Snorunge

Nils vaknade en gång inatt, var ledsen och hade svårt att komma till ro igen. Det händer så sällan nu så att man förstod att det var någonting annorlunda. Men eftersom en del av vår sovmetod är att man inte går in till barnet och "räddar honom från sängen" så var vi aldrig inne hos honom utan han somnade om efter några minuter.

Imorse när G gick och hämtade honom så möttes av en riktigt snorig pojke med... ett tangentbord i sängen. Nils tycker att det är roligt att slänga ned saker i sin säng och G kan uppenbarligen inte ha kollat särskilt noga i den innan han la Nils igår. Om det var snoret eller tangentbordet som störde skönhetssömnen lär denna natt utvisa.

Kom och köp!

Nu ligger lägenheten äntligen ute på Hemnet. Jag hade tänkt att lägga ut lite före- och efterbilder så att man kunde se som gjorts men jag har bestämt mig att vänta med att göra ett sådant inlägg till efter lägenheten är såld. Inte för att jag tror att innanbilderna skulle skrämma iväg någon och jag antar att ingen tror att vi alltid har en uppdukad frukost i köket men jag vill satt så fördelaktiga bilder som möjligt ska ligga ute på lägenheten som möjligt.

Men om man vill titta på lägenheten så når man den här. Nu håller jag tummarna för att många ska vara intresserade av den. Om inte, kanske ni kan få se oss sälja av Nils leksaker i Lyxfällan ;-).

Hiss!

Idag har jag och Nils varit med Ida och Linn på Sjöfartsmuseumet. Nils var mer intresserad av att rymma från mig än att kolla på humrar och båtar. Ida var go och söt som vanligt. Hon lärde sig dessutom att säga Nils under besöket. Det var tydligen hennes sjunde ord. Jag har ju tidigare nämnt att Nils också var ett av Tovas första ord och jag berättade även det för Linn. Linn menade att det nog beror på att Nils är lätt att säga men jag tror såklart att det beror på att Nils är en sån sötnos. Att han dessutom spelar svår och verkar totalt ointresserad har ju alltid varit ett säkert kort för att få tjejer på fall.

Nils lärde sig också ett nytt ord idag. Hans sjunde ord (om man får räkna voff och mjau som ord) blev tydligen hiss. Att Nils gillar att åka hiss behöver jag kanske inte förtydliga.

Idag har jag sett bilderna från fotograferingen. Det blev rätt bra får jag säga. Imorgon läggs de ut på Hemnet och här på bloggen om jag har tid. Det ringde faktiskt en kvinna till mig idag som hört att vi skulle sälja. Hon kände någon var intresserade av en trea i vårt hus och ville få en förhandsvisning av lägenheten. Men när hon hörde att den skulle ut på Hemnet imorgon så tyckte hon att de lika gärna kunde gå på de riktiga visningarna. Det verkar lovande att folk hör av sig om lägenheten redan innan den lagts ut tycker jag... Men det med tanke på hur krisbeskeden och börsrasen avlöser varandra just nu så kan det ju gå hur som helst. 

Utslängda

Fotografen ville tydligen inte ha sällskap av en klåfingrig ettåring när han tog sina bilder. Konstigt tycker jag. Så jag och Nils har varit på lekplatsen, Nils har käkat Pasta Bolognese och nu ligger han och sussar i vagnen. 

Själv har jag ätit en fullkornspasta som jag hade fullkomligt dille på när jag ammade Nils och inte fick äta mjölk. Ska snart ut och rasta vagnen lite så att Nils inte vaknar alldeles för tidigt. Han är rätt känslig för ljud när han inte sover jättedjupt. 

Igår när G mailade mig kort från sin Iphone till gårdagens inlägg så kollade vi igenom alla hans kort och filmer på Nils. Det känns helt obegripligt hur liten och ynklig Nils var i början. 

Jag hittade även det här kortet som inte är så gammalt men ganska kul tyckte jag. 

