Förskoleångest

Ibland önskar jag att bloggen var lösenordsskyddad så att jag kunde skriva lite mer öppet om saker jag känner utan att behöva oroa mig om att någon ska googla upp det jag skrivit. Det här är en sån sak.

I tisdags hade vi bokat in ett besök på den förskolan som ligger närmast vårt hus. Precis innan vi skulle gå dit så fick jag ett brev där det stod att vi erbjudits en plats på just den förskolan. Jag blev väldigt överraskad. Det har skrivits så mycket om att det är så omöjligt att få en förskoleplats i innerstan vid den här tiden på året och sist jag hörde låg vi på plats 12 på den här förskolan, som har 30 barn. Vi erbjöds plats från den 10 januari vilket vore perfekt för oss egentligen.

Det kändes lite för bra för att vara sant när vi gick dit. Och så visade sig vara också.

Mycket saker var jättebra med förskolan men jag är ändå osäker på om jag vill att Nils ska gå där. Jag hade inte en bra magkänsla när jag gick därifrån. Det värsta är att det kan bero på saker jag inbillar mig. Förskolan kan vara toppen. G känner sig osäker över ungefär samma saker som jag men tycker att det är mycket värt att förskolan ligger så nära där vi ska bo. Både för oss och för Nils som kan få kompisar på det sättet.

Förskolan är vårt andrahandsval så vi kan tacka nej till den erbjudna platsen utan att förlora vår köplats. Men vem säger nej till en förskoleplats i dessa tider? Vi måste bestämma oss till på tisdag.

Vi ska till förskolan på ett nytt besök imorgon och se om vi kan reda ut det vi är osäkra på. Gah!!