Mamma är så j-a tråkig!

Tjena Nils här!

Tänkte skriva några rader om min tillvaro.

Den suger. Min mamma (nedan kossan) är så enormt j-a enformig så jag blir helt mållös.

Hon kör samma lekar (några som jag råkade skratta åt för flera dagar sedan) och visar mig samma tråkiga saker dagarna i ända. 

Dessutom misstänker jag att hon är otrogen med en annan bebis inne på rummet med den stora vita stolen. Hon går nämligen dit titt som tätt när hon tror att jag inte märker det. Jag brukar protestera å det grövsta genom att börja gallskrika så fort jag hör låset vridas om men hittills utan resultat. Hon fortsätter att gå dit. Jag misstänker att hon går dit när jag sover också...

Käket här iofs har varit ganska najs. Men det känns som att kossan undanhåller något för mig. Jag har aldrig sett henne äta palsternacka vilket tydligen var det som stod på menyn för me myself and I idag. 

De senaste dagarna har jag verkligen försökt att förmedla exakt hur tråkigt jag har. Är inte säker på att budskapet har gått fram. Min vokabulär är ju fortfarande starkt begränsad. 

I brist på roliga lekar från kossan har jag tvingats till att roa mig själv. Vill ni veta hur jag gjorde? Tänkte väl det. 

ÄR NI MED?

SATSA!

SIKTA!

FRAMME!

VÄRLDENS BÄSTA LEKSAKER!

När ska utvecklingsfasen ta slut?

Om man räknar med att Nils är för tidigt född så blir han 20 veckor imorgon. Då ska utvecklingsfasen ta slut. Men han är gnöligare än nånsin. Dessutom känns det som han lär sig nya saker varje dag. Hans nya trix är:

Om han lutar sig framåt kan han sitta som en apa.

Han kan förflytta sig i sidled. Det har han iofs kunnat ett tag men nu gör han det hela tiden. Jag hittar honom ofta stoppad av babygymet.

Han har börjat försöka att krypa. Han skjuter upp rumpan och försöker skjuta ifrån men hittills har han inte lyckats komma någon vart.

Om man bär honom och han tappar något på golvet så kan man bara hålla ned honom så plockar han upp saken själv.

Babysimsteori

Idag har vi varit på babysimsteori. Den var, precis som väntat, helt onödig. Massa prat om att barnen ska komma pigga och mätta samt att man själv ska duscha innan man badar med dem. Bara självklarheter och även om det ibland är bra att poängtera även sådant så hade det gått att skriva det på ett papper och skicka hem till oss. Skriva det på ett papper hade de dessutom redan gjort - man fick med sig ett A4 där allt det "viktiga" stod. Nu hade de istället dragit dit tio mammor och två pappor med bebisar som satt och skrek (bebisarna alltså även om jag skrek inombords) när de fick lyssna på tramset. Hälften av tiden lades dessutom på att sälja in kommande kurser. Det enda som var lärorikt var hur badbyxorna skulle sitta för att man skulle få vara med och bada. Även den informationen hade kunnat ges skriftligen. Blir lite småpurken när de slösar med min tid och energi.

Nu ska jag beställa ett par badbyxor. Jag ska också kolla upp om Nils behöver ett pass när han åker utomlands. Kanarieöarna tillhör ju Spanien och därmed EU men jag gissar att man ändå behöver någon form av papper på att han är han.

Adventspyntande

Det blir inte så mycket pynt i lägenheten i år med tanke på att vi ska åka bort. Men adventsstjärnorna har åkt upp iaf.

Julbad

Ibland tror jag att jag borde ha valt en karriär som fotograf istället. Iaf när jag tar så här fina kort.

Nils badar med pappa

Kofta och bil

Igår köpte jag en jättefin jackkofta åt Nils på Duns. Han behöver lite koftor att ha på sig inomhus. Vi bor i en lite äldre lägenhet med gamla fönster som drar. Jag har inte tänkt så mycket på det förr - det har ju bara varit för mig att ta på mig mer kläder. Men det känns inte alls bra att det är alldeles kallt på golvet och vid fönstren när Nils ligger och leker eller sparkar av sig täcket på natten. (I natt ska han få sova i en brun fleecepåse som jag och G kallar bajskorven. Den går inte att sparka av.)

När jag väl kom hem upptäckte jag iaf att koftan hade en dragkedja som inte fungerade som den skulle. Var på affären idag igen för att byta den men tydligen hade alla jackorna samma fel. Så jag fick lämna tillbaka den. Synd på fina jackan.

Idag har vi kört till Audihandlaren för att hämta en lånebil som vi ska få ha till dess vi får vår nya. Vi köpte bilen dagen innan Nils föddes och vi har fortfarande inte fått den. Förmodligen dröjer det till efter nyår =(. Trist att få vänta så länge och jobbigt att inte få in allt man vill i vår lilla miljöbil när man handlat eller vill skjutsa folk. Fast jag bävar för den dagen jag ska fickparkera med den nya bilen. Jag tycker det är jobbigt redan nu och vår nuvarande bil är verkligen pluttig.

Nu är G och tränar och jag sitter och fikar på Frölunda torg. Jag var på bodycombat igår och har jättemycket träningsvärk idag så jag tar det lugnt med en räksallad och en färskpressad juice.

På spåret var mysigt som väntat, fast svårt. Jag har aldrig gillat Niklas Strömstedt, som var med i det vinnande laget, men han verkade jättemysig i programmet. Lite sådär lågmäld torr humor som jag gillar. Jag vet inte varför jag ogillat honom tidigare för jag har aldrig haft någon uppfattning om honom förutom att han gjort en låt om ett par som kör på en fågel och begraver den.

Nu är det fredagsmys

Nej, vi ska inte äta chips ikväll. Chips tillhör inte en av mina laster. Men ikväll startar ju mitt absoluta favoritprogram På spåret och bara det gör ju hela fredagen =). Idag består ett av lagen av Stefan Holm och Ebba von Sydow vilket kan bli intressant.

Idag vaknade Nils kl. 5.45 trots att han var uppe en timme vid ettiden i natt. Jag kan tänka mig att gå upp så tidigt om jag fått sova hela natten men annars blir det lite segt. Men Nils har faktiskt sovit helt okej den senaste tiden så jag ska inte klaga.

Dessutom har han varit på sitt allra soligaste humör på kvällarna nu ett tag. Han skrattar, skuttar (med lite hjälp) och leker som en tok. När han är sådan är det inte så svårt att vara mamma.

