Bloggens vara eller att inte vara

Vi har fortfarande inget bredband och jag har inte orkat blogga med mobilen. Och även om jag saknar bloggandet till viss del så det har faktiskt känts rätt skönt. Jag har slutat att tänka på bloggformuleringar så fort mer eller mindre ointressanta händelser inträffar i mitt liv.

Jag har i vart fall bestämt mig för att ta en paus i bloggandet fram till nyår. Jag har sett att det är en tapper skara som besöker bloggen trots att den inte levererar så mycket nu. Jag lovar att berätta om bloggens framtid när jag bestämt mig. Sen får vi se om det blir att den kommer tillbaka som innan, i en ny form eller inte alls.

God Jul på er!

Flytten

Nu är vi äntligen på plats i huset. Bredbandet kommer dock inte vara på plats förrän om 2-4 veckor så bloggandet får ske genom mobilens nät. Det kommer inte bli så mycket bilder än på ett tag alltså.

Själva flytten gick väldigt smidigt. Vi har ju inte flyttat så långt och vi hade dessutom hjälp av en flyttfirma som skötte bärandet. Det var väldigt skönt eftersom man kunde fokusera på att packa upp och komma i ordning redan från början. Det är verkligen något jag rekommenderar om man har möjlighet. Speciellt när man har barn och en person är tvungen att hålla ordning på honom eller henne hela tiden. Men det kändes lite konstigt att ge direktioner till flyttpersonalen. Jag bad om ursäkt flera gånger varje gång jag ville ha någon tyngre pryl upp på någon av övervåningarna.

När alla sakerna var inne i huset och alla lampor var på plats så var klockan runt fem och det var becksvart ute. Vi var vrålhungriga och planerade ett besök på Burger King i Järnbrott men först skulle G åka och hämta vår bil som (smidigt nog) var inlämnad på service just den dagen. Under tiden som G var borta tog jag med mig Nils och gick upp på översta våningen som utgörs av en inredd vind. Mörkrädd som jag är, tände jag alla lampor som finns där medan jag fixade med det jag kommit dit för.

Efter det gick jag in på gästtoaletten. Jag tog med mig Nils såklart. Efter uträttat behov gick vi ut igen för att upptäcka att hela vinden var nedsläckt. Båda lamporna, som jag visste att jag hade tänt, var släckta. Jag blev superrädd och min första tanke var på allvar att det spökade i huset. Det kändes därför mycket bättre när jag kom ned och märkte att nästan hela huset var nedsläckt. Jag förstod att det förmodligen var någon propp som gått men jag hade inte riktigt koll på var proppskåpet var dessutom hade jag absolut ingen lust att bege mig ner i källaren för att leta reda på det. Nils började jama lite ängsligt och jag försökte lugna honom genom att säga att allt var i sin ordning. På ett mycket hurtigt och trovärdigt sätt såklart.

Som tur var kom G nästan direkt. G hittade proppskåpet men kunde inte lösa felet så han ringde på en elektriker. Jag och Nils åkte till Burger King och köpte med mat hem som vi åt i Nils lekrum eftersom det var det enda rummet, förutom gästtoaletten på vinden, där ljuset fungerade. Det tog ett tag för elektrikern att hitta felet också. Tydligen var det en hel fas som hade bränt sönder på något vis så vi hade aldrig kunnat laga det själva.

Ljusen har fungerat som de ska sedan dess. Och vi har så sakteliga börjat komma i ordning. Flyttlådorna är uppackade nu men det är fortfarande en del fix kvar. Lovar att slänga in lite bilder på stället så fort jag kan. 

Lite bilder från helgen

Fredagsmys

!!!!!!

Lördagens skörd 

Stackars bloggen har inte fått mycket kärlek det senaste. Förmodligen kommer det fortsätta så eftersom vi flyttar på tisdag och jag vet inte hur snabbt vi kommer få in Internet i huset. Får se om jag hinner med några inlägg innan dess...