På besök i vårt nya område

Nu är nästan allt fixat. Imorgon kommer stylisten och fönsterputsarna vid niotiden. Fotograferingen sker klockan 10:30. Det känns bra med stylingen, städningen och allt annat jox. Det känns inte som vi kunnat göra så mycket mer för att få folk att bli intresserade av lägenheten. Det är en skön känsla så här i efterhand. Lite som när man kände sig väl förberedd inför en tenta. Man visste inte om det skulle gå bra men man hade iaf gjort det som stod i ens makt för att det skulle göra det.

Idag har stylisten varit här en stor del av dagen och så passade vi på att ta en promenad till vårt nya område och spana in lekplatsen där. Nils trivdes som fisken i vattnet. Men han är en rätt allvarlig typ så det syns kanske inte på korten.

Att flytta

Det är rätt jobbigt att flytta tycker jag. Speciellt när man ska sälja sin gamla bostad. Varje gång som jag och G förlorade en budgivning tidigare så tänkte jag att det inte gjorde någonting för att det var så skönt att slippa flytta. Och nu är vi mitt upp i det.

Det är ganska lång tid som man inte känner sig hemma någonstans. Jag känner mig inte hemma i lägenheten nu när den är stylad. Mycket av stylingen är jättefin men vårt liv är liksom inte kompatibelt med ett stylat hem. Så fort man lever och lägger sina nycklar någonstans eller tar en kaffekapsel från den fixade skålen med sådana så förstör man stylingen. Och ett litet barn passar verkligen inte in i mäklarfirmans bilder. Så länge han inte är ett extremt lugnt barn som gillar att leka med sin enda leksak. En Briohund som står utslängd lite nonchalant på golvet.

Det ska blir skönt när försäljningen är över tycker jag men inte heller då kommer det vara mysigt hemma eftersom man är på väg ut därifrån. Det känns inte roligt att köpa nya blommor eller laga god mat när en stor del av ens hem ligger i lådor.

Det värsta är att när man äntligen har flyttat så tar det ett tag innan det känns som hemma på det nya stället också. Det tar ett tag att få upp alla lådor och känna in det nya hemmet. En del tycker att den delen av flyttprocessen är rolig men inte jag. Jag vill att det ska kännas hemma och sådär ombonat som det gör i ett hem som man bott i i flera år direkt.

Jag hoppas det ska gå fort att få in hemmakänslan i det nya huset. Trots allt gnäll så är jag väldigt glad över att vi ska flytta och att vi äntligen hittat ett hus som passar oss. 

Vårt nya syrum

G har tjatat och tjatat på mig att vi ska ha ett syrum i vår lägenhet och idag fick han fria händer att göra som han ville.

Nej, som ni säkert förstår är det inte G utan stylisten som varit framme.

Så här kommer lite före- och efterbilder från en del av vår hall. Det är ju bara första dagen som stylisten är här så jag vet inte om det är det slutgiltiga resultatet. Och jag lovar att lägga ut de lite mer (hoppas jag verkligen) proffsiga efterbilderna sen när de är klara.

FÖRE

EFTER

Nu är frågan hur vi ska kunna hålla Nils från att pilla på pocketböckerna och tygbitarna som ligger i räckhöjd... 

Mycket att stå i

Inte mycket tid och energi över till bloggen nu när vi håller på och fixar med lägenheten inför försäljningen. Det är så sjukt mycket som ska göras om man vill fixa allt som stylisten pekat på. Hade man gjort en av dem tusen saker vi gjort de senaste dagarna en vanlig dag så hade man varit nöjd. Och ändå lejer vi bort en del, som fönsterputsning t.ex.

