Mjölkprovakation 2

Nu när jag är i Spanien (inlägg om det senare) känns Nils mjölkprovokationer väldigt avlägsna men jag tänkte ändå skriva lite kort om hur det gick i onsdags.

Vi var där under fyra timmat och dosen med mjölk ökades successivt. Den sista gången fick han 3 ml ren mjölk. Nils visade inga tecken på att må dåligt så förmodligen har allergin faktiskt vuxit bort. Hurra!

Vi ska ge honom mjölk varje dag nu och fortsätta se om han reagerar. I torsdags gav vi honom 3 ml, idag ska han få fyra, imorgon 5 o.s.v. till dess att han är uppe i 2,5 dl mjölk. Då kan vi även börja ge honom andra saker som fil, yoghurt etc. Då är han helt "friskförklarad". Så G får vänta med våffelkalaset ett litet tag.

Läkaren sa även att när en mjölkprovokation gått så här bra så blir det i princip aldrig några reaktioner efteråt utan upptrappningen är mest för att Nils mage ska hinna vänja sig vid mjölk som den ju i stort sätt aldrig stött på.

Det känns väldigt, väldigt skönt att han förmodligen inte är allergisk längre. Nu kan han äta exakt samma som vi gör och man slipper lusläsa innehållsförteckningar. Dessutom verkar Nils gilla mjölk. Han sög i sig mjölken som ett liten kaninunge på barmedicin. Lät inte en droppe komma utanför . 

Mjölkprovokation 1

Idag har vi alltså varit på mjölkprovokation med Nils. En sådan går helt enkelt till så att man ger barnet mjölk för att sedan observera honom och se om han visar några allergiska reaktioner.

Läkaren började, som hon alltid gjort, med att fråga om Nils fått i sig någon mjölk av misstag sedan vi sågs sist. Jag har typ tänkt att det är ett test för att se om jag är en ordentligt mamma men idag så sa hon att anledningen att hon frågade var att det skulle bli lättare för henne om det vore så eftersom då behövde man inte göra någon provaktion. Nu låter det som läkaren är knäpp och det är hon verkligen inte. Hon är jättebra. Väldigt gammaldags men jättebra.

Läkaren tyckte att vi skulle gå väldigt långsamt fram så att Nils skulle slippa kraftiga reaktioner om han fortfarande var allergisk. Hon föreslog därför att vi skulle dela upp provokationen på två dagar, idag och imorgon. Idag skulle han få utspädd mjölk vid fem tillfällen och med en halvtimmas mellanrum mellan varje mjölklösning. Den första mjölklösningen var utspädd till tusen (bokstavligen) och den sista var utspädd till tio. Imorgon skulle han få ren mjölk på sista tillfället om jag förstod det rätt.

Vi var alltså på barnmedicin i mer än tre timmar. Nils fick lite mjölkvatten och sen fick vi underhålla oss bäst vi kunde till dess att det var dags för nästa lösning. Jag hade varit lite orolig för Nils humör när han skulle behöva vara där så länge men det hade jag inte behövt vara. Finare unge får man leta efter. Lekte jättefint med barnmedicins leksaker och sprang runt och charmade alla sköterskorna. Jag var så stolt över honom.  Jag kunde t.o.m. sitta och läsa en tidning under tiden som han lekte. Det händer ungefär aldrig här hemma.

Det ser bra ut! Inga reaktioner än så länge men i och med att lösningarna var så svaga så vet man inte säkert förrän imorgon. Hoppas!!

G vill bjuda Nils på våffla med grädde om Nils inte är allergisk. Får se vad läkaren tycker om det... 

Idag gäller det

Nu har jag packat ned ett paket mjölk i Nils skötväska. Vi ska strax gå till barnmedicin och smaka på den. Spännande! Återkommer med rapport om hur det gick. 

Nils första (roliga) brev

Kusin Filip är inte bara väldigt söt. Han är väldigt generös också. Skickar presenter bara sådär. En reflex i form av en katt och en hund att ha på sig när man tittar på spårvagnar. Perfekt ju!

Flip har förresten fått låna Nils hjälm ett tag. När man jämför hjälmbilder blir det tydligt hur stort huvud Nils hade på den tiden.

Filip med hjälm 

Nils med hjälm

Typiskt mig

Tjejerna som jag ska åka till Spanien med har känt mig länge då vi började första klass i grundskolan tillsammans. Sen dess har vi såklart hunnit med en hel del. När vi var 15 åkte vi t.ex på mopedsemester till Halmstad ihop.