På kurs

Nu är jag på jobbkurs i Stockholm. Eller ja, lite utanför Huddinge är jag. Eller som min urstockholmska kompis uttryckte det, betydligt söder om söder. Kursgården som jag bor på är väldigt vacker och ligger naturskönt. På minussidan är att den är belägen 1,7 km från närmsta buss eller pendeltåg vilket är tråkigt eftersom jag planerat att hälsa på lite kompisar i Stockholm när jag ändå var här. Det är inte så roligt att gå så långt på en landsväg utan någon belysning.

Det känns väldigt lyxigt att vara iväg lite. Även om det är jobbrelaterat. Jobbet kändes inte heller sååå avlägset nu när man är här. Jag har faktiskt inte tappat allt som jag kunnat. Även om en del jobbrelaterade ord verkar ha raderats ur min hjärna på något märkligt sätt. Jag har låtit en tonåring som pratar om saker som den inte riktigt förstår några gånger idag. Men vem bryr sig.

Det bjuds ju ofta på väldigt god mat och framförallt mycket godsaker på konferenser och den här är inget undantag. Hittills har jag dock visat på stor karaktär. Har lyckats passa både äpplepajen med vaniljsås till lunchen och nyponsoppan med vaniljglass och mandelbeskvier till eftermiddagsfikan. Middagens efterrätt i form av saffranspannkaka med blåbärssylt och grädde kunde jag däremot inte motstå. Tur man inte är på kurs jämt =).

Trots att det känns bra att komma iväg så saknar man familjen. Speciellt när G skickar såna här söta kort på Nils...

Det är mycket nu

Har just lagt Nils för natten. Från att under lång tid ha somnat utan ett pip har han de senaste dagarna börjat gråta hysteriskt vid läggningarna. Igår grät han så mycket att vi till sist gick in för att kolla om han fastnat i sängen på något vis. Det hade han såklart inte. Efter att vi tagit upp honom och lugnat honom ett tag somnade han direkt. Idag började likadant men nu visste jag ju att det inte var något fel på honom och härdade ut. Han var ledsen några minuter men sen somnade han. Ledsamt att lyssna på en ledsen plutt. Antar att det är en fas eller något. Det är mycket som tyder på det.

Innan läggning 

Igår var vi och hämtade lite flyttlådor hos flyttfirman. Flyttfirman trodde att vi skulle behöva 60-80 stycken men vi fick bara in 25 i bilen så jag antar att det blir några fler vändor dit. Lite lustigt för under den kvarten vi var där hann vi träffa paret som har köpt vår lägenhet. De hade anlitat samma flyttfirma och var också där och hämtade lådor. Man börjar ju undra hur litet Göteborg är egentligen.

Kul att ni gjort en trappa till mig tycker Nils

Hittills har vi inte packat någonting förutom det som packades i samband med stylingen inför försäljningen. Jag kommer ju som nämnts vara i Stockholm måndag-fredag nästa vecka och på tisdagen därpå går flyttlasset. Antar att vi får packa som tokar under nästa helg.

G är på galej nu och jag tänker inte packa något nu iaf. Istället blir det Downton Abbey - det enda jag följer på TV. Och kanske lite choklad till det...Mums. 

Seg dag

Idag har varit en seg dag. G hade sagt att han skulle vara ledig idag eftersom han var borta i söndags. Men jobbet hade hopat sig när han var borta så han blev tvungen att jobba större dagen idag ändå. Jag tycker det är jobbigt att ställa om sig från att ha trott att man skulle vara två hemma till att inte vara det. Hade han inte sagt att han skulle vara ledig hade jag blivit positivt överraskad när han kom hem tidigare än han brukade men nu blev det en seg och lång dag. Det är som när man börjar kolla på klockan om det är dags att gå hem redan vid nio när man jobbar halvdag. En inställningsgrej.