Här oljar jag in trallen på balkongen

Imorgon kommer stylisten hit för första gången och ska börja med sitt fix. Hon ska ställa in egna möbler, tavlor och fixa med våra grejer så att det blir optimalt inför försäljningen. Bilderna ska tas först på onsdag så vi kommer få leva med det stylade hemmet i några dagar. Det hade ju inte varit några problem om det bara var jag och G men det ska bli intressant att hålla efter Nils när det kommer ut saker som han kan nå. När stylisten var här så pekade hon på ett tomt avlastningsbord som vi har i köket och sa att man kunde fylla ut det med lite fina burkar, växter o.s.v. Jag tänkte tyst för mig själv att det finns en anledning varför bordet var tomt...Imorgon ska vi dessutom byta tillbaka sovrummen så att Nils får det lilla sovrummet utan dörr. Han som behöver ha det kolsvart på morgonen för att inte vakna i ottan.
Vi får se hur det går. Det är iaf tur att man inte flyttar oftare. 

Svårt med klädstorlekar

Det här är väl inget nytt under solen men vad svårt det är att få rätt storlek på kläderna till sitt barn. Problemet grundar sig mycket i att jag har en dålig uppfattning om hur stor Nils är när jag tittar på kläderna i affärerna men det blir ju inte bättre av att en bestämd storlek betyder olika saker i en annan affär än vad det gör i en annan. Dessutom känns det aldrig som Nils i den storleken att en viss klädstorlek är så där perfekt aningens för stor. Antingen är den alldeles lagom (d.v.s. för liten imorgon) eller så är den enorm.

För någon vecka sedan gjorde jag en stor rensning i Nils garderob och la undan massa kläder som var för små. För att undvika att Nils skulle behöva gå naken (eller snarare att vi skulle behöva tvätta för ofta) så gav mig ned på stan för att köpa nytt. Jag köpte allt i storlek 80, 86 eller 12-18 månader efter vad som såg rimligt ut. Hälften av kläderna som jag köpte är perfekta nu, vilket känns så grymt oekonomiskt, och hälften gör att Nils ser ut som ett tredjebarn som får ha sina syskons urvuxna kläder, påklädda enbart efter säsong och inte alls efter om de passar.

Igår fick vi hem en beställning jag gjort från Me&I till Nils. Jag hade köpt 3 tröjor och ett par byxor. Allt i samma storlek. Alla tröjorna var för små medan byxorna är heelt enorma. Imorse fick jag släpa mig till tobaksaffären som har hand om posten för att skicka tillbaka tröjorna. Men det gör ingenting för jag har ändå så lite att göra nu med lägenhetsförsäljningen och allt. 

Glatt bad

Så här glad är Nils när han badar ibland.  

Köttgryta

Igår fick jag ett plötsligt sug för lite tyngre höstig mat och slog till på en köttgryta. Jag hittade ett recept som jag ändrade lite efter vad vi hade hemma. Superlätt att göra även om den ska puttra på spisen ett tag. Dessutom mjölkfri så att även Nils kunde äta samma som oss.

Köttgryta

500 gr grytbitar av nöt
olja
2 morötter
1 palsternacka
1 purjolök
2 salladslökar
1 vitlöksklyfta
6 ansjovisfiléer
3 dl lantbuljong
3 lagerblad
1 msk soya
peppar
1 stor burk hela champinjoner

Bryn grytbitarna i oljan. Skär grönsakerna i önskade bitar, lägg i dem i grytan och låt bryna med en stund.  Pressa i vitlökslyftan. Lägg i buljongen, ansjovis, lagerblad, soya och peppar och låt det hela småputtra under lock i cirka en timma. Lägg i champinjonerna och smaka av. Färdigt!

Vi åt grytan med ris och en gammal hederlig grönsallad. Mumsmums. 

Det går bättre med maten nu

Nils har krånglat med maten ett tag. Bara velat äta burkmat och fått oförklarliga raseriutbrott under måltiderna. För någon vecka sen tipsade Rebecca mig om att ge Nils plockmat som han fick pilla med under tiden som man matade honom. Och det har funkat jättebra.