När en av tjejerna senare skrev en skoluppsats om vår semester (den klassiska "Mitt sommarlov") så fick man minsann veta den osminkade sanningen. Kompisen skrev att hon tyckte att jag hade packat slarvigt på mopeden och att det var "typiskt mig att ha något som stack ut på min packning". Karaktärsbeskrivningen var som hämtad direkt från en Kittybok där uppsatsskrivaren var Kitty, den  kloka men äventyrslystna, den andra tjejen var den pigga och söta medan jag fick vara den....slarviga.

Givetvis tog jag illa vid mig av ett sådant påhopp. Nog för att jag inte var lika noggrann som de var men den beskrivningen ville jag inte riktigt kännas vid.

Så här på äldre dar tycker jag själv att jag är en ganska redig person. Iaf med saker som spelar någon roll. Trots det lär den här beskrivningen få hänga med mig ett tag till. För igår när den pigga söta tjejen skulle checka in åt oss alla tre så kunde hon inte göra det eftersom mitt pass tydligen har gått ut... Och jag får väl erkänna att det är otroligt typiskt mig. Hade det dessutom inte varit för de andra så hade jag inte upptäckt det förrän på onsdag kväll eftersom jag aldrig skulle få för mig att checka in förrän man verkligen måste.

Så, C, jag erkänner. Du hade rätt. Jag är en slarvig typ. Och stackars Nils lär nog också bli det eftersom G är ännu slarvigare än vad jag är.

Idag var jag iaf hos Polisen för att fixa ett nytt pass. Naturligtvis kunde de inte lova att de skulle vara klart till på onsdag (vi åker på torsdag morgon) men det verkade inte helkört. Annars blir det ett provisoriskt pass. Allt löser ju sig. Det blir bara krångligare och dyrare.

När katten är borta (sover) dansar råttan på bordet..

Nils = katten
Jag = råttan 

Gräsänka

G är och tältar med sina lumparkompisar. Han skickade den här bilden till mig. De verkar inte att att ha det mysigt alls...

Det känns inte så bittert att sitta ensam hemma ändå. För på torsdag är det jag som åker bort över helgen. Jag ska till Spanien med två kompisar. Vi ska bo i den ena kompisens pappas hus och bara äta, dricka gott och slappa. Det ska bli hur mysigt som helst. Fast lite konstigt att vara borta så länge från Nils. Men det är bara att vänja sig för i november ska jag på kurs inför jobbstarten. Kursen är i Stockholm och är på fem (!) dagar. Så länge vill jag egentligen inte vara borta från honom. Men jag har inget val. Jag är tvungen att gå kursen innan jag börjar jobba.

På tal om jobb så har jag hyfsat nyligen vinkat hej då till några gamla kollegor. Några av dem blir förmodligen och förhoppningsvis mina kollegor igen när jag börjar jobba. Kändes gött att prata om något annat än barn för en stund. Tror det kommer bli bra för mig att börja jobba och inte bara vara mamma. Men ändå skönt att det är ett tag kvar till dess.

Nä. Nu ska jag hugga in på blåbärskladdkakan som blev över från fikan med kollegorna. Och så lite gårdagens Skavlan till det. 

Provannons

I samband med att vi flyttar så ska jag rensa i mina garderober. Jag har rätt mycket kläder men känner ändå alltid att jag inte har något att ta på mig. Mycket är gamla kläder som jag antingen betalt mycket för, inte gillar längre men inte kan med att slänga/ge bort eller som jag tänker att jag ska använda vid ett väldigt specifikt tillfälle som aldrig uppstår.

Många säger att man kan tjäna lite pengar genom att lägga ut sina gamla grejer på Tradera. Problemet är att jag är lite för lat för att orka ta kort, formulera annons och ta med plagget till Posten om det enbart skulle generera typ en hundring. Har lagt ut en annons på prov nu så ska jag se om det kan vara värt det. I sådana fall ska jag lägga ut fler saker.

Plagget är en blå kofta (Odd Molly) som jag köpte 2008 för kanske 1 000 kr. Jag har använt den hyfsat mycket men nu känns den lite trång över ryggen av någon anledning (tyvärr inte för att jag har styrketränat så mycket.) Återkommer med rapport om hur det gick om det blir nämnvärt. 

Alla säger mjau

Imorse gick jag och Nils till Barnens zoo. När vi kom upp för backen (med en puls i 200) så upptäckte vi att alla djurhagarna var tomma. Jag antar att djuren var på morgonfika. Eller så är det så illa att Barnens zoo stängt för vintern...Fy bubblan.