Idag fick jag tågbiljetterna till Stockholm, dit jag ska åka på kurs nästa vecka. Kursen verkar rätt kul och det känns nästan som semester att få bo på hotell, sova till halv åtta varje morgon, få serverad mat hela veckan och få hålla på med intressanta saker (Nils är också intressant men lite på ett annat sätt.) Men det kommer att bli jobbigt att vara ifrån Nils en hel vecka. Och jag känner mig som en dålig mamma som gör det. Fast jag inte har något val. Jag måste gå den här kursen.

Det är lite intressant för när jag var gravid träffade jag en tjej på jobbet som var i exakt samma situation som jag är i nu. Hon hade varit hemma med sin dotter i nästan 1,5 år och nu skulle hon åka ifrån henne en vecka för att gå på samma kurs som jag ska på nu. Precis som jag tyckte hon att det skulle bli jobbigt och att det inte kändes rätt att lämna dottern så länge.

Jag hade inte så mycket medkänsla med den här tjejen då. Jag tänkte att det är klart att barnet skulle klara sig fint med sin pappa och att det var typiskt tjejer att få dåligt samvete över en sån sak. Jag tänkte att jag inte skulle bli sån som hon var. Men det är jag. Ganska klyschigt, men man ska inte döma folk när man inte har varit i deras situation. 

Nils och pläden

Den här gosiga pläden fick jag present när jag fyllde 30. Innan stylisten var här låg den på ett lågt skåp men stylisten la den på golvet, som en björnfäll ungefär. Och där har den blivit kvar. För Nils ääälskar pläden. Han lägger sig på den flera gånger om dan, rullar några varv eller liksom bara gosar ner sig. Sätter man på musik kan han ligga och mysa på pläden hur länge som helst. Eller i 10 minuter eller så. Visst syns det att han gillar den?

Träning på bloggen

Förra veckan fick jag gjort allt jag tänkt göra. Två spring-, två kettlebell- och ett yogapass. Jag mår hemskt bra när jag tränar så mycket.

Förr tränade jag främst av estetiska skäl och för att kunna äta lite extra glass utan märka av det. Jag tränar fortfarande av de anledningarna men ju äldre jag blivit och framför allt sen Nils kom så tränar jag faktiskt främst för att jag mår bättre av det, både fysiskt och psykiskt.

Jag tycker inte jag ser så vansinnigt annorlunda ut rent fysiskt efter jag fått barn men jag känner att kroppen behöver träningen så mycket mer nu. När jag inte tränar börjar jag flåsa när jag går i trappan, kommer på mig själv med att sitta som en banan, får ont i nacken och huvudet, och känner mig allmänt stel och osmidig. Det känns som att kroppen har åldrats fem år under de här två åren. Jag undrar om det är ett "förfall" som inträffar en gång - från att inte varit gravid till att ha varit det - eller om det kommer bli ett lika stor förfall vid varje barn.

Vad gäller det psykiska så läste jag om någon undersökning där det stod att 30 minuters träning om dagen hade lika stor effekt på det psykiska välmåendet som antidepressiva medel. Jag tycker verkligen man kan känna skillnad på humöret när man tränar. Det är sällan (typ aldrig) som man känner sig deppig och grinig efter ett träningspass. Problemet är väl att man inte så sugen på att sticka iväg till gymet när man känner sig lite låg.

Jag tänkte härma Militärmamman och lägga upp en flik på sidan av bloggen som jag uppdaterar med min träning allt eftersom veckan går. Jag kommer inte att skriva upp promenader. Så skriver jag ett inlägg om det när jag har något vettigt att säga om den istället. Som ni kan se har det inte blivit så mycket tränat den här veckan. Ännu. 

Måndag

Jag hade svårt att somna igår. G är i Stockholm och jag har alltid svårt att sova när han inte är hemma. Igår var det extra jobbigt eftersom jag låg och ältade tankar om förskola, jobb, kurs, flytt och allmänna måsten fram och tillbaka. Vaknade trött som attan och med huvudvärk.

