Välkommen till min mammablogg. Folk som inte har barn gör sig förmodligen inte besvär.

Jag är 30 år och mamma till Nils. Min blogg har föregåtts av en hel del funderingar kring det lämpliga i att hänga ut sitt liv och sitt barn på Internet. I takt med mitt eget nyvunna intresse av att läsa om vad andra mammor gör har dock lusten att skriva om mina händelserika dagar som mor tagit överhanden. Bloggen handlar om mitt liv tillsammans med min man G och vår fina unge Nils som föddes den 7/7 2010. Vi bor i en lägenhet i Göteborg men har precis köpt ett hus en bit härifrån.

måndag 5 december 2011

Flytten

Nu är vi äntligen på plats i huset. Bredbandet kommer dock inte vara på plats förrän om 2-4 veckor så bloggandet får ske genom mobilens nät. Det kommer inte bli så mycket bilder än på ett tag alltså.

Själva flytten gick väldigt smidigt. Vi har ju inte flyttat så långt och vi hade dessutom hjälp av en flyttfirma som skötte bärandet. Det var väldigt skönt eftersom man kunde fokusera på att packa upp och komma i ordning redan från början. Det är verkligen något jag rekommenderar om man har möjlighet. Speciellt när man har barn och en person är tvungen att hålla ordning på honom eller henne hela tiden. Men det kändes lite konstigt att ge direktioner till flyttpersonalen. Jag bad om ursäkt flera gånger varje gång jag ville ha någon tyngre pryl upp på någon av övervåningarna.

När alla sakerna var inne i huset och alla lampor var på plats så var klockan runt fem och det var becksvart ute. Vi var vrålhungriga och planerade ett besök på Burger King i Järnbrott men först skulle G åka och hämta vår bil som (smidigt nog) var inlämnad på service just den dagen. Under tiden som G var borta tog jag med mig Nils och gick upp på översta våningen som utgörs av en inredd vind. Mörkrädd som jag är, tände jag alla lampor som finns där medan jag fixade med det jag kommit dit för.

Efter det gick jag in på gästtoaletten. Jag tog med mig Nils såklart. Efter uträttat behov gick vi ut igen för att upptäcka att hela vinden var nedsläckt. Båda lamporna, som jag visste att jag hade tänt, var släckta. Jag blev superrädd och min första tanke var på allvar att det spökade i huset. Det kändes därför mycket bättre när jag kom ned och märkte att nästan hela huset var nedsläckt. Jag förstod att det förmodligen var någon propp som gått men jag hade inte riktigt koll på var proppskåpet var dessutom hade jag absolut ingen lust att bege mig ner i källaren för att leta reda på det. Nils började jama lite ängsligt och jag försökte lugna honom genom att säga att allt var i sin ordning. På ett mycket hurtigt och trovärdigt sätt såklart.

Som tur var kom G nästan direkt. G hittade proppskåpet men kunde inte lösa felet så han ringde på en elektriker. Jag och Nils åkte till Burger King och köpte med mat hem som vi åt i Nils lekrum eftersom det var det enda rummet, förutom gästtoaletten på vinden, där ljuset fungerade. Det tog ett tag för elektrikern att hitta felet också. Tydligen var det en hel fas som hade bränt sönder på något vis så vi hade aldrig kunnat laga det själva.

Ljusen har fungerat som de ska sedan dess. Och vi har så sakteliga börjat komma i ordning. Flyttlådorna är uppackade nu men det är fortfarande en del fix kvar. Lovar att slänga in lite bilder på stället så fort jag kan. 

1 kommentar:

  1. Hej! Ser fram emot att ert bredband ska börja fungera, saknar dina inlägg!

    Nu har jag startat en ny blogg, hoppas du vill läsa den! Adressen är http://iffoodwasareligion.wordpress.com/

    Kram

    SvaraRadera