Som tur var fanns det ändå lite djur att spana på i Slottsskogen. Nils jamade artigt till alla djur vi mötte. Både and och hund.

Nils och Ida

Nils är, som jag skrivit förr, inte så intresserad av andra barn. När vi är med andra barn går han hellre lite avsides än hänger med dem. Jag älskar honom som en tok oavsett hur social han är men det är ändå lite tråkigt att han inte verkar bry sig så mycket om andra barn.

Det här kortet på Nils och Ida togs någon gång under sommaren och är väldigt typiskt för hur förhållandet mellan dem har sett ut. Finaste Ida försöker få kontakt med Nils medan Nils fokus ligger någon helt annanstans. Här på gröten.

Idag har jag och Idas mamma varit på sjöfartsmusuemet med barnen. Det blev en kort visit eftersom både Nils och Ida skulle sova runt lunch men det var väldigt mysigt. Nils var jättebra humör. Jag har ju ofta valt att göra saker med andra föräldrar och barn på eftermiddagarna men kanske att jag ska försöka göra att få till lite mer aktiviteter på förmiddagarna när Nils är pigg och glad.

Efter sjöfarts fikade vi en kortis på Café Zenit. Och då satt faktiskt Ida och Nils och kikade på varandra en hel del. Det kanske finns lite hopp om det sociala ändå. Kortet som skulle illustrera det hela blev inget vidare dock.

Renovera i huset

Nu när försäljningen är klar börjar jag längta ordentligt till när vi ska flytta in i huset. Vi har börjat prata lite om om och i sådana fall vad man ska renovera innan vi flyttar in. Planen är och har alltid varit att bo in oss lite och fixa saker mer på sikt. Men om vi gör några saker innan vi flyttar in så kan vi utnyttja rotavdraget för 2011. Man får inte vara dum.

G vill helst fixa badrummet. Badrummet är nog relativt nyrenoverat men inte på det sättet som man själv hade gjort det. Jag tycker inte att badrummet är det snyggaste jag sett men jag ogillar det inte lika mycket som G gör.

Själv är jag mer inne på att måla om och och tapetsera lite. Hallen och i rummet mellan sovrummen skulle bli fint med lite färg tänker jag.

Sen var det ju lite saker som besiktningsmannen anmärkte på och menade att vi borde göra rätt snart. Byta fönsterbleck och täta skorstenen typ. Det är väl det vi borde göra i första hand. Men snark vad trist. 

På bättringsvägen

Nu verkar Nils äntligen vara på bättringsvägen. Jag har inte vaknat av någon gråt under natten. När han var som sämst vaknade han jätteofta och grät till eftersom han hade svårt att andas. Han vaknade dessutom tidigt på morgonen och stod och skrek i sängen. I början försökte vi hålla på våra rutiner men efter ett tag har vi inte haft hjärta. Har varit lite rädd att vi förstört allting eftersom även läggningarna blivit mer långdragna och ledsna. När man läser på Anna Wahlgrens forum är sjukdom en supervanlig anledning till att man får kura om sitt barn eftersom man, som vi, inte kan med att vara konsekvent mot barnet när man vet att det inte mår bra.

Men imorse vaknade han halv sex, pladdrade lite i sängen och somnade om för att vakna ungefär när han skulle. Han har varit på jättegott humör också hela förmiddagen. Han är så jäkla fin när han är på gott humör.

Idag ska vi till min mamma som fyller år. Nils har varit gnällig och hysteriskt mammig när vi varit hos henne det senaste. Stått och skrikit utanför toalettdörren när jag varit på toaletten och så. Jag tror att det beror på att han kopplar ihop henne med att jag lämnar honom.  Hon är ju den enda som passat Nils i vaket tillstånd och någon längre stund. Det känns inte så kul och bådar inte så gott för förskolan. Hoppas det blir bättre idag =). 

Titta på datorn

Alla som känner Nils vet att han är ett ganska svårroat barn. Han har tyvärr ofta närmare till gnäll än till skratt. Speciellt nu när han varit förkyld ett tag. Men en sak som Nils verkligen tycker om är att få titta på klipp på datorn. TV tittar han i princip aldrig på. Av den enkla anledningen att jag nästan aldrig gör det. Dessutom är den urkopplad nu efter visningarna. Men datorn får han som sagt titta på ibland. När man vet att man kan få några glada minuter då man dessutom kan göra något eget är det ibland lite för lockande att slänga på ett klipp på Youtube.