Men under förmiddagen har jag rensat bort allt det som låg och störde min nattsömn igår. Allt det som går att göra något åt iaf. Så jäkla skönt. Jag har bl.a. pratat med mitt jobb. Om jag vill börja i slutet av januari eller början av februari kommer jag inte kunna börja direkt på den arbetsplatsen som jag vill (och ska till senare) utan kommer få gå tillbaka till min gamla arbetsplats först. Men det gör mig faktiskt inte så mycket. En av de sakerna jag låg och hade ångest över igår var nämligen att jag har glömt allt som har med mitt jobb att göra. Nu får jag chans att bli lite varm i kläderna innan jag gör svårare saker.

Efter att jag fixat allt så gick jag och la mig och sov en timme. (Det var lunch och Nils sov också.) När jag vaknade kändes allt mycket bättre.

Under eftermiddagen har jag och Linn varit med barnen i Askims simhall. Jag och G har varit där tidigare med Nils och då var han eld och lågor. Han var förtjust i början idag men efter ett tag kom han på att han ville bada på det djupa och då var det kört. Då var det det enda han ville.

Nils blev dock glad igen när han fick duscha efter badet. Det var en sån dusch som hänger ut från väggen och Nils har aldrig duschat i en sådan. Han tyckte det var jättekul och gick ut och in ur duschen gapandes och med vidöppna ögon. Först hade jag inte hjärta att få honom att sluta eftersom han gillade det så. Men efter att han satt vatten i halsen och fått alldeles röda ögon bestämde jag att duschkalaset var över.

Renovering pågår

Igår var vi och kikade på hur det går med renoveringen i huset. Vi har hantverkare där som ska fixa alla ytskikt på nedervåningen (förutom verandan) och tapetsera lite på sovrumsplanet. Målarna ska hålla på i cirka en vecka till så det är inte på många långa vägar färdigt. Men man fick ändå en idé om hur det kommer att bli. Jag tror det kommer bli kanon faktiskt.

Här är lite före- och justnubilder.

Före 

Just nu 

Före

Just nu

Så här blev färgen i kök/matsal

Ommålad spis - just nu

Jag har säkert skrivit det här 3 000 gånger men jag längtar så sjukt mycket till vi ska flytta in. När vi har gått och kollat på hus har jag ibland sagt, halvt på skämt och halvt på allvar, att "om jag fick bo här skulle jag bli lycklig". Och snart ska jag faktiskt få bo ett sånt hus med min lilla familj. Jag vet att det inte är så "Fröken Sverige" att bli lycklig över materiella saker men huset gör mig faktiskt gladare. Jag är inte godare än så. 

Fars dag

Idag är det G:s dag. Tyvärr är han inte här utan på väg till Stockholm i jobbet. Men en mysig morgonfrukost hann vi med innan det var dags för avfärd. I eftermiddag ska jag och Nils hem på fars dagskaffe hos min pappa.

Fångad av en stormvind

Nils tycker att hårtorken är sjukt rolig. Här kan ni se bildbevis på detta. 

Ullpyjamas

Nils brukar sparka av sig täcket under natten. Nu när det börjar bli riktigt kallt är det gosigt med en riktigt varm pyjamas tänkte jag. Den här fina i hälften bomull och hälften ull hittade jag på Abel Spendabel.

Det löser sig nog

Idag var vi på nytt besök på förskolan där vi erbjudits en plats. Det kändes mycket bättre idag. Min oro hade främst att göra med att nästan all personal var väldigt ny och att vi inte visste så mycket alls om de som skulle arbeta på just Nils avdelning. Idag träffade vi nästan all personal. Det var en tjej som var hemskt trevlig som ska arbeta på Nils avdelning. De håller också på att rekrytera ny fast personal.