Jag har såklart testat att ge honom plockmat innan men inte som distraktionsmoment. Fokus har legat på att han ska äta plockmaten och eftersom han inte gjort det så har jag inte tyckt att det är någon mening med att ge honom den. Han äter inte mycket av plockgrejerna nu heller men det struntar jag i. Slänger han ned allting på golvet så plockar jag bara upp det igen. Han är så nöjd med att ha ett eget fat med saker han kan plocka med så han märker inte att jag petar in massa annan mat i munnen på honom under tiden. Och nu går all mat bra. Även hemlagad med lite större bitar. Hurra!

Nils fick inte träffa sin blivande idag

Jag har inte berättat det här för så många för det känns så otidsenligt men faktum är att jag gifte bort Nils med en tjej när han låg i magen. På den tiden stod tjejbebisarna i kö för att få gifta sig med Nils. Nu när han kommit ut och man har märkt vilken gnällspik han är så står inte frierierna som spön i backen direkt.

Nils blivande fru, Tova, kommer från en fin familj och är både glad, söt och synnerligen begåvad. Dessutom är hon väldigt förtjust i Nils verkar det som. Hon kan t.ex. säga Nils. (Förutom mamma så benämner hon inga andra personer vid "namn." Eller i vart fall gjorde hon inte det sist vi sågs.) Dessutom blir hon tydligen eld och lågor när hon ser honom på bild.

Tova

Tyvärr verkar inte Nils riktigt lika intresserad av Tova ännu. Han var mer intresserad av getterna än henne när vi var på djurgårdarna i Slottskogen senast.

Idag var det meningen att Nils och Tova skulle på träffas men Tova blev sjuk och fick feber så vi fick ställa in. Nils som hade gjort sig till med skjorta och allt. Vi gör ett nytt försök på måndag igen.

How are you doing? 

Det går fort

I samband med att Nils föddes fick han en jacka i present av min snälla farbror och hans fru. När vi fick den tänkte jag att den skulle nog bli fin på. När Nils tog studenten eller så. Just då kändes det som han aldrig skulle bli så stor att han skulle passa i jackan.

Men nu är den alldeles lagom =). Vad fort det går.

Lite kort om dagen

Idag har G varit ledig och tagit hand om Nils. Han har dessutom varit sjukt flitig och tvättat och fixat massa saker som måste göras inför försäljningen.

Själv har jag lunchat med bästa kompisen och shoppat lite höstkläder till mig och Nils. Lunchen resulterade i att jag, för första gången på länge, kände ett svagt sug efter att börja jobba igen. Suget höll i sig så länge så jag hann slänga iväg ett mail till min arbetsgivare för att fråga hur de tänker sig min framtid efter mammaledigheten. Jag skrev att jag trodde jag skulle börja jobba ungefär den 1 februari 2012. Hoppas att vi får en förskoleplats efter årsskiftet och att Nils är inskolad då...

Just nu känns det som vi bor i en kappsäck. G har tagit ned alla gardiner och persienner i hela lägenheten och alla TV- och Internetsladdarna står i en flyttlåda på golvet. Vi har folie för alla Nils fönster men ljuset sipprar ändå igenom här och där. Imorgon kommer målare hit för att måla om två dörrar och dutta på avskavda lister, väggar och annat smått och gott. Och ändå är det massa kvar att fixa innan fotograferingen ska ske om en och halv vecka. Och sen blir det ännu mer inför visningarna. Gah....

Hösttecken

Imorse tog G hand om Nils en stund så jag fick sova lite extra. Och när jag kom upp stod frukosten uppdukad =).

Det tar ju inte så lång tid att göra frukost till sig själv men av någon anledning gjorde det här att jag och Nils var klara för aktiviteter extra tidigt idag. Vi satte oss därför för spårvagnen för att vara på Universeum lagom till när dörrarna öppnar, d.v.s. klockan nio. Trodde vi. För tydligen hade Universeum gått över till vintertid och öppnar numera inte förrän tio. Lata hajarna.