Här är Nils två favoritklipp:

http://www.youtube.com/watch?v=mLUV74hxa34

http://www.youtube.com/watch?v=MI5i9Tyk7Tg

Det första har han älskat från första gången han såg det. Det andra gillar han bäst i den delen där det kommer åtta hundar och därefter en katt för att äta runt en skål.

Jag får dåligt samvete när jag låter Nils titta på datorn. Jag har läst någonstans att barn under två år inte ska titta på TV för då löper de högre risk att drabbas av ADHD. Om man har en sådan vagn som vi har (där barnet är vänt med ansiktet från föräldern) löper barnet också högre risk att drabbas. Stackars Nils.

Men det är få saker som får honom så här glad så enkelt. Det måste ju också vara värt en del?

Lördag

Gårdagen såg ut ungefär som mina lördagar kunde se ut några år innan Nils kom. Även om jag inte skulle vilja ha det så varje helg så var det väldigt kul som omväxling till lekplatsbesök och mysiga hemmakvällar.

Lördagen började med utefrukost. Vi kom dit en timma innan cafeet öppnade (vilket inte hände innan Nils kan jag säga) men personalen förbarmade sig över oss och lät oss få varsin frukost ändå. De ångrade sig nog när det kom fler gäster som de inte kunde neka eftersom vi satt där. Nils var lite gnällig till en början men gaskade upp sig när cafeinnehavaren kom ut med några skivor av hans favoritfrukt, vattenmelon.

Efter frukosten var jag ute på en lång springtur under tiden som Nils sov middag. Den här veckan har jag i och med det hinnit med både ett styrkepass och en löptur vilket jag är nöjd med med tanke på hur mycket jag haft att fixa med denna vecka. Men nästa vecka ska jag hinna med lite yoga också..

På kvällen var jag ute med tre tjejer som jag jobbade med på ett cafe efter att jag gått ut gymnasiet d.v.s. för 12 (!) år sedan. Vi var ute och åt pasta och drack vin och efter det blev det drinkar på ett uteställe. Efter att ha uppdaterat oss på vad som hänt de senaste fem åren sen vi sågs (mitt liv var i särklass tråkigast att höra om) så avhandlades moraliska dilemman som:

* Är det rätt att lämna sin fru som man levt ihop med i trettio år för en tjugo år yngre thailändska om det gör en lyckligare?

* Är det okej att skönhetsoperera sig och/eller använda botox och liknande om det gör en lyckligare?

* Varför tjänar alla våra män/pojkväner bättre än vad vi gör?

Och så vidare. Det var väldigt roligt att träffa cafetjejerna och lika roligt att gå ut lite. Jag vet ärligt talat inte när jag gjorde det sist men det var flera år sedan.

Sist som jag drack mer än två glas vin så blev jag så vansinnigt bakis och jag var lite rädd för att må dåligt idag. Jag vaknade dessutom ganska tidigt eftersom G drog igång dammsugaren då Nils vält ut ett paket strösocker på golvet.... Men jag har bara varit mysseg och härlig hela dagen. Gött liv. 

Idag firar vi

Idag skrev vi på kontraktet för försäljningen av vår lägenhet. De som ska flytta in är en familj på två vuxna och två barn. De verkade jättetrevliga och det verkade som de gillade lägenheten. Det är konstigt att jag blivit en sådan irrationell typ som faktiskt bryr mig lite om vem det är som ska flytta in i mitt gamla hem.

Det känns väldigt skönt att allt är klart. Det blev inget försäljningsrekord direkt men det är ju inga toppentider att sälja i nu så vi är nöjda och glada ändå.

Vi har varit en sväng på Feskekörkan och köpt sashimilax, laxpaj och aioliräkor. Till det blir det bl.a. lite skumpa, som jag fick visa legitimation för att få köpa =D.

Här ska firas!

Hämta ut Nils mat på posten

Idag var jag och hämtade ut sex burkar ersättning till Nils på Posten. Oftast brukar vi få burkarna lämnade vid dörren men den här gången har det tydligen blivit något fel med det.

Jag var väl förberedd och hade med mig Nils pass. Det hade jag inte första gången vi skulle hämta ersättning där. Jag trodde inte mina öron när kassören frågade efter Nils legitimation. Ja, alltså Nils är BEBISEN, sa jag, fortfarande helt inställd på att allt var ett misstag. Jaha, sa kassören och fällde en ointresserad blick ned i barnvagnen. Kan han inte uppvisa giltig legitimation så får ni inte hämta ut paketet. Det står här att det har ett värde upp till femtio tusen kronor (?). Det förstår du väl att man inte kan lämna ut så dyrbara grejer hur som helst.

