vad jag gillar att du bloggar så ärligt!
SvaraRaderaOm det är till någon tröst så kan jag säga att du inte är ensam. Isak krånglar inte med maten så ofta men han är gnällspikarnas konung och sen han började på förskola är han dessutom enormt närhetstörstande och bryter ihop så fort jag tar ett steg från honom. Det är mysigt att han vill kramas men inte precis hela tiden. Han har börjat skrika när man lägger honom också så vi har börjat ramsa! Funkar så himla bra, han blir tyst nästan direkt.
Apropå maten, har du testat att ge Nils typ äppelklyftor, morotsstavar, gurkstavar etc innan maten? Då kan han pilla med en sån samtidigt som du skyfflar in mat i hans mun. Du har säkert redan testat allt i och för sig.
Ha det så mysigt ikväll, vad bra att ni går ut och hittar på saker på kvällarna, det behöver man när man har en gnällig bebis!
Sara: Haha. Nu ljuger du allt. Eller så känner du väldigt gnälliga mammor. Hade varit supermysigt att hänga med er på Universeum =). Jag och Nils hade en avslappnad (inte) stund på IKEA istället. Mycket att fixa nu inför försäljningen.
SvaraRaderaRebecca: Vad snäll du är. Skönt att höra att det finns fler ungar som inte bara är nöjda och glada hela tiden. Vad bra att det funkar med ramsningen!
Vad gäller maten så har jag testat äppleklyftor som mellis och det funkade inte alls. Han slänger dem bara på golvet. Men bra tips att ge honom något att pilla med när han äter. Ska prova med lite andra grejer. Gurka gillar han t.ex. TACK!