Mitt humör går verkligen upp och ned. Vissa dagar känns allt så underbart fantastiskt och jag känner för att bli hemmafru och skaffa fem barn bums! (Eller åtminstone vara mammaledig med ett eller två till.) Andra dagar känns Nils som mer än nog och jag börjar romantisera över hur mitt liv såg ut när jag var 20. (Det livet saknar jag egentligen inte alls men det utgör en ytterlighet till hur det ser ut idag.)

Idag sitter jag, liksom 3 000 andra mammor och pappor, på Condecco på Linnégatan. Nils sussar sött. En bra dag.

Viktigt att introducera böcker för sina små

Som ni hör av rubriken tycker jag att det är viktigt att Nils kommer igång med sin läsning. Han är ju trots allt hela 4,5 månader nu.

Och till min stora glädje har han börjat intresserat sig för de riktigt stora tänkarna. 

Men när han vill slappna av väljer han litteratur av det lite mer lättsamma slaget. 

Mat och resa

Idag var det mammagruppsträff på BVC. Eller grupp och grupp. Den här gången var vi bara tre personer + bebisar då. Temat var mat och det var riktigt givande faktiskt. Jag fick svar på massa frågor som jag haft. Som hur länge man måste testa varje ingrediens innan man kan avfärda att Nils är allergisk mot den. (3 dagar). Vad man ska titta efter. (Utslag, dålig mage och kräks. Man ska inte leta efter förändringar utan de ska vara uppenbara.) Dessutom berättade BVC-tjejen att de senaste rönen säger att man SKA introducera så mycket som möjligt mellan 4-6 månader. Det för att vänja bebisarna vid så många olika smaker som möjligt så att de inte blev tjorviga med maten senare. Det skulle i sin tur göra att de inte åt enbart sött och därmed blev hälsosammare... Dessutom får man numera lov att använda måttliga mängder av salt i bebisens mat.

På slutet låg alla tre bebisarna på en filt och lekte. Nils var jätteintresserad av de andra och låg och gastade pratigt för full hals. Han försökte även dra en av de andra bebisarna i håret innan jag hann avstyra det hela. Kul att han visar mobbningstendenser redan i den här åldern ;-). Nää, kul att han verkar social!

Resan till Stockholm gav blodad tand och vi har nu bokat en resa över julen. (Min mamma kommer att strypa mig när hon får reda på det..) Det är en charterresa på 2 veckor till Fuerteventura. Resan är inriktad på träning med massa olika träningsarrengemang som olika träningspass, fotbollsturneringar, cykelutflykter, morgonjoggning, bågskytte (?) m.m. Ska bli så kul!!! Nils kan ju inte vara så mycket i solen så en renodlad sol och badresa hade inte känts så rolig. Det här blir perfekt. Lite tråkigt att vara borta på jul men skönt att slippa all stress och allt julsvull också.

Inte så snyggt

med vitt golv när man kör in en snöslaskig barnvagn på det..

Kusin Vitamin

Idag har Nils fått en pojkkusin. Det är en av mina systrar som fått barn. Det är inte riktigt bestämt vad han ska heta ännu men det verkar som de lutar åt Filip. Just nu är ju han en plutt men tänk vad mycket kul de kan ha sen. Nils har dessutom två (!) ytterligare kusiner som är på jäsning så i mars kommer han ha fem stycken. Själv har jag inte en enda. Orättvist!

Idag har jag varit och ätit lunch med en kompis. Vi pratade barn hela lunchen haha.

Efter det var jag hemma hos mamma tillsammans med mina syskon (inte hon som fått barn dock.) Jag fick åka spårvagn och buss dit eftersom vi inte fått på dubbdäcken på bilen (G var iväg och fick det fixat idag.) Det tänker jag inte göra om snart om jag inte måste. Jag lyckades träffa in en tid när alla skolbarnen slutade skolan så bussen var helt knökad. Jag lät bli att gå på den första bussen eftersom den var så full att det inte kändes tryggt att ta på Nils. Vet inte ens om det hade gått om jag hade försökt. Den andra bussen var också full men där kom iaf vagnen på utan att jag behövde be några kids att flytta på sig. Känns läskigt att åka buss i en full buss speciellt när det är så halt som det var idag. Väl hos mamma var det supermysigt men ganska stojigt som det ofta blir.  Vi är 7 barn och jag är äldst. Var helt slut när jag kom hem =).

Idag har jag hittat kameran. Så här kommer dagens skörd.

Så här nedbäddad låg Nils idag när vi var ute i kylan. Mysigt!

I sin cirkuspyjamas innan läggning. 

Hur gör ensamstående?

Som jag gissat blev tågresan lite av en pärs. Eller själva resan gick jättebra. Nils var superfin och satt och log åt alla medpassagerare de första två timmarna och den sista timmen sov han.

Men att komma på tåget var en rysare. Man får som nämnts inte lov att ha barnvagnar stående i gången eller i utrymmet utanför gången utan man är tvungen att fälla ihop den och lägga den på bagagehyllan. Problemet är att vår vagn kräver två händer för att fällas ihop och det var ungefär en hand mer än vad jag hade när jag bar på Nils.

Det började bra. En snäll gubbe hjälpte mig på med vagnen, Jag tackade honom och de som stod bakom honom genom att blockera hela ingången när jag började mixtra med vagnen. Min taktik var att låta Nils ligga kvar i liggdelen, få undan hjuldelen och sedan lyfta ur honom med ena handen och ta liggdelen med den andra. Här vill jag poängtera att jag även hade skötväska och ryggsäck att kånka på.

Planen gick bra ända till jag upptäckte att det var knökfullt i bagageutrymmet. Men vagnen var ju tvungen att gå in så jag såg ingen annan lösning än att pressa in den ovanför alla väskor. Redan när jag stod med liggdelen och Nils på varsin arm börjar en kvinna gnälla om att hjuldelen inte ligger så bra, Jag får undan liggdelen som ju är smalare men anser mig inte kunna göra några större justeringar med hjuldelen så jag puttar bara in den lite längre in och känner efter om den ligger stabilt. Det gör den. Ganska iaf.  

Jag hinner till min plats som är bredvid en kille i trettioårsåldern. Mannen har sin tjej och sitt barn på platserna bakom oss. Jag kränger av mig jackan och får upp väskorna på hatthyllan när den gnälliga kvinnan kommer och informerar mig om att min vagn har trillat ned...