Jag tycker inte att det är optimalt att det är så många nya och att det i vart fall historiskt sett har varit en arbetsplats som folk inte vill stanna kvar på. Men efter besöket idag kändes det som att de verkligen jobbade med problemet. I övrigt är förskolan väldigt bra för oss. Den ligger väldigt fint och är den förskolan som jag upplevde som mysigast. Av de förskolor som vi besökt är den dessutom den där Nils verkat nöjdast. Men det kan såklart vara en ren tillfällighet. Vi har nog bestämt oss för att tacka ja till förskolan men att stå kvar i kö till vårt förstahandsval så att vi kan byta om det skulle visa sig att det inte fungerar.

Jag är nervös för att lämna Nils på förskolan. Det är nog alla föräldrar i viss mån men i och med att Nils har varit så ledsen när han blivit bortlämnad tidigare känns det extra jobbigt. Min oro bidrar nog till att jag fokuserar på det negativa med förskolorna snarare än det positiva. Men jag ska försöka ändra på det. Annars kan jag ju aldrig börja jobba och jag tror jag behöver det.

Förskola? Jag kan väl vara ensam hemma?

Tips för helgen

Här kommer ett tips på en hemskt god kladdkaka som jag bakade i söndags. Jag bakade den första gången i somras och sedan dess har den blivit en favorit eftersom den har så mycket chokladsmak. Jag är vanligtvis inte så förtjust i kombinationen frukt/bär och choklad men här funkar det himla fint.

Receptet kommer från Sju årstider i Majas kök.

200 gram smör
5 dl strösocker
4 ägg
3 dl vetemjöl
8 msk kakao
3,5 dl blåbär

Smält smöret, rör i socker och ägg och tillsätt mjöl och kakao. Rör försiktigt ned blåbären i smeten. I receptet står det att de helst ska vara färska men att frysta går bra. (Jag har bara bakat på frysta blåbär och det blir jättebra. Jag brukar dock tina bären i mikron och låta bären droppa av några minuter i ett durkslag.) Häll smeten i en smörad och bröad form. Grädda i 175 grader i 30-45 minuter. (Jag har alltid inne den 45 minuter.)

Förskoleångest

Ibland önskar jag att bloggen var lösenordsskyddad så att jag kunde skriva lite mer öppet om saker jag känner utan att behöva oroa mig om att någon ska googla upp det jag skrivit. Det här är en sån sak.

I tisdags hade vi bokat in ett besök på den förskolan som ligger närmast vårt hus. Precis innan vi skulle gå dit så fick jag ett brev där det stod att vi erbjudits en plats på just den förskolan. Jag blev väldigt överraskad. Det har skrivits så mycket om att det är så omöjligt att få en förskoleplats i innerstan vid den här tiden på året och sist jag hörde låg vi på plats 12 på den här förskolan, som har 30 barn. Vi erbjöds plats från den 10 januari vilket vore perfekt för oss egentligen.

Det kändes lite för bra för att vara sant när vi gick dit. Och så visade sig vara också.

Mycket saker var jättebra med förskolan men jag är ändå osäker på om jag vill att Nils ska gå där. Jag hade inte en bra magkänsla när jag gick därifrån. Det värsta är att det kan bero på saker jag inbillar mig. Förskolan kan vara toppen. G känner sig osäker över ungefär samma saker som jag men tycker att det är mycket värt att förskolan ligger så nära där vi ska bo. Både för oss och för Nils som kan få kompisar på det sättet.

Förskolan är vårt andrahandsval så vi kan tacka nej till den erbjudna platsen utan att förlora vår köplats. Men vem säger nej till en förskoleplats i dessa tider? Vi måste bestämma oss till på tisdag.

Vi ska till förskolan på ett nytt besök imorgon och se om vi kan reda ut det vi är osäkra på. Gah!! 

No soup for you

Igår var jag lite extra husmoderlig och bakade bröd och gjorde soppa. Soppkalaset och min husmoderlighet hamnade dock lite skymundan efter att jag ställt en tallrik soppa, i princip direkt från spisen, så att Nils precis nådde den och kunde välta den över sig.

Soppan hamnade på Nils mage och sida. Han hade en tröja på sig men soppan sög upp tyget och Nils stod och bara skakade och skrek. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag ville ju ha av honom tröjan samtidigt som jag inte ville trä den över huvudet på honom och riskera att han brände sig där. Jag kom inte på något bättre än att klippa upp tröjan och så här i efterhand känns det inte så dumt ändå.

Efter att ha duschat Nils med vatten en stund såg inte magen så farlig ut. Den hade små, små röda prickar men den var inte jämnt röd eller hade blåsor. Nils verkade inte ha ont på magen utan var ungefär som vanligt. Jag ringde sjukvårdsupplysningen, fullt övertygad om att de skulle säga att det inte var någon fara men de tyckte att vi skulle åka in till läkaren och få brännskadan bedömd. Sjukvårdsupplysningen tipsade om Centrumakuten som låg mittemot "Stinky Fingers" enligt sjuksköterskan.

Vi fick träffa en läkare nästan direkt när vi kom dit och det tog inte honom många sekunder att se att det inte var någon fara. En lindrig första gradens brännskada menade han att det var. Man skulle inte göra något åt den och det skulle inte bli några ärr. En sån himla tur!

Väl hemma och efter att vi lagt Nils satt jag och ojade mig lite om hur dålig förälder jag var som låtit Nils få varm soppa över sig. G försökte trösta mig genom att berätta att det var såna saker som hände alla barn någon gång. Han berättade att hans syster hade blivit biten av en tupp och att hans bror hade druckit lacknafta (!) när de var små. Jag hävdade först att några sådana saker inte inträffat i min familj men när jag började fundera kom jag bl.a. på att min syster blev kvarglömd på bussen en gång och att en annan syster tände eld på halva vårt kök efter att ha satt på spisen som det låg en tidning med massa målarfärgsburkar på. Efter det kändes det irrationellt nog lite bättre. Men jag kommer aldrig mer att ställa en tallrik så att Nils når den iaf...

Förra veckans träning och mat

Förra veckan blev ungefär som jag tänkt mig vad gäller träningen. Två kettlebellpass och en löprunda blev det. Yogan hade blivit av om inte G blivit fast i trafiken i onsdags kväll. Stod med träningskläderna på mig och allt.

Kettlebellpassen är förvånansvärt roliga och framför allt tidseffektiva. Man kör intensivt i cirka tjugo minuter och sen är man klar. Passar mig väldigt bra eftersom jag kan göra det när Nils sover och ändå få tid över till annat. Ska försöka hitta lite liknande upplägg så jag kan variera lite.

Maten gick faktiskt bättre än jag tänkt mig. Det blev bara riktiga godsaker vid ett tillfälle på fredag, lördag och söndag (fast då går vi ganska all-in kan jag säga.) G kollade på hockey i torsdags och då kändes det som det kunde kvitta.

Den här veckan är målet att få till 2 kettlebellpass, 2 löpturer och ett yogapass. Funkar det att springa med Nils i vagnen finns det eg. inga ursäkter att inte springa lite mer.

Visade G de här bilderna och sa att de var mina inspirationsbilder för träningen (mest löptjejen) och fick mest ett skratt till svar. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det... 

Det är idag Nils blir 16 månader

Jag vet när Nils fyller år men jag trodde det var den sjunde igår. Jag har misstagit mig på datumen hela veckan och bl.a. snott någons tvättid eftersom jag var en dag före hur det verkligen låg till. Lite vimsig...

Nils 16 månader

Hua, vad tiden går fort. Hur kan Nils vara 16 månader redan?

Så här är han nu:

Vet inte hur lång han är och vad han väger. Gissar på cirka 78 cm lång och 11 kg tung...

Har 11 tänder. Fyra framtänder uppe, fyra framtänder nere och tre kindtänder.

Har blivit lite mer kräsen med maten. Kan vägra att äta viss mat. Favoriträtterna är pasta med köttfärssås, gröt och allt som kan kallas efterrätt. Kan äta bröd om man delar det i småbitar och lägger det i munnen på honom. Han vill inte äta bröd som en smörgås och är det någon form av pålägg på brödet så spottar han.

Har blivit bättre på att äta på egen hand. Om man lägger upp en sked med lämplig mängd mat på så kan han äta själv utan för mycket söl. Men han är inte så bra på att ösa upp mat på skeden själv.

Sover mellan 20 och cirka 6.30 och mellan 12 och cirka 13.45.

Har blivit lugnare och jämnare i humöret. Han är inte lika intensiv och mycket mer självständig. Kan leka själv ganska länge. Underbart tycker jag.

Hans "ordförråd" består nästan enbart av en massa ljud. Han säger vov, mjau, bä, mmm, brum på frågan om vad hunden, katten, lammet, kossan och bilen säger. När man frågar vad grisen säger rynkar han på näsan och andas lite tyngre. Han har även ett vampyrljud som G lärt honom. Han låter som en indian om man frågar om hur den låter. Han säger pappa och lampa om man frågar om han kan det. Ber man honom att säga mamma så säger han pappa. Spontant säger Nils i princip bara "där" och "isch" som jag tror är usch. Vissa av djurlätena kommer också spontant ibland.

Är oftast glad numera men har ett riktigt humör om han inte får som han vill.

Bryr sig inte så mycket om/är lite rädd för andra barn.

Gillar att gunga, bada, vara på utflykt, när man sjunger för honom, att leka lekar som "prästens lilla kråka", peka i ljudböcker, att öppna och stänga dörrar/lådor, sitta och pilla med saker, gå i trappor, kolla på filmer på datorn och på stora fordon.

Rymmer gärna från den plats jag vill att han ska vara på. Är vi på öppna förskolan vill han gärna vara i entrén där skorna och vagnarna är. Är vi på lekplatsen vill han gärna vara utanför lekplatsen och kolla på bilar eller gå i trappor. Han blir riktigt sur när jag bär tillbaka honom.

Blir riktigt glad när man kommer hem efter att ha varit borta. Han är vår gullunge.

Lördagsmat

I tisdags härmade jag Underbara Clara och gjorde piroger på färdig smördeg. Det är hur lätt som helst och väldigt gott. Man bara gör i ordning den fyllning man vill ha, lägger den på den uppskurna smördegen, klämmer ihop, penslar med ägg och slänger in i ugnen på den värme och tid som står på smördegsförpackningen. I tisdags bestod fyllningen av lök, vitlök, nötfärs, skogschampinjoner, fetaost och vanlig ost.

Både jag och G blev så förtjusta att vi oberoende av varandra kom hem med varsin rulle smördeg idag. Eller ja, G hade t.o.m. köpt två rullar.

Idag bestod fyllningen av kycklingfilé, skogschampinjoner, bacon, paprika och ost. Kryddade gjorde vi med oregano, salt och peppar.

Pirogerna serverades med en sallad. Hemskt mumsigt!

Det enda negativa är att den färdiga smördegen har inte innehåller så rena ingredienser (typ smör) som jag hade velat men jag har valt att bortse från det eftersom jag inte orkar göra egen deg. 

Springa med vagnen

En av anledningarna till att vi köpte den vagn vi har (en Urban Jungle) är att vi blev tipsade om att den går att springa med. Jag såg mig själv springandes med vagnen ooofta. Precis som jag skulle lämna den lille på barnpassningen och vara på gymmet oooofta. Jag såg inga hinder i att kunna träna minst 4-5 ggr i veckan.

Nils hade andra planer. Att han inte gillar att bli lämnad på barnpassningen på SATS har jag ju skrivit om tidigare. Att springa med vagnen har det inte heller fungerat så bra.

När Nils var riktigt liten och låg i liggvagnen hade det nog funkat men då var jag för feg. Jag var rätt att han skulle skvalpa runt i vagnen och slå huvudet i en den stenhårda (?) vagnväggen.

När Nils började sitta i sittvagnen så hade han två lägen. Antingen var han skitsur. Eller så sov han. Gick man tillräckligt länge med vagnen somnade han alltid. Jag hade kunnat springa med Nils när han sov men under den här perioden (eller ja, sån är jag fortfarande) var jag rätt besatt av att få egentid att fixa med saker eller sova själv när Nils sov. Jag hade inte alls lust att slösa dyrbar sovtid på att springa.

Jag har sprungit cirka tre gånger med vagnen och alla gångerna har det varit korta sträckor.

Nils älskar fortfarande inte att åka vagn. Men när han kan kolla på bilar, spårvagnar och annan trafik glömmer han liksom av det. Dessutom somnar han inte längre tvångsmässigt när man kör vagnen ett tag. Den senaste tiden har jag därför promenerat en hel del med Nils i vagnen. Och idag var det dags för en längre löprunda. Jag passade på precis efter han sovit middag så han skulle vara på gott humör, tog på honom massa kläder för det var rätt kallt och satte honom i vagnen. Jag hade på förhand tänkt ut en springrunda där det skulle vara trafik i princip hela tiden. Inte alls lika mysigt som han springa i skogen men att göra det är bara att glömma. Nils skulle tröttna på fem minuter.

Jag sprang i cirka en timme och Nils var nöjd hela tiden. I början kollade han bak rätt mycket på vad jag höll på med. Förmodligen lät jag lite mer flämtande och frustande än vad jag brukar göra men efter ett tag satt han helt lugn och spanade in den härliga utsikten. Det var inte så jättestor skillnad att springa med vagnen så länge det inte går uppför. Då blev det vansinnigt jobbigt. Jag gick i en del branta backar men hade jättehög puls ändå. Jag var så nöjd med mig själv när jag kom hem och så stolt över Nils som varit så duktig.

Nu ska jag väl inte ropa hej innan jag provat det några gånger men jag är så nöjd med att det fungerade. Nu finns det verkligen inga ursäkter för att inte springa längre. 

Nya badbrallor

Nils har fått nya badbrallor. 70 spänn på Polarn och Pyrets 30 procentiga randrea. Imorgon (om inte förr) blir det badhuset. 

Förmiddagen i bilder

Efter morgonersättning, morgongröt (jag) och blöjbyte (på Nils) tog vi på oss ytterkläderna för att bege oss till huset där jag hade lite ärenden.

Väntar på hissen 

Vi tog såklart vägen om Plikta. Det var helt tomt där så Nils fick ha bebisgungorna i fred. Eller, helt tomt var det inte. Det var en annan mamma och hennes son där. Vi började prata och när hon hörde att Nils hette Nils så visade sig att hon var en kollega till min syster och att hon känt igen Nils från bloggen. Världen är liten.

Nils gillar att gunga

Men det är inte helt lätt att ta kort på honom när han gör det

Väl i huset åt jag och Nils mellis på verandan. Nils äter keso om han får massor av bär till. Nu hade vi inga bär så keson fick jag äta själv. Yoghurten var däremot inte så svår att få i honom.

Looky, looky

Man ska smaka säger mamma

Mmmm, my precious...

Nils sprang och busade lite i huset 

I ett obevakat ögonblick la han linsskyddet i yoghurten

Efter melliset tog jag kort på vårt kök. Vi ska måla om luckorna och byta handtagen så jag behövde kort på hela köket för att veta hur många handtag vi behöver och av vilket slag.

Så här ser köket ut idag 

På vägen hem blev det ett pit-stop på ännu en lekplats.

Efter att vi kommit hem svängde jag ihop lite lunch.

Som Nils älskade  

Jo, han gillade faktiskt maten. Han är bara sur för att han inte får kladda med den. 

Nu sover han middag.