Igår var jag lite extra husmoderlig och bakade bröd och gjorde soppa. Soppkalaset och min husmoderlighet hamnade dock lite skymundan efter att jag ställt en tallrik soppa, i princip direkt från spisen, så att Nils precis nådde den och kunde välta den över sig.
Soppan hamnade på Nils mage och sida. Han hade en tröja på sig men soppan sög upp tyget och Nils stod och bara skakade och skrek. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag ville ju ha av honom tröjan samtidigt som jag inte ville trä den över huvudet på honom och riskera att han brände sig där. Jag kom inte på något bättre än att klippa upp tröjan och så här i efterhand känns det inte så dumt ändå.
Efter att ha duschat Nils med vatten en stund såg inte magen så farlig ut. Den hade små, små röda prickar men den var inte jämnt röd eller hade blåsor. Nils verkade inte ha ont på magen utan var ungefär som vanligt. Jag ringde sjukvårdsupplysningen, fullt övertygad om att de skulle säga att det inte var någon fara men de tyckte att vi skulle åka in till läkaren och få brännskadan bedömd. Sjukvårdsupplysningen tipsade om Centrumakuten som låg mittemot "Stinky Fingers" enligt sjuksköterskan.
Vi fick träffa en läkare nästan direkt när vi kom dit och det tog inte honom många sekunder att se att det inte var någon fara. En lindrig första gradens brännskada menade han att det var. Man skulle inte göra något åt den och det skulle inte bli några ärr. En sån himla tur!
Väl hemma och efter att vi lagt Nils satt jag och ojade mig lite om hur dålig förälder jag var som låtit Nils få varm soppa över sig. G försökte trösta mig genom att berätta att det var såna saker som hände alla barn någon gång. Han berättade att hans syster hade blivit biten av en tupp och att hans bror hade druckit lacknafta (!) när de var små. Jag hävdade först att några sådana saker inte inträffat i min familj men när jag började fundera kom jag bl.a. på att min syster blev kvarglömd på bussen en gång och att en annan syster tände eld på halva vårt kök efter att ha satt på spisen som det låg en tidning med massa målarfärgsburkar på. Efter det kändes det irrationellt nog lite bättre. Men jag kommer aldrig mer att ställa en tallrik så att Nils når den iaf...
Soppan hamnade på Nils mage och sida. Han hade en tröja på sig men soppan sög upp tyget och Nils stod och bara skakade och skrek. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag ville ju ha av honom tröjan samtidigt som jag inte ville trä den över huvudet på honom och riskera att han brände sig där. Jag kom inte på något bättre än att klippa upp tröjan och så här i efterhand känns det inte så dumt ändå.
Efter att ha duschat Nils med vatten en stund såg inte magen så farlig ut. Den hade små, små röda prickar men den var inte jämnt röd eller hade blåsor. Nils verkade inte ha ont på magen utan var ungefär som vanligt. Jag ringde sjukvårdsupplysningen, fullt övertygad om att de skulle säga att det inte var någon fara men de tyckte att vi skulle åka in till läkaren och få brännskadan bedömd. Sjukvårdsupplysningen tipsade om Centrumakuten som låg mittemot "Stinky Fingers" enligt sjuksköterskan.
Vi fick träffa en läkare nästan direkt när vi kom dit och det tog inte honom många sekunder att se att det inte var någon fara. En lindrig första gradens brännskada menade han att det var. Man skulle inte göra något åt den och det skulle inte bli några ärr. En sån himla tur!
Väl hemma och efter att vi lagt Nils satt jag och ojade mig lite om hur dålig förälder jag var som låtit Nils få varm soppa över sig. G försökte trösta mig genom att berätta att det var såna saker som hände alla barn någon gång. Han berättade att hans syster hade blivit biten av en tupp och att hans bror hade druckit lacknafta (!) när de var små. Jag hävdade först att några sådana saker inte inträffat i min familj men när jag började fundera kom jag bl.a. på att min syster blev kvarglömd på bussen en gång och att en annan syster tände eld på halva vårt kök efter att ha satt på spisen som det låg en tidning med massa målarfärgsburkar på. Efter det kändes det irrationellt nog lite bättre. Men jag kommer aldrig mer att ställa en tallrik så att Nils når den iaf...
Vilken hemsk upplevelse! Tur att allt gick bra. Jag blir förvånad hela tiden över hur mycket Isak når nu, så det där hade kunnat hända mig också. Häromdagen hade han ställt sig på tå och fått tag i en sax som låg på köksbänken.
SvaraRaderaOch som du säger, nästan alla man känner har någon gång råkat ut för något liknande med sina barn!
din stackare kommer du inte ihåg när kalle klämde benet i cykeln eller när han fick ett jack i huvudet... de händer den bäste. Skönt att allt gick bra kram anna
SvaraRaderaStackars Nils! Vilken himla tur att det inte blev några ärr.
SvaraRaderaJag antar att jag är systern som blev biten av tuppen? Om inte hans andra syster också blev utsatt för en tuppattack. Mycket möjligt. Labila djur, tuppar ;)
Rebecca: Läskigt med saxen också. Vad lång Isak måste vara om han når köksbänken =). Dit når inte Nils ännu iaf.
SvaraRaderaAnna: Tack! Jo, jag tänkte på Kalles ben. Det var riktigt riktigt läskigt. Jacket i huvudet har jag nog förträngt.. Jag vet inte om det händer den bäste. Men det är uppenbarligen ganska många som inte är bäst.
K: Vad kul med en kommentar från dig! Upptäckte själv din blogg häromdagen bara. Har bara hört om en tuppattack så jag antar att det var du =).
Fy va läskigt!! Skönt att det inte var värre och allt gick bra. Elsa gör illa sig varje dag, mer eller mindre. Men sedan händer sådana saker som gör att hjärtat hamnar i halsgropen och man får så himla dåligt samvete. Det hör livet till och dom tål mycket mer än man tror!
SvaraRadera