Efter lite suckar och mummel från min sida så klämde kassören ur sig att jag kunde få ut ersättningen om jag kunde visa ett myndighetsdokument på att jag var Nils vårdnadshavare. Något riktigt sådant papper (typ från Skatteverket eller liknande) hade jag inte och ersättningen ville jag ju såklart ha ut så fort som möjligt.

Jag gick hem och letade lite bland våra papper och hittade ett försäkringsbrev från If på Nils barnförsäkring som var adresserat till mig.  Jag trodde aldrig det skulle funka men Postenkillen verkade tycka att det var ett toppenbevis på att jag var Nils vårdnadshavare och vips så var de dyrbara burkarna våra.

Idag slapp jag som nämnts fula mig med oriktiga myndighetspapper eftersom jag kunde visa upp Nils fina pass för kassörskan. Skrattade gott gjorde hon åt passet också. Det gör jag också varje gång jag ser det. Vet att jag visat detta kort tidigare men jag tycker det tål att visas igen.

Hahahaha 

Puh...

Även den här visningsdagen blev stressig. Men det var den sista så om ingen vill ha en extravisning så kan vi släppa på alla styling- och renlighetskrav och bara vara oss själva. Skönt att kunna släppa Nils fri i lägenheten utan att behöva tänka på att man kommer få städa efter honom.

En del av stressen har berott på att Nils är rätt gnällig och klängig just nu. Jag vet inte om det är en fas eller om det beror på att han är förkyld. Vi var hos läkaren igår med anledning av att han varit dålig så länge. Allt såg bra ut utom snabbsänkan som var lite hög. Enligt läkaren betydde det att han antingen hade en riktig hästförkylning eller att det var en bakterieinfektion som man kunde behöva penicillin för att bli av med. Vi fick penicillin utskrivet och är han inte bra på fredag ska vi ge honom det.

Idag har vi mest försökt att hålla oss hemifrån. På eftermiddagen blev det ett besök på Universeum. Där serverar man tydligen mjölkfria pannkakor. Det blev en portion till Nils och en portion vanliga till mig. Det var första gången Nils åt pannkaka och han verkade gilla det. Hans pannkakor smakade precis som vanliga gör. Det vet jag eftersom jag var tvungen att äta upp två av Nils pannkakor eftersom han bangade ur efter en ynka pankis. Nästa gång blir det nog bara en portion.

Tips angående frågan om syskon

En nästan större fråga än om och när man ska skaffa sitt första barn verkar vara om och hur tätt man ska skaffa fler barn efter det första.  Att det inte bara är jag som tänker en del på detta märker jag bl.a. på att mitt inlägg med en lista på för- och nackdelar med att skaffa barn tätt (som jag skrev ihop på några minuter) får träffar på google varje dag. Jag och mina kompisar pratar också betydligt oftare och mer detaljerat om dessa frågor än vad vi gjorde innan vi skaffade våra första barn.

Jag tror att frågan är problematisk för många eftersom man hade tänkt sig att skaffa två (eller fler) barn innan man fick sitt första men sen när man märkt hur jobbigt det kan vara med graviditet, förlossning och inte minst att ha barn så blir man tveksam. Orkar man själv och ens förhållande med ett barn till? Och även om man inte är säker på det är det inte egoistiskt mot sitt första barn att inte ge det ett syskon?

Kring dessa frågor vill jag tipsa om följande svar från Lousie Hallin (barnmorska och terapeut) och Malin Alfvén (barn- och föräldrapsykolog) i radioprogrammet Knattetimmen:

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3888&grupp=14477

Se frågorna:
Finns det något positivt med att det är längre mellanrum mellan syskonen?
Jag är osäker på om jag vill ha ett barn till.

Det andra svaret är väl rätt rimligt egentligen men det första svaret överraskade mig iaf. 

Kort uppdatering

Förlåt för mitt dåliga bloggande det senaste. Det har varit sjukt mycket att fixa inför första visningen, som var idag. Dessutom har vi inte haft något Internet eftersom vi stylat bort alla sladdar i vardagsrummet.

Vi hade otur med vädret på visningen. Gråmulet och regn kan ju få den ljusaste lägenhet att se mörk ut.  Men det verkar ändå ha gått bra enligt mäklaren. Det var många som var intresserade. Den sista visningen är på onsdag och sen är det förhoppningsvis klart. Hoppas, hoppas, hoppas att det är någon som vill ha lägenheten och det till ett för oss acceptabelt pris. Det ska bli väldigt skönt när hela säljgrejen är färdig. Det ligger så mycket jobb bakom varje moment som fotografering och visning. Dessutom är det psykiskt påfrestande att inte veta hur det kommer att gå.