Jag hade såklart inte klätt Nils tillräckligt varmt för en timmes utevistelse så vi satte oss på spårvagnen hem igen. Lite lek i sandlådan är nästan lika kul som att kolla på hajar tänkte jag. Det har regnat en hel del här det senaste så jag tyckte att det var lämpligt att prova de nya galonbyxorna som jag köpte igår när min mamma var snäll nog att passa Nils ett tag.

Byxorna passade perfekt, vilket inte är perfekt. Jag har ju tänkt att han ska kunna ha dem hela hösten och vintern. De var inte så hemskt dyra som tur var.

Hursomhelst, när vi kom ner till sandlådan möttes vi av två småpojkar och deras mamma. Kul med lite sällskap tänkte jag. Då berättade mamman att de hade varit magsjuka i två dagar och att vi borde akta oss. De var tydligen friska nu men stannade hemma en extra dag för att inte smitta ned folk på dagis. Jag och Nils stannade några minuter men höll oss på behörigt avstånd från killarna. Och sen gick vi upp och skrubbade händerna. (Och jag åt vitpeppar.) Hösttecken i form av ändrade tider och galonbyxor kan jag ta. Kräksjukan slipper jag helst ett tag till. 

Nils dansar

Hur gulligt är det här då? (Om man försöker tänka bort hysteriska mamman bakom kameran..) 

IKEA-besök

Vi hade en stylist hemma hos oss häromdagen med anledning av att vi ska sälja vår lägenhet. Vi ska sälja genom Alvhem som tar jättefina bilder och har duktiga mäklare. Däremot är det ganska uppenbart att lägenheterna de säljer är "fixade". Jag har skojat med kompisar om att det är så lustigt att alla som säljer genom Alvhem är så duktiga på att sy och sticka. Eller ja, det måste de ju vara eftersom de har ett hela rum tillägnde sitt intresse. Och lustigt nog föreslog stylisten just en syavdelning i en del av vår lägenhet...

Hur som helst. Stylisten var inte nöjd med vår belysning. Lågenergilampor var tydligen no-no när man skulle sälja sin lägenhet så i torsdags begav jag, min syster och Nils oss till IKEA för att försöka åtgärda problemet.

Jag tänkte att Nils skulle sitta söt och snäll i kundvagnen.

Så här ungefär.. 

Men Nils hade andra planer. Han vägrade sitta i vagnen utan ville springa runt själv och pilla på allt.

Jag försökte få användning av hans överskottsenergi genom att få honom att köra vår kundvagn. Det var en kul en liten stund.

Jag kan säga att jag var ganska svettig när jag åkte därifrån. Hejade på en gammal klasskamrat från högstadiet. Hon gick på IKEA med en barnvagn och såg hemskt sliten ut. Som om hon inte fått sova så mycket det senaste. Tyvärr fick hon nog ungefär samma bild av mig.

Det här kortet har inget direkt samband med texten men spana in den malliga hållningen...

Vår lilla ekorre

Nils har en kul grej för sig just nu. Han gömmer saker. Under soffan, bokhyllan eller soffbordet. Allt går bra. När fjärrkontrollen är borta har jag slutat att leta i soffan och börjat kolla direkt under den istället. Där ligger den nästan alltid, tillsammans med lite annat smått och gott. Igår hittade jag t.ex. det försvunna presentpappret som G skulle ha till bröllopspresenten.

Han är så rolig när han gömmer undan saker också. För han börjar med att putta in saken. Sen backar han tillbaka och liksom en konstnär beskådar sitt verk lite på håll. Sedan puttar han in saken lite till. Det känns som sparar roliga saker för att ha dem senare. Men likt en ekorre glömmer han fort bort var han glömt sina skatter.

Nils försöker gömma sin favoritpanda. Pandan visar sig vara lite för fet. 

Hemskt gnällig mamma

Jag är så trött på ett sätt så att det känns som jag aldrig kommer bli pigg igen. Hur mycket jag än sover.

Nils är inne i en så jobbig fas nu. (Jag tycker alltid han är inne i en fas. Det är väl bara att inse att han är ett rätt missnöjt barn.) Han leker gärna själv men han vill att man ska vara i samma rum. Och om man håller på med något, som sitter med datorn eller mobilen så ska han ha det man sitter med direkt. Får han inte det så gör han marulken (skjuter fram underkäken med sina två tänder) och skriker. Ganska ofta så hör jag bara att han gnäller någonstans i lägenheten för att hitta honom utanför toaletten (och vill in och leka med toalettstolen), utanför balkongdörren (och vill ut och kolla på bilar) eller nedanför vårt köksskåp (där vi har majskrokarna.) Jag blir tokig.

Han krånglar med maten. Det är nästan bara när det är "riktig mat" och inte när han äter gröt och liknande.  Efter att jag tagit på Nils haklappen, ställt fram hans tallrik och satt mig ned för att börja mata så blir han halvt hysterisk. Och jag vet verkligen inte vad han vill. Jag har provat att låta honom hålla skeden själv, att få ha tallriken, allt som jag kan komma på som han möjligtvis kan vilja. Det hjälper inte. Det enda som hjälper är att tvinga i honom en sked när han gråter. Gillar han maten då så slutar han gråta. Om det inte hjälper så funkar det att ge honom en liten bit av efterrätten på varje sked. Och, jag lovar, han har stenkoll om jag lagt på efterrätt eller inte. Men så vill jag verkligen inte göra egentligen.

Som om det här inte var nog så har han sovit sämre under två dagar. Han har ju sovit nästintill perfekt sen vi kurade honom i midsomras men nu har han börjat vakna på nätterna igen. Han somnar visserligen om när vi ramsar för honom men när han är så här intensiv så orkar jag inte bli väckt flera gånger på nätterna också.

Jag vet att det här blev ett hemskt gnälligt inlägg. Han har väl ärvt det av mig, fina skitungen.

Som tur är ska få lite barnvakt ikväll. Min syster kommer över och passar Nils efter att vi lagt honom. Jag och G ska gå ut och äta tror jag. Det känns hemskt välbehövligt med en liten paus från vardagen just nu. 

Inget bröllop för mig

G och jag är bjudna på bröllop till helgen och det var meningen att min mamma skulle passa Nils över natten för första gången i samband med det. Det är en kompis till G som bor i Danmark som gifter sig.

Igår satte vi oss och kollade på hur vi skulle lägga upp resan. Väldigt typiskt oss att inte göra det i samband med att vi tackar ja till bröllopet eller överhuvudtaget tidigare än samma vecka vi ska åka. Det gick inte ihop alls. Bröllopet började ett och låg 2,5 timmes från flygplatsen/färjan. För att inte behöva åka dagen innan skulle vi ha behövt gå upp vid halv sex. Vi skulle knappt ha någon tid att låta Nils "vänja sig" vid mamma innan vi åkte utan hon skulle i princip ha fått väcka honom själv. Vi skulle dessutom ha behövt åka hem tidigt dagen efter för att inte komma hem alldeles för sent.

Sammantaget var inte omständigheterna alls sådana som jag skulle vilja att de var när vi lämnade bort honom för första gången. Jag hade sett fram emot att gå på fest och kunna klä upp mig och ta det lugnt. Nu skulle det bli rätt stressigt och jag kände att jag inte skulle vara avslappnad med att lämna bort Nils så länge och på det sättet. Så nu har vi gemensamt bestämt att G ska åka själv så stannar jag hemma och har hand om Nils. G ringde och pratade med sin kompis och de hade inte bokat antalet kuvert ännu så de fick inte betala extra för att jag inte kom. Förmodligen är de bara glada att slippa en konstig svensk i bordplaceringen också..

Trist att inte få gå på fest men det kändes väldigt skönt när vi fattat beslutet. Ska man ta min mammas tid i anspråk i två hela dagar så vill jag kunna utnyttja tiden bättre och inte behöva lämna Nils det första jag gör på morgonen.

Nu har jag bara lägenhetsförsäljningen att oroa mig för...

Familjen samlad

Igår kom G hem. Äntligen. Så mysigt att få träffa honom igen.

Det tyckte Nils också. Efter ett tag iaf. G kom på lunchen när Nils sov. Först tyckte jag att G skulle gå in och väcka honom när det var dags men sen kom vi på att han kanske skulle bli rädd. Jag väckte därför Nils som vanligt och så kom G in i hans rum efter ett tag.

Nils blev lite rädd först faktiskt. Gömde huvudet mot mig och ville inte titta på G. Konstigt hur fort barn anpassar sig till en ny situation och glömmer hur det var innan. Men vi tog det lite lugnt och efter ett någon timme var allt precis som vanligt igen. G busade och Nils skrattade mer än han gjort på två veckor med mig. Skitunge =).

G tyckte att Nils blivit jättestor under de två veckorna som gått. Han gick ju inte alls så fritt när G åkte och överhuvudtaget har han blivit mycket mer som ett barn (istället för en bebis) de senaste veckorna.

Jag tycker det är skönt att allt är som det brukar vara igen. Det funkar att ha hand om Nils själv men det tar på krafterna och det är tråkigt att inte få dela alla grejer som händer med Nils med G. Jag har nämnt det förut men jag är så imponerad av ensamstående med barn. Jag vet inte om jag hade orkat det ärligt talat. 

Nils 13 månader

Sån här är Nils 13 månader:

* 74 cm lång och cirka 10 200 gram tung.

* Har storlek 4 i Pampers up&go-blöja men storlek 5 i sin Libero sovblöja.

* Sover 19-7 (vaknar dock ofta runt sextiden men somnar om efter att man ramsat för honom. ) På dagen sover han 11.30-13.00.

* Går nästan hela tiden nu. Kryper bara när han har trillat för att kunna ställa sig upp igen.

* Jobbar på att ställa sig upp själv men har inte lyckats ännu.

* Vinkar, klappar händer, visar var foten, handen och tummen är, "gör indianen", vovvar som en hund, mjauar som en katt.

* Pekar med hela handen. Bokstavligen alltså. När han vill ha någonting (t.e.x vet han var majskrokarna finns eller att man kan titta på bilar på balkongen) så ställer han sig där, pekar med handen och gnäller uppfordrande.

* Sätter på TV-n med fjärrkontrollen.

* Gillar att:

Stå på balkongen och titta på bilar. Särskilt stora bilar.

Visa upp saker och så ska man säga vad det är. Skorna i hallen eller haklapparna i köket är favoriter.

Gunga

Klättra på låga saker.

Få gå på öppna ytor.

Leka kurragömma

Gå i trappor

Få borsta tänderna själv.

Lyssna på Spotify i mobilen

Att dricka vatten

Leka kurragömma

* Ogillar att:

Byta blöja

Klä på sig

Åka vagn och bil

Att inte få som han vill

Att jag borstar tänderna på honom

* Säger följande ord regelbundet: mamma, da (där), voff, mjau, hej hej. Mest går han runt och pratar i meningar av vad som låter som ett låtsasspråk: dängli, dängli, dddud ungefär.

* Har blivit lite svårare att mata. Blir ofta riktigt arg under en måltid. Ofta för han vill äta själv eller få hålla i tallriken eller liknande. (Nils får gärna äta själv men har han blivit ledsen från början är det svårt att vända det.) Vredesutbrotten inträffar inte lika ofta när han får mat han verkligen gillar. Tyvärr verkar de maträtterna bli färre och färre. Hipps Tortellini är favoriten. Och alla former av fruktpuré.

* Är inte ett jättesocialt barn och är ganska svårroad. Går ofta runt med en allvarlig min i ansiktet. Ofta kan man busa och toka sig jättemycket utan få någon respons för att sedan göra något ganska trist och få ett gapflabb.

* Har världens finaste skratt när man får honom att skratta =). 

BVC-besök

Nils var på ett-årskontroll på BVC i torsdags.

Han var 74 cm lång och vägde 10 200 gram. Huvudet var inte lika stort i förhållande till kroppen längre.

Jag fick lite beröm för att hans huvud börjar bli lite rundare. Jag förtjänar väl inget beröm egentligen för nu gör jag ju ingenting för att motverka plattheten. Men jag blev glad ändå. Kul att jag inte bara inbillar mig att det blivit rundare. Det är lite snett fortfarande dock.

Nils fick slå ihop två klossar och visa att han kunde gå (det var inget krav att kunna gå.) Sen frågade de om jag tyckte han började förstå ord, vilket han ju gör.

Till sist fick Nils en vaccinationsspruta i varje ben. Det blir bara jobbigare och jobbigare att ge honom dem tycker jag. Kan tänka mig att det blir ännu värre när han kan prata och säga att han inte vill. Blä.

Jag hade tänkt att fråga läkaren vad Nils pryl på näsan är för något men jag glömde det. Han har en liten förhöjd prick på näsan som han har haft sen han föddes. Ibland ser den bara ut som en förhöjning men ibland ser den ut som ett sår. Det är ingen läkare som har noterat den hittills så jag antar att det inte är något farligt men det hade varit kul att veta. Nu ska han dock inte till BVC förrän om 18 månader(!) så jag antar att jag får leva i ovisshet ett tag till. 

Nils saknar sin pappa

Nu har G varit borta en vecka. Han kommer hem på söndag.

Igår pratade vi på Skype alla tre. Eller ja. Nils fattade väl inte riktigt att han skulle prata med G men G fick höra honom tjattra och se honom springa omkring iaf.

Jag har inte märkt någon skillnad på Nils sedan G åkte. Han har varit på rätt gott humör nu när han lärt sig gå på allvar. Men igår märkte jag att Nils saknar sig pappa. Nils satt i badet och skulle snart gå och lägga sig när min syster gick in genom dörren. Hon gick in utan att ringa på och jag ropade hej från badrummet, precis som jag brukar när G kommer. Och Nils blev helt tokig. Han ville upp ur badet direkt. Sträckte upp armarna och hojtade och när jag inte tog upp honom så försökte han själv gå ur badkaret i ett stort kliv. Jag fattade direkt att han trodde det var G. G kommer oftast hem från jobbet vid den tiden och Nils brukar ta sig till dörren och välkomna honom. Det är uppenbart att han saknar sin pappa även om det inte märks så mycket i övrigt. Tur att han kommer hem snart. 

Citronkaka

Nu har jag bakat citronkaka i dagarna två. Receptet kommer från nån gammal tanttidning (Allers?) och har bakats flitigt när jag var barn i samband med våra namnsdagar under fruntimmersveckan. Den är kanongod och fräsch. Lite söt och syrlig på samma gång.

Citronkaka

3 ägg
2 dl socker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
skalet av en citron
1/2 krm salt
150 gram smör el. margarin

Vispa ägg och socker poröst.  Blanda mjöl, bakpulver, salt och skalet av en citron i en bunke och rör försiktigt ned det i smeten. Smält smöret och blanda ned det i smeten. Häll smeten i en smörad och brödad form och grädda i ugnen på 175 grader i cirka 40-45 min.

Under tiden kakan är i ugnen förbereder man saften som man ska dränka in kakan i efteråt.

Saften

Saften av en pressad citron
2 dl florsocker
2msk vatten

När kakan är klar så låt svalna och stjälp sedan upp den på ett fat. Gör små hål i kakan med en baknål och häll försiktigt saften över kakan så att den dränks in ordentligt. All saften ska var i kakan och inte utanför.

När kakan torkat lite så garnera med florsocker. (Själva torkmomentet slarvade jag en del med som synes.)