Nu var jag ganska stressad. Mitt huvud söker febrilt efter lösningar. Jag kan inte både få upp hjuldelen på nytt och hålla Nils samtidigt. Här fattar jag det blixtsnabba och såhär i efterhand något konstiga beslutet att be min medpassagerare att hålla Nils. Jag hann tänka att han inte kunde vara helt ovan vid barn när han hade ett eget och att han inte kunde vara helt knäpp eftersom han hade sin familj med sig. Så jag gick och fixade med vagnen och lämnade Nils till en komplett främling!!

Nu gick det ju bra. Nils verkade inte bry sig närmvärt och om killen tyckte jag var konstig så sa han inte det. Det kändes sådär. Jag kände mig som en dålig mamma som inte kunde hantera allt själv. Men vad ska man göra i såna här situationer? Hur gör ensamstående? Åker de alltid tåg med kompisar? Eller åker de inte tåg? Ber de kvinnan eller medpassageraren att fixa med deras vagn? Jag vet inte. Jag känner inte heller några ensamstående med barn som jag kan fråga. Men en sak är säker. De förtjänar all respekt som dagligen måste lösa såna här vardagssituationer helt på egen hand.

Vi är i Stockholm

Hela familjen är i Stockholm. Det är superskönt. Hotellet, Clarion nära Centralstationen, är ett av de mysigaste jag varit på. Iaf i Sverige. Kan verkligen rekommendera det! Rummen är nästan lite hemtrevliga och frukosten var supergod! De hade massa "extragrejer" och även jag kunde äta en del. Speciellt hörnan med olika surdegsbröd kändes lyxig. Det finns en utomhuspool som är 30 grader varm. Hade varit ganska mysigt att hänga i den när det snöade men ingen av oss har med oss badkläder. Visserligen kunde man hyra det men att betala 149 kr var för att bada en och en kändes inte aktuellt.

Vi hänger på rummet och går runt på hotellet när Nisse är vaken och går på stan när han sover. Igår var vi ute och käkade efter att Nils somnat och vi tog även ett glas vin. Känns längesen som jag känt mig så mycket som mig själv som jag gjort här. 

Det gick hyfsat bra att åka tåg också. Tåget var försenat med en timme (som vanligt). Nils var rätt gnällig på slutet men det förstår man ju nästan. Det var ju vi med. Vi fick vika ihop vagnen och lägga den vid väskförvaringen. Det gick jättebra dit men jag är lite nervös för hur det ska gå imorgon när jag ska göra det själv med Nils. Men jag får väl be någon om hjälp om det inte går...

Nils första längre inrikesresa

Det ska bli så kul att åka till Stockholm imorgon. Skönt att G inte ska jobba på måndag heller så vi får en extra dag ihop.

Men vad packar man för en resa som denna? Vad kan inte Nils vara utan? Helst skulle jag vilja ha med mig alla hans saker men det går ju inte. Dessutom finns ju allt i Stockholm. Jag behöver alltså inte packa 300 blöjor som jag gjort. Men Nils är som nämnts lite risig i kistan så det är bra att vara förberedd =). Det enda jag kommer på som skulle bli riktigt jobbigt att skaffa på nytt är nappar och kläder (eftersom man måste tvätta de innan användning.)

Jag måste hitta vår kamera också. Den är borta, vilket för övrigt är anledningen till att det varit så lite kort i bloggen lately. Om den inte är i bilen har jag verkligen ingen aning om var den är..

Fördelar/nackdelar med att skaffa barn tätt

Nils ligger och sover middag. Jag äter chokladpudding gjord på soyagrejer. Riktigt god faktiskt. G är på väg till julfest med jobbet.

G tog Nils den här natten så jag har fått sova hela natten (förutom den delen då jag matade honom).  Efter det åt vi frukost på Villa belparc.  Så mysigt att gå genom Slottsskogen och se alla barn som åkte pulka i snön. Ska bli kul att leka i snön med Nils när han blir tillräckligt gammal. Villa belparc är för övrigt mitt nya favoritcafé dels då det är ett riktigt mammacafé men främst för att väldigt många av deras bakverk är bakade på vegetabiliskt fett vilket innebär att även jag kan äta det.

Jag har massa jag borde göra nu när Nils sover som att packa till Stockholm, duscha och hämta tvätten. Men det är så skönt att bara sitta ned lite. Inte så ofta man hinner det.

Igår hälsade jag och en kompis på en tredje kompis som fått en tjejbebis. Det är hennes andra barn. Det första barnet är också en tjej och hon är två år. Egentligen är ju det här helt självklart men jag kom på mig själv med att vara fascinerad över att kompisens andra barn inte såg ut exakt som det första barnet. Jag hade liksom en idé om att alla hennes barn skulle se ut på det sättet. Känns också ganska konstigt att man någon gång förmodligen kommer få ett till barn som inte alls behöver vara likt Nils.

I bilen hem pratade jag och den andra kompisen om när det är lagom att skaffa sig en tvåa, om man nu vill (och kan) det. Innan jag fick barn har jag aldrig förstått mig på folk som skaffar barn tätt med motiveringen att man vill bli av med småbarnsåren. Jag tänkte ungefär att om man tycker att det är så jobbigt så är det väl dumt att medvetet göra det ännu jobbigare. Men nu när Nils är här kan jag faktiskt förstå hur man tänker. Om man, som jag är inne på, väntar några år innan man skaffar en tvåa så kommer man få börja om med allt nattvak när livet precis börjat bli lite mer normalt igen.

Här är fördelarna och nackdelarna med att skaffa barn tätt som jag ser det:


Fördelar:

* Barnen har större glädje av varandra.
* Barnen kan underhålla varandra = lättare för mig.
* Man är fortfarande ganska ung. Lättare att bli gravid + orkar mer.
* Mindre risk att man glömt av hur man gör vissa saker.
*Mindre risk att man skämmer bort det första barnet som tidigt får lära att dela med sig m.m.
* Förmodligen kortare tid med nattvak m.m.

Nackdelar:
* Det första barnet får inte vara självt lika lång tid.
* Jobbigare att ha två små barn.
* Det kan skapa konkurrens mellan barnen.
* Man hinner knappt komma tillbaka till sin vanliga kropp innan man ska vara gravid igen.
* Den sammanlagda tiden med bebis och småbarn blir kortare. Ens yngsta kommer alltså flytta hemifrån tidigare.
* Dåligt för karriären? Man hinner knappt tillbaka till jobbet innan man ska gå hem igen. Samtidigt blir småbarnstiden mindre utdragen vilket kanske är bra.

Det finns säkert massa fler punkter men det är de jag kommer på nu. Men precis som när man bestämde sig för att skaffa nr ett ska man nog inte fundera för mycket över när det är helt rätt för det är den nog aldrig. Känner man för det så är det nog ganska rätt. Gör man det inte ska man nog vänta ett tag till.  
 

Ärtsoppa och pannkaka..

Blev jag sugen på idag. Men pannkakan går ju bort på grund av mjölken så jag köpte bara ärtsoppa. Sen kom G hem och föreslog att vi skulle gå till Texas Longhorn. Då kändes inte soppan riktigt lika rolig längre. Förmodligen kommer den aldrig bli uppäten, stackarn.

Vi har hittills undvikit lite finare restauranger av respekt till de andra gästerna. Innan jag fick barn hade jag inte lust att lyssna på barnskrik när jag betalade dyra pengar för att äta mat. Det vill jag inte nu heller alltså men ibland har man ju inget val. Hursomhelst var så var det två bebisar där FÖRUTOM Nils. Nils var jättesnäll. Han är fortfarande lite slö och hes. Lilla korven.
Däremot tjöt de andra bebisarna lite då och då. Svårt för oss att sura över det när vi hade med oss en egen telning men de barnfria gästerna måste ju verkligen ha ångrat sitt val av restaurang. Jag åt baconinlindad oxfilé. Mumsmums!

Idag träffades vi i mammagruppen. Fast det var bara tre av fem som kunde komma och en mamma gick ganska fort. Men det var jättetrevligt. Så kul att bara kunna vältra sig i barnprat utan att behöva tänka på att man förmodligen är ganska ointressant. När man, som en annan kompis med barn gjort, helt på allvar påpekar att det är så skönt att man numera kan höra skillnad på bajs och prutt då vet man att man är en sån person som man svor att aldrig bli. En som inte kan låta bli att berätta precis ALLT om sin bebis. 

Imorgon ska jag hälsa på en kompis i Alingsås som just fått barn. Vi har inte vinterdäck på vår bil och G säger att jag inte får köra då. Det hade jag inte tänkt ändå men jag lägger ändå småsurt märke till att han aldrig opponerat sig mot när jag, ensam, kört med sommardäck när det varit halka och snö. Men mest är det mysigt såklart =). 

Lite bättre idag

Är han. Inte lika hes och piggare. Även blöjinnehållet verkar på bättringsvägen.

Lite roligt. Min 20-åriga bror har läst min blogg. Men han sa att han hade slutat läsa för den var så deppig. Hahaha. Jag vet inte vad det är för soliga mammabloggar han läser annars ;-). Förmodligen har jag avskräckt honom från att nånsin skaffa barn.

Jag har varit lite deppig idag faktiskt. Det berodde främst på att G ska vara borta med jobbet så mycket nu ett tag. Det är jobbigt att vara själv med Nils när han sover dåligt och är lite gnällig. Framförallt känns det lite ensamt. Men det känns mycket bättre sen vi bestämde att jag skulle följa med på en av hans businesstrips, nämligen till Stockholm. Vi åker upp på söndag och jag åker hem med Nils på tisdag förmiddag. G kommer hem på onsdag. Vi har fått Clarion att skramla fram en spjälsäng och allting. Ska bli jättekul att kolla på grejer och käka ute. 

Imorgon ska vi träffa mammorna från mammagruppen. Vi har bara träffats vid ett tillfälle i BVC:s regi tidigare men de verkar verkligen jättetrevliga så det ska bli roligt. 

Nils har fått en plats på babysim också. Hoppas bara han blir bra i magen så han inte gör bort sig.

Usel eller hönsig. Ett bajsinlägg.

Jag har slutat äta mjölkprodukter igen. Jag har ju efter okej från barnmedicin ätit sådana i cirka en månad utan att märka någon nämnvärd förändring på Nils. Men sen ungefär en vecka tillbaka, ungefär då jag började med gröten, har han varit jättedålig i magen. Bajsat mycket oftare och lösare. Sen igår är det dessutom blod i blöjan =(.

Han är hes sen igår också så jag vet inte om det är allergirelaterat eller om det beror på en infektion. Han är mycket mer dämpad än han brukar vara. Inte alls samma livliga kille. Jag får så ont i hjärtat när jag tänker på att jag kanske matat honom med mat som gör att han mår dåligt. Känner mig som den uslaste av mammor.

Jag har pratat med en sköterska på barnmedicin men hon verkade inte märkbart upphetsad över det jag berättade. Hon menade att ett barn kunde ha alla symtomen utan att det betydde någonting. Hon tyckte inte heller att det behövdes någon närmare utredning kring allergin och menade dessutom att det ändå inte fanns tider förrän om en månad.

Jag har även pratat med BVC-sköterskan som i sin tur pratat med BVC-läkaren. Hon var mer förstående men verkade inte heller tycka att det var något att söka vård för. Man tyckte inte heller att det var helt självklart att jag skulle sluta äta mjölkprodukter. BVC-läkaren hade sagt att det var synd om mig om jag var tvungen att anpassa min mat. BVC-sköterskan sa dock till mig att hon sagt till honom att hon inte trodde att jag skulle tycka att det var några problem eftersom jag gör allt för min son. Lite skönt att höra att någon har det perspektivet när man själv känner sig som en dålig förälder. 

Jag hatar att oroa mig för Nils och bara lita på att allt kommer att bli bra. Speciellt när vården snarare verkar tycka att man är hönsig. Jag antar att man inte varit så avslappnad från deras sida om det verkligen varit någon fara.

Han låter hemskt gullig när han är hes. Så ynklig. Mitt lilla mammahjärta blöder. 

Trött som attan

Idag är jag jättetrött. Nils hade ont i magen inatt, tror jag. Han bajsade iaf fyra gånger och var oroligare än nånsin. Visserligen är Nils en liten bajsmaskin men så mycket har han inte producerat på natten sen han var riktigt liten. Jag är lite rädd att det är gröten som gör att han har ont i magen. Jag gav honom lite mer än tidigare igår, ungefär tre teskedar. Samtidigt har jag svårt att se vad han skulle kunna reagera mot i gröten. Den är ju både mjölk- och glutenfri. (Har inte lyckats hitta någon gröt med gluten i ännu.) Det kan ju vara så att hans mage bara är ovan vid riktig mat. Jag gav honom lite mindre gröt idag iaf så får vi se hur det blir ikväll och inatt.

Jag tycker faktiskt att det är lite svårt med maten i och med att han kanske är mjölkallergisk. Det känns inte som man vågar ta ut svängarna lika mycket då som man gjort annars. Jag har ju blivit rekommenderad att gå en kurs för mjölkallergiker som hålls på barnmottagningen varje måndag kl. 15 men så länge det bara gällde för mig att undvika mjölkprodukter så såg jag ingen anledning att gå. Det var ju bara att läsa på innehållsförteckningarna och i övrigt äta som vanligt. De vill dessutom att man kommer utan barn till kursen och då ligger den ju extremt olämpligt tidsmässigt. Men nu när man både ska se till att han får i sig vissa näringsämnen (järn och gluten) och samtidigt undvika mjölk känns det svårare. Kanske att jag ska försöka gå kursen någon måndag snart. 

Idag har vi ätit frukostbuffé på Tintin. Nils uppförde sig exemplariskt och sov i vagnen.

Fastkilad på sidan, stackarn!

Efter det var vi på Ted Bernads. G köpte ett par brallor och en kofta. Jag var inte ens uppe på damavdelningen. Under graviditeten försvann allt tidigare intresse för kläder till förmån för mitt nya intresse inredning. Det kändes lättare att få vår lägenhet fin än att få mig det så Elle och Damernas byttes mot Lantliv och Mama. Det är fortfarande inte kul att handla kläder eftersom kläderna måste gå att kombinera med amning. Dessutom inbillar jag mig fortfarande att jag ska gå ned massa i vikt och då känns det onödigt att köpa kläder för den här mellanperioden.

På vägen till klädaffären var vi inne i en lampaffär. Nils är ju en riktig lampfetischist så vi tänkte att han skulle bli helt galet glad. Den mest hysteriska glädjen lät dock vänta på sig. Men han var ganska förvånad iaf =).

OMG!!

MiniSats igen

Igår jag äntligen tummen ur och lämnade in Nils på barnpassningen på SATS. Det kändes superbra och jag var jättenöjd med besöket när jag gick därifrån. Det var tre jätterara tjejer som tog hand om tre barn, utöver Nils. Nils var yngst. När jag sa att det var första gången jag lämnade in honom så var de jättesnälla, förklarade hur allt gick till och jag fick även sitta med till dess att det kändes bra att lämna så att det skulle bli ett bra första besök. Jag fick ange om jag var på klass eller i gymmet så att de skulle kunna hämta mig om han var ledsen. Man skulle också ange om någon annan än jag skulle hämta honom så att ingen knäppis skulle kunna ta honom. De hade massa leksaker och platser att lägga/sätta honom på. De var engagerade och flyttade runt barnen och lekte med dem när de inte var nöjda. 

Jag blev helt överväldigad över att de var så många som hade hand om barnen men det var tyvärr inte så det brukar vara. Två av tjejerna var bara där och lärde upp sig. Det är tvärtom så att de får ta in 10 barn per personal - men då räknas barn över 2 år som två barn. Så träningen kändes jättebra igår - det kändes tryggt - men jag tror inte att jag känt likadant om det bara hade varit en där. Hur ska de t.ex. kunna gå och hämta mig om han gråter? Ska de lämna de andra barnen då? Inte så troligt. Jag var på ett lite mindre SATS och jag ska kolla upp om de är fler på barnpassningen på de större centren. I sådana fall kanske jag håller mig där. Eller så får jag alltid träna på konditionsmaskinerna som är precis utanför barnpassningen så att de kan öppna dörren och skrika på mig om han är ledsen. Det kändes bra att träna i alla fall och skönt att få vara ensam ett litet tag. Nils var superglad när jag kom tillbaka. Han hade fått ligga på rygg och leka i ett babygm. Det får han ju aldrig hemma på grund av platta huvudet.

Idag ska jag vara hemma själv med Nils på kvällen. G ska på middag med lite arbetsfolk på en restaurang som jag velat gå till länge. Bah!

Mysigt att snutta med Nils men trist att vara själv på en fredagskväll =(. Tidigare gick jag på quiz varje måndagskväll med mina syskon och så hade G hand om Nils men efter att jag kommit hem två gånger till en jätteledsen bebis så vågar jag inte vara ifrån honom vid läggning. Och eftersom G jobbar på dagarna så blir det inte så mycket egna aktiviteter för moi. Vi får försöka jobba bort den här mammigheten vid läggning men det är svårt att tänka långsiktigt när man vill att sötungen ska somna så fort och smidigt som möjligt. Man orkar inte ta striden riktigt.

Sovmorgon

Nils sov oroligt i natt precis som vanligt den senaste tiden. Och nu fuskar jag med kilkudden varje natt efter att vi lagt oss så jag vet att det inte har med det att göra. Vid tjugo i fyra ville han gå upp och sen somnade han inte om förrän kl. fem. Jag såg fram emot en jobbig dag eftersom Nils nästan alltid går upp runt sju, Vid sju vaknade han också mycket riktigt men jag provade att bara putta in nappen och då somnade han om. Kl. nio gick jag upp eftersom jag skulle till frisören. Jag hann duscha, sminka mig och äta frukost innan Nils vaknade halv tio. Otroligt lyxigt men knäpp som jag är började genast tänka att han var sjuk.

Frisörbesöket gick klart över förväntan. Jag gjorde slingor och klippte mig vilket tog drygt två timmar och Nils var vaken hela tiden. Jag trodde inte att han skulle gå med på att sitta still så länge så jag hade G på stand-by. Det är möjligt eftersom han jobbar i närheten av frisören. Men jag behövde aldrig ringa honom. Nils satt och tittade på sig själv i spegeln, charmade några frisörtjejer - ett tag blev han t.o.m. ivägburen av en upp till deras fikarum och när färgen verkade gick vi runt och tittade på skönhetsprodukter. Den enda gången han var lite ledsen var när jag la ner honom i vagnen när håret skulle sköljas. Han är grymt mycket gladare när vi är på "lokal" än när vi är hemma. Han tycker nog att jag och lägenheten är ganska trist. Håret blev en något längre pagevariant och nu har jag inte längre en tre centimeters lång råttutväxt. Känns helt ok. Var trött på det långa håret som jag ändå alltid har uppsatt.

Antal tackkort som jag gjorde igår: 2. Och det beror inte på att vi har snåla vänner. Några kvar att göra alltså.

Igår såg vi andra avsnittet av Pensionärsjävlar. Så otroligt kul! Jag var jätteskeptisk när G ville titta på det första gången men det är verkligen jätteroligt. Jag skrattade så jag väckte Nils som låg i min famn. Det är ett gäng äldre personer som går runt och uppför sig knäppt. säger fula ord och gör olagliga saker samtidigt som man filmar folk runt omkring med dold kamera. Verkligen min sorts humor.   

Om att ha kontroll

När jag fick barn blev jag lite förvånad över hur jobbigt det var. Jag är äldst i en stor syskonskara och har tidigt fått hjälpa till att mata, byta och leka med de små liven. Inget som jag upplevde som särskilt jobbigt. Jag trodde jag hade rätt bra koll på vad det innebär att ha barn och att det inte skulle bli en så stor påfrestning för mig. Men det blev det.

Missförstå mig inte, det går inte en sekund utan att jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som har Nils. Han är verkligen det finaste!! Med det sagt kan jag snacka lite skit om honom ;-). Att ha barn är inte alltid en dans på rosor. Man är inte superlycklig hela tiden. Inte jag iaf. Trots det har jag haft svårt att sätta ord på vad det är som är så jobbigt med att ha barn. För jag tycker fortfarande inte att det egentliga arbetet det innebär att ha barn är så tufft. Alltså att byta, torka, vyssja o.s.v. Min jobbkollega hade en idé om varför det är så jobbigt. Det handlar om förlorad kontroll. Tidigare har jag varit så lyckligt lottad att jag haft hyfsad kontroll över mitt liv. Jag har kunnat bestämma vad jag vill göra och när. Har jag varit missnöjd med något har jag kunnat förändra det. Det kan jag inte längre. Jag förfogar inte längre helt över min tid och mitt liv. 

Den del av mitt liv där jag helt själv bestämmer jag vad jag vill göra är numera begränsad till när Nils sover (inte ens då har jag fullständig kontroll eftersom jag inte vet när han kommer att vakna) eller när G (eller senare någon annan) har hand om honom. Jag har aldrig upplevt mig som något kontrollfreak men det finns vissa saker jag anser är viktiga. Jag gillar att gå på toaletten i lugn och ro. Jag tycker om att duscha varje dag. Jag tycker om att ha rena kläder på mig. Jag tycker om att komma i tid. Jag gillar att äta fem mål mat om dagen, helst utan att behöva kasta i sig maten stående. Listan kan göras hur lång som helst med relativt grundläggande saker som jag anser mig ha lov att göra. Men med ett litet barn är det inte helt enkelt. Under vissa perioder av Nils liv har det fungerat jättebra att lägga honom någonstans och göra något eget som att duscha eller äta utan att han skriker eller är såpass missnöjd att jag får dåligt samvete. Men oftast har det inte det. Han vill bli buren och underhållen heela tiden. Det går naturligtvis att strunta i hans gnöl och köra sitt race. Men dels har jag inte hjärta till det. Dels blir det inte en särskilt avslappnad stund på toa eller i duschen. Man kan tycka att man planerat allting perfekt och så ställer bebisen allt på ända, Jag vet inte hur många gånger jag varit på väg någonstans och fått på mig och Nils kläder när han spytt ned hela sig och gärna mig och så har man fått börja om på nytt. Alternativt gå dit man ska lite äckligare.

Man har ingen kontroll över sitt hem. Vår lägenhet översvämmas av fula babygym, babystolar och leksaker. Och visst man kan plocka bort sakerna på kvällen men under större delen av dagen ligger de utspridda. Jag kan dessutom inte förstå hur den lilla knodden kan smutsa ned så mycket som han gör. Och då pratar jag inte ens om hans försök att sprutlackera badrummet. Barnvagnen geggar ned, han spyr på golvet och skapar massa tvätt. Dessutom är man inte så sugen på att använda den lilla egentid man har till att städa.

Utan att bli för privat så har man dessutom tillfälligt förlorad kontrollen över sin kropp. Jag kan inte vara ifrån Nils för länge nu när jag ammar. Visst Lars Ohly har rätt - man kan använda en bröstpump. Jag har dessutom så lyckligt lottad att Nils äter både ersättning och tar flaska. Men jag får ont om jag inte inte lättar på trycket med jämna mellanrum. Och ärligt talat hur skoj och fräscht är det att gå in på toa någonstans för att pumpa?

Som om inte det här vore nog så har jag tappat kontrollen över mitt eget känsloliv. Utan att vara för skytsam har jag oftast ansett mig vara en ganska rationell person som inte oroar mig över småsaker. Not anymore!! Nu oroar jag mig över alldeles för mycket och helt i onödan. Små prickar på hans kropp kan få oanade proportioner klockan tre på natten. Är det vattenkoppor? Eller ringmask? Eller något ännu värre? Jag har tagit tempen på Nils så många gånger att vår febertermometer fått slut på batterier. (Inte helt sant. Den stora boven är nog att jag glömt att stänga av den. Men ändå.) Jag har googlat ätvanor, sovvanor, utvecklingsfaser och annat smått och gott till förbannelse. Ibland lugnar det. Oftast inte.
Alla känslosvallningar är dock inte av det negativa slaget. När jag börjar gråta när jag hör Vargsången (delen där hon sjunger "ungen min får du aldrig") eller Idas sommarvisa (delen där hon sjunger att barnen blir fulla av sommar och benen blir fulla av spring) så känns det faktiskt mest fint. Jag har dock stora förhoppningar om att återfå en del av mitt vett när jag slutar amma.

Anledningen att jag tror att min jobbkollega har rätt är egentligen inte för att jag kan rapa  upp tusen exempel på där jag känner mig stressad och obekväm utan för att jag - och många andra - upplever att det blir lättare att ha hand om barnet när man börjat införa rutiner. Jag vill ha rutiner till allt - sömn, mat, promenader, you name it. Jag har ingen aning om Nils faktiskt sover bättre för att jag infört vissa kvällsrutiner. Jag tror det. Och framförallt får det mig att känna mig säkrare. Vi går inte bara runt med Nils och väntar på att han ska somna som vi gjorde i början utan vi har en metod. Jag antar att det är ett sätt att försöka återfå den förlorade kontrollen. Jag kan inte riktigt styra när Nils ska sova men jag kan bestämma att han ska ha pyjamas på sig typ.

Kort uppdatering

Det blir ett kort inlägg idag, G har inte tagit med datorn hem och vår hemdator är som sagt asstörig. Dessutom är tangentbordet knäppt så man måste trycka jättehårt på vissa bokstäver. Y t.ex. Kanske att det är dags för mig att köpa en egen dator. G förespråkar en Macbook Air. Låter dyrt...

Idag har vi träffat en jobbkollega på lunch och shoppat lite. Jag har bl.a. köpt lite pysselgrejor på Panduro Hobby för att göra tackkort till dem Nils fått presenter av. Imorgon har vi inget uppbokat så förhoppningsvis hinner jag pyssla lite då.

Jag har upptäckt en dum grej. Nils köpegröt är inte bara fri från mjölkprotein utan även från gluten. Det är ju värdelöst. Anledningen att vi ens börjat med gröt är ju att hans mage - enligt BVC : s rekommendationer- skulle vänja sig vid gluten innan han slutar ammas. Blir till att ut och leta ny gröt. Dessutom ska jag ju köpa en ram på IKEA. Gah!

När jag gick på mammaledighet (eller mammasemester som min chef kallade det) trodde jag att man skulle ha massa tid över till att pyssla, baka med bebisen i babysittern, ensamfikor med en pocketbok när bebisen sover o.s.v. Jag har gjort alla dessa saker men jag har aldrig känt mig så harmonisk som jag trodde jag skulle göra. Nils sitter i babysittern själv i högst tio minuter, Det får bli en snabb kaka.

Nils so far

Nils 4 månader:

* Vänder sig från mage till rygg men inte tvärtom. Dessutom tror jag inte att han gör det med flit. Trots att han gör det hela tiden.
* Förflyttar sig åt sidan och bakåt. Vi vet inte hur det går till när han förflyttar sig bakåt men vi har funnit honom en lång bit ut på golvet efter att ha lämnat honom på en filt så på något sätt gör han det.
* Vill känna och pilla på allting. Gärna mammas hår. Däremot har han inte hittat sina fötter ännu. Jag försökte visa honom fötterna häromdagen men då hittade han snoppen istället. Både mamma och barn blev förvånade.
* Ogillar att sitta men älskar att stå upp. Man får se upp bara för efter ett tag viker sig benen.
* Älskar när man sjunger för honom. Speciellt sånger med rörelser till som "En kulen natt".
* Är lite mammig vid läggdags men älskar att leka med pappa.
* Har börjat prata med konsonanter och tycker att det är väldigt roligt om man pratar bebisspråk med honom. Eller med en fånig röst.
* Gillar att charma sig själv i spegeln. Vi är osäkra på om han ler för att "den andra bebisen" ler eller om han tycker om att se på sig själv.
* Gillar att charma unga söta tjejer. Men om det kniper går de flesta ganska bra.
* Är lite lik Alfons Åberg.  
* Älskar att bada men hatar att gå upp ur badet. Nuförtiden fungerar det dock ganska bra att distrahera honom med en sång.
* Har världens finaste ljusa fjuniga hår på sitt platta huvud.

Nils 4 månader

Idag blir Nils fyra månader. Det känns som det är både kort och lång tid på samma gång. Det känns som han varit hos mig för evigt. Han är en så självklar del av vårt liv. Men jag vet inte riktigt vad jag gjort av min tid de här fyra månaderna. Fast det vet jag visst. Matat, bytt, gått på promenader, lekt o.s.v.

Nils har firat sin födelsedag genom att vara uppe riktigt mycket. Först sov han dåligt på natten och ville ha nappen flera gånger. Vid tvåtiden tog jag upp honom i vår säng eftersom han sov så oroligt.  Men jag stoppade ned honom i hans egen säng igen efter att han somnat eftersom vi druckit lite vin och då kändes det inte bra att sova med honom. Klockan 5.20 tyckte Nils att det var lagom att gå upp. G tog över honom klockan sex och jag gick och la mig igen. Nils somnade igen klockan tio men då sov han inte ens en timme. Efter det var han vaken till ettiden då vi gick ut på en promenad så han skulle få sova lite. Då sov han några timmar men när han kom hem vaknade han igen. Han har varit på sitt allra soligaste humör hela dagen så det är inte så jobbigt att ha hand om honom men han behöver ju sova! Han somnade för natten kl. 20.00 och förhoppningsvis sover han bättre inatt.

Nils har även firat sin födelsedag genom att äta gröt för första gången. Det blev en sked köpegröt från Nestlé eftersom det var den enda mjölkfria gröten som man får äta från fyra månader som jag kunde hitta. När jag blir lite mer varm i kläderna tänker jag att jag ska göra egen gröt men vi får väl se hur det går med den saken. Jag har haft höga ambitioner tidigare under mammaledigheten. Nils verkade tycka om gröten, precis som jag trodde han skulle. Han grinade inte illa utan verkade gilla smaken och hade nog gärna ätit mer om han fått. Jag har läst att bebisar som spyr mycket slutar med det när det får riktig mat. Det är inget vi märkt av hittills men han har ju bara fått en sked. Jag har stora förhoppningar med detta. Man har verkligen sänkt sin ribba för vad man anser är smutsigt och äckligt sen man fick barn.

Nils käkar gröt. Fast egentligen vill han gå till Subway. 

Mini SATS

Idag tänkte vi skola in Nils på Mini SATS. Det är en tjänst hos SATS som går ut på att de passar ens bebis under tiden man tränar. Jag har dragit mig från det länge. Först var man tvungen att vänta på att Nils blev tre månader, vilket var en regel från SATS sida. Efter det tänkte jag att det vore bra om Nils kunde hålla huvudet eftersom jag inte litade på att personalen skulle tänka på att stödja det om de bar honom. Nu kan han hålla huvudet och jag har egentligen inte haft någon anledning att inte lämna in honom men det har inte känts... helt rätt. Min största rädsla är att de ska tappa honom men jag kan ju inte vänta med att lämna bort honom till någon till dess att han kan gå...
Häromdagen tappade jag tillfälligt helt förtroendet för Mini SATS när jag gick förbi deras barnrum och såg en 8-åring hålla i en bebis som var lite äldre än Nils. Var det så det gick till där? Småungarna fick passa bebisarna? Det hela fick dock sin förklaring när ledaren för passet jag gick på berättade att hon just lämnat in sina fyra(!) barn i barnrummet och att de skulle få passa varandra. Efter passet stod alla fyra barnen på rad i barnrummet och tittade ut genom fönstret med stora ögon. Skönt att det var ledarens sätt att ta hand om sina barn och inte The Mini SATS way.
Idag hade jag iaf tänkt att ta det stora steget men då var barnpassningen stängd. Det hela slutade med att G tränade och jag tog den sovande Nils till ett fik och åt räksallad och läste i en bok. Ganska skönt det med! Får se om vi gör ett nytt försök på SATS imorgon.

De senaste dagarna har jag gjort två nya inköp till hemmet. Det ena är en lampa från Watt och Veke som jag spanat på länge men inte kunnat med att köpa eftersom det egentligen bara var lampskärmen jag ville åt. Till sist köpte jag dock lampan och satte på lampskärmen på en lampa vi hade hemma. Det blev jättefint tycker jag.

 Det andra inköpet är Olle Eksells kakaoplansch som ska bo i en svart ram över soffan. Men först måste jag köpa en ram på IKEA. Det får bli ett projekt i veckan.










Här är bilderna från mosterfikan. Det behövs inte så mycket för att charma Nils nuförtiden =).

Imorgon ska Nils få äta gröt för första gången. Ska bli jättemysigt att se om han gillar det.

Utvecklingsfas?

Nils har sovit jättekonstigt den senaste tiden. Han brukar oftast sova mellan 20.30 till 5-7 med avbrott för för två matpauser. Han brukar nästan alltid somna om direkt efter maten. På dagen brukar han sova cirka fem timmar. Den senaste nätterna har han vaknat med en till två timmars mellanrum men gått att somna om genom att ge honom nappen. Det är ju skönt att slippa gå upp men att bli väckt natten igenom känns som någon form av tortyrmetod. Jag har tänkt att det har att göra med att vi kilar fast honom med kuddar för att få honom att ligga på sidan. Om någon kilat fast mig i en sovställning jag inte trivdes med hade jag också protesterat. Men i natt var han så gnällig så jag fuskade med kuddarna och lät honom sova på rygg. Trots det fortsatte han att vakna hela tiden. När han vaknar för mat har han dessutom inte somnat om den senaste tiden utan vill vara uppe. Så här på dagen kan man ju ta sådan information med ro men på natten känns allt annorlunda. Då får jag panik av att inte veta när han kommer somna men veta att han ändå kommer att vilja gå upp vid 5 till 7. Jag vet dessutom inte vad man ska göra med en bebis som inte vill sova på natten. Att leka med honom känns ju urdumt. Att prata och sjunga med honom likaså. Men Nils blir ganska gnällig när han blir ignorerad och frågan är om det är rätt väg att gå för att få honom sådär mysigt sömnig?

I boken "Växa och Utvecklas" (eller vad den nu heter) talas det om att bebisen är i en utvecklingsfas mellan vecka 14 -19. Under utvecklingsfasen kan sömnen bli sämre. Nils är 17 eller 18 veckor gammal nu så det kan ju bero på det. Jag har tidigare tyckt att nämnda bok ger så mycket eftersom den förklarar varför Nils varit lite annorlunda i perioder. Men ju längre man kommer i boken desto längre blir utvecklingsfaserna, Den senaste är ju som nämndes på fem veckor. Nu känns det som att han varit i utvecklingsfaser hälften av sin levnadstid. Att säga att bebisar är gnälliga, sover dåligt och är klängiga under en stor del av sitt första levnadsår känns inte så genialt som det gjorde först.

Lägger in bilder ikväll. Har varit lite dålig på att uppdatera det senaste eftersom min hypokondri skenat iväg med mig och fått mig att må superdåligt. Jag hittade några födelsemärken som såg lite konstiga ut och började genast tänka på hur sorgligt det skulle vara om jag inte fick se Nils växa upp. På allvar. Att vara gravid och få barn har verkligen gjort mig labil!! Idag har jag varit hos en hudläkare som lugnat ner mig till det facila priset av 1 800 kr. Det var det värt =).

BVC-besök och mosterfika

Idag har vi varit på BVC, Nils vägde 6900 gram och var 60 cm lång. Han ligger fortfarande en kurva över normalkurvan på vikten och en under på längden. En tjock kort kille alltså =). Kändes bra att han hade gått upp i vikt så pass bra  trots att jag börjat äta mjölk och då han haft så dålig aptit den senaste tiden. BVC-sköterskan pratade även lite om annan mat. När Nils blir fyra månader kan jag börja ge honom lite riktig mat. Vi ska börja med gröt. Ska bli jättekul att se om han gillar det. Det är jag ganska övertygad att han kommer att göra. Han är ju så glupsk. Precis som sin mor och far.

Efter BVC-besöket åt vi lunch och fikade med alla Nils mostrar och Christian. Nils skötte sig exemplariskt och satt mest och gullade hela tiden. Efteråt var han helt slut och somnade i vagnen. Jag fick väcka honom vid sextiden så att han inte skulle vara uppe för länge på kvällen sen.

Vi försöker att få honom att somna runt åtta. Läggningsrutinen består av byte till pyjamas, eventuellt ett bad och nedvarvning (d.v.s. mest att vi inte leker för hysteriskt med honom utan sjunger eller har honom i Baby Björnen.) Vid åtta får han mat och då brukar han somna ganska snart efter det, Idag somande han halv nio. Vet inte hur mycket av nattningsrutinen som är för mamma och hur mycket som är för Nils men huvudsaken är ju att det funkar.

Jag lägger in korten från fikan imorgon. Jag kan inte lägga in kort med vår hemmadator, G brukar ta med sig sin jobbdator hem men nu är han på fotboll.

En bra dag

Jag tycker att mammaledigheten går väldigt upp och ner. Dåliga dagar har man svårt att motivera sig att gå ut, trots att man har supertråkigt inomhus. Dåliga dagar är Nils är gnällig och jag oroar mig för något med honom. Det kan vara vad som helst, Att han har några prickar på magen. Att han sover för lite/mycket. Att han inte kan hålla huvudet helt själv o.s.v. i all oändlighet. Bra dagar känns allt prima. Vi hittar på saker, Nils jollrar och jag är lugn som en filbunke. Idag har varit en sån dag.

Dagen började dåligt med att min jobbkollega ställde in vår lunchdejt. Jag hade mat hemma så dagen hade mycket väl kunnat bli en trist innedag. Men jag tog tag i oss och gick ned till Subway där moster E jobbar. Vi åkte ut och tittade på hennes nya fina bostadsrätt och sen promenerade jag hela vägen därifrån. Det var jättefint väder, Nils sov och jag bara njöt. På vägen hem passerade vi Storken och köpte några nya leksaker åt Nils som han tyckte jättemycket om.
Jag har hört att bebisar inte minns mer än en kort stund och att de inte vet om man varit borta en minut eller en dag om man går ifrån dem. Med det resonemanget borde ju Nils alltid tycka att hans leksaker är nya och spännande. Men jag har märkt att han tycker det är roligare att leka med andra barns leksaker än med sina egna. Så jag tror att han vet att han tittat på sina gamla skallror 25 tusen ggr. Inte konstigt att han blev glad över några nya!
På eftermiddagen tränade jag bodycombat. Nils var med G. Träningen gick visserligen sådär men man har ju alltid mycket energi efter man tränat. Och sååå mysigt att komma hem till den lilla varma bebiskroppen. Nu har Nils somnat och vi ska dricka te.