Nils har varit lite krasslig det senaste. Han hade ganska hög feber igår och förkylningen har snarare blivit sämre än bättre. Han har dessutom varit lite ömklig och hängig. Om han inte är bättre imorgon så får det bli ett besök på vårdcentralen. 

Ännu ett trevligt läkarbesked

Idag var vi på barnmedicin för uppföljning av Nils mjölkallergi. Precis innan vi gick dit så föll Nils på näsan så att han blödde näsblod. Eftersom han redan innan hade ett stort blåmärke på kinden kände jag mig som värsta barnmisshandlaren när vi kom in till läkaren. Det enda hon sa om Nils utseende var dock att han var "alldeles lagom trind" så det var kanske ingen fara.

Vi gjorde ett nytt pricktest. Som var negativt denna gång!!!

Hello hey!

Läkaren menade att man inte skulle ropa hej för tidigt eftersom Nils problem främst varit i tarmarna och då är tydligen pricktesten inte helt pålitliga men det var ändå ett positivt besked. Nästa steg blir att försöka provocera fram en reaktion genom att ge honom mjölk. Vi fick en tid för det nästnästa tisdag. Då ska man ge honom utspädd mjölk och se hur han reagerar. Vi ska vara på barnmedicin under fyra timmar och läkaren kommer att titta till oss hela tiden.

Det ska bli spännande. Jag hade faktiskt ställt in mig lite på att Nils skulle vara allergisk rätt länge så det här känns riktigt roligt. Skulle vara så skönt att slippa vara rädd för att Nils ska äta upp otillåtna saker från golvet på förskolan. Skönt att inte behöva tänka så mycket när man lagar mat heller. Men som läkaren sa man ska väl inte ta ut segern i förskott...

My hips don´t lie

När Nils föddes hade han en instabil höftled. Det är en av de saker som man tittar efter på läkarundersökningen på BB och när de drog i Nils ben så glappade det ur sitt fäste. Ont gjorde det nog när de drog hans ben också för Nils grät som en tok. Tydligen är det väldigt vanligt att bebisar som ligger i säte får instabila höfter. Fråga mig inte varför.

Några dagar efter att vi kom hem från BB fick vi därför åka till Östra och sätta på Nils en liten hård sele (Frejkakudde) som höll ut hans ben så han låg som en groda med dem. Selen skulle vara på hela tiden förutom vid snabba blöjbyten och bad. Hade hans höftled varit så instabil så att höftkulan hoppat ur sin plats hade han fått en ännu värre anordning som man tydligen aldrig fick ta av.

Frejkakudden hade ett x antal olika remmar som skulle fästas alldeles lagom hårt för att ge effekt men ändå inte hindra blodflödet. Den var ganska jobbig att ta på. Speciellt i början när jag ägnade lite för mycket energi åt att få remmarna alldeles perfekta åtdragna. G var redan från början lite mer avslappnad med det där. Att vi fortfarande inte upptäckt att Nils var mjölkallergisk så att han bajsade 2000 gånger om dagen gjorde inte saken bättre. Jag vet att jag hade allvarliga funderingar på om det var viktigast att Frejkakudden var på lite mer eller att blöjan alltid var ren. Kräktes en del på selen gjorde han också. Jag och G fick handtvätta selen (som vi bara hade i ett exemplar) i handfatet och torka den med hårtorken. Dag som natt.

Nils fick ha på sig Frejkakudden sina första sex veckor och sen var det dags för återbesök. Som tur var var hans höfter helt stabila då och vi kunde ta av fulingen. Annars hade det blivit sex veckor till. När vi åkte därifrån frågade läkaren om vi ville behålla Frejkakudden som ett minne. Undrar vad det är för sjuka personer som vill det... Vår åkte ned i soporna!

Lång historia för att komma till detta. Idag var det dags för återbesök med höfterna med anledning att Nils gångdebuterat som ortopeden uttryckte det. Först tog de två röntgenbilder och sedan drog läkaren lite i Nils ben. Och allt såg ut precis som det skulle. Läkaren sa att det inte skulle göra skillnad för Nils att han haft en instabil höft överhuvudtaget och att vi inte behövde gå på några fler kontroller med anledning av detta. Tjo ho!

HURRA!

Nils 14 månader

Idag blir Nils 14 månader.

Sådan är han just nu:

* Gladare. Har lätt till skratt och inte riktigt lika lätt till gnäll som vanligt. Men får han inte som han vill så håller han inte igen på missnöjesljuden om man säger så.

* Gillar:

fordon (gärna stora.)

hundar och katter.

att bli hållen upp och ned.

att leka kurra-gömma.

att gunga

när man sjunger för honom.

att få öppna mikron själv.

att visa upp saker och att man säger vad det är eller hur det låter.

att åka hiss

* Han vinkar hej då när man går till dörren, även om det bara är för att plocka bland skorna.

* Reser sig själv upp till stående.

* Leker att bilen kör och håller mobilen vid örat när han lyssnar på musik.

* Säger:

Da = där

Hej

Nej

Vov & Mjau = hund och katt men även andra djur som kanin eller fågel.

Mamm mamm mamm = mamma. Använts nästan bara när han vill ha någonting t.ex. bli buren.

Har även hörts säga hiss.

Pekar på saker han vill ha och åt det håll han vill att man ska gå med honom.

Klarar lättare uppdrag som att ställa nappflaskan på diskmaskinen och liknande. Men bara när han vill.

Stänger alltid luckan till diskmaskinen när den undre delen är utplockad om han är med när man plockar ur den.

Manar ofta till applåder när han tycker att han gjort något duktigt eller när han hör ordet "bra" eller "duktig".

Sover fortfarande 7-7 och 11.30 till cirka 13. Har dock börjat vakna lite tidigare på dagsluren och då tar vi upp honom.

Är både mammig och pappig.

Är inte så social. Bryr sig inte särskilt mycket om andra barn. Är barnen för närgångna blir han snarare lite rädd.

Är även lite rädd för folk som han inte träffat förut eller så ofta. Men vill väldigt gärna leka med mig och G.

Jag vet inte hur lång han är och hur mycket han väger. Han har blivit mer långsmal sen han började gå.

Har storlek 80 och 86 på tröjor men kan fortfarande ha storlek 74 på vissa byxor. Har storlek 21 i skor. 

Kläder för kallare dagar

Igår var det så kallt på morgonen att jag började fundera på hur länge Nils fleccejacka skulle funka som enda ytterplagg. Att Nils blött ned sina heltäckande skor genom att leka i en pöl så att han var tvungen att ha på sig sandaler gjorde inte saken bättre.

En del personer tycker förmodligen att det är ganska roligt att shoppa till sina små. Jag känner ungefär på samma sätt som jag gör inför shopping till mig själv. Jag går gärna på stan och spanar efter saker man egentligen inte behöver. Som söta toppar eller klänningar till mig eller tuffa tröjor med hundar till Nils. Men så fort det är något som jag "måste" ha. Som underkläder, jeans eller höstskor så tycker jag det är supertråkigt och skjuter upp det så länge jag kan (och alla höstskor i min storlek är slut.) Jag hade gärna sett att någon bara handlade de här sakerna åt mig och la dem i min garderob.

Men det blev lite grejer till Nils igår iaf. Jag gjorde två snabba stopp på Polarn och Vincent och införskaffade denna overall.

Den skulle funka både under hösten (eftersom man kunde ta ut ullfleecen inuti.) och hela vintern menade expediten.

Och dessa stövlar.

Med ett par ullstrumpor i skulle han kunna ha dem till dess att det blev minus 5 grader menade expediten. Och nu kan jag släppa lös honom i pölarna med gott samvete.

Båda köpen tog sammanlagt 25 minuter med mätning av fötter och allt. Overallen var väl i dyraste laget men vi hade både en rabattkupong som gav oss 20 % rabatt och en värdekupong på 75 kronor så till sist tyckte jag att det lät ganska rimligt. G tyckte att grejerna var fina och bra men verkade inte tycka att jag var någon fynderska direkt. Men jag vet att han hade handlat grejer till Nils på exakt samma sätt om han hade gjort det. Bara lite senare.. 

Träning under hösten

Det har blivit lite si och så med träningen under sommaren. Vissa veckor har det blivit mycket och vissa veckor inget alls. Nu ska jag försöka ta nya tag.

Allra helst skulle jag vilja få hjälp av en personlig tränare som sa åt mig exakt vad jag skulle träna. Lite pepp på plats hade nog inte heller varit helt fel. Men det är ju så djävulusiskt dyrt med personliga tränare så det får nog vänta till jag vinner på hästar eller något. Till dess tänkte jag sno någon annans upplägg som hon fått av en personlig tränare, nämligen Philia från bloggen House of Philia. Det var min bästa kompis som läst på Philias blogg att Philia skulle köra tre träningspass i veckan. Ett styrkepass främst inriktat på armar, rygg och mage, ett löppass för konditionens skull och ett yogapass för stretchingens skull.

Jag tyckte att det lät perfekt för mig. Jag har tränat rätt mycket styrketräning efter Olgas rekommendationer och även om det funkar ganska bra resultatmässigt (om man nu tränar regelbundet) så känner jag att jag behöver lite konditonsträning och stretching för att inte flåsa i trappor och knaka när jag går upp ur soffan. Att träna tre gånger i veckan är lite i mesta laget att hinna med känner jag men om jag får in det till en vana så tror jag det kan funka.

Denna veckas träning kommer alltså se ut som följer:

Måndag: Löpning cirka 7 km (check).

Onsdag: Yoga

Fredag: Styrka

I samband med det här ska jag även sluta käka godis och kaffebröd varje dag. Jag kommer tillåta mig att äta onyttigheter på helgerna. Tyvärr kan jag inte säga att jag börjat ännu eftersom det blev en chokladbit igår och en bulle idag. Dessutom tenderar jag att tycka att det är helg (och alltså tillåtet att äta godis) redan på torsdagkvällarna eftersom G oftast är ledig på fredagarna nuförtiden. Men imorgon ska jag ha lite karaktär iaf. 

Bakom mina solglasögon

'

Ta da

Tantvarning

Igår var jag och Nils ute ganska tidigt och besökte en lekplats mitt i ett bostadsområde i Haga. Jag har tidigare stört mig på att det är så grymt mycket fimpar på marken på lekplatsen. Jag har funderat på hur man kan vara så dum så att man väljer att ställa sig att röka på ett ställe där barn kan hitta fimparna och stoppa dem i munnen.

När vi kom dit igår var det uppenbart att det varit en massa ungdomar (antar jag) där och festat under natten. Det låg krossade flaskor på flera ställen bl.a. vid sandlådan och gungorna, hela marken var täckt av fimpar och man hade dessutom roat sig med att spraya ned alla grejerna på lekplatsen samt skurit sönder en gunga.

Och jag blir så arg! Okej, om de inte har respekt för vad det kostar att rengöra leksakerna och laga gungan. Det kan jag på något vis förstå om man inte tänker på när man är ung och inte jobbar. Man kanske inte tycker att det spelar så stor roll om rutschkanan är ren eller inte. De går ju att åka på ändå.

Men om man nu tycker att det är höjden av rolighet att krossa flaskor och sprida hur glaset, HUR kan man vara så dum så man väljer att göra det på en lekplats? Förstår man inte att barn kan komma att skadas? Äldre barn kanske är där själva och försöker flytta glaset eller någon som råkar trilla eller få tag på en glasbit som föräldrarna inte hunnit upptäcka. För att vara så omdömeslös så måste man helt sakna förmåga att tänka sig in vad som kan bli konsekvensen av ens agerande. Eller så är man bara helt dum i huvudet. Faktiskt.

Jag tänker i vart fall inte låta Nils leka i den sandlådan något mer.

Hej då från Tanten 

Dagens outfit

Alla stora bloggare kör ju med dagens outfit. Såååå:

Tröja från Duns. (Som för övrigt ägs av några blivande grannar till oss.)
Snickarbyxa från Levi´s. (Köpta i USA för en billig penning. Kossan ville att jag skulle poängtera det här eftersom hon påstår att hon inte köper märkeskläder till mig av princip.)
Skor från Vincent. (Värdelösa när man går i vattenpölar.)

Ganska stiligt tycker jag själv iaf.

Hej då från Nils.

Att ta sig tid

Jag har väldigt dubbla känslor för hur man ska ta sig tid med sitt barn.

Jag känner både att jag låter Nils styra mitt liv lite mer än vad jag skulle vilja göra OCH att jag aldrig riktigt tar mig tid att göra bara det som han tycker är roligast. I min drömtillvaro så hade all tvätt, disk, matning, blöjbyten och andra måsten skött sig själv så att jag kunde lägga all min Nilstid på att titta på fordon, busa, mata änder och andra saker som han tycker är kul. Det är så lätt att falla in i vuxentempot och bli småstressad när Nils vill gå och pilla på varenda lyktstolpe och sten när vi är på väg någonstans tio minuter bort för att "ha roligt". Jag har ju egentligen all tid i världen och om det är att springa mellan lyktstolpar han vill göra så är det väl det kul nog.

Idag har vi suttit en kvart på Järntorget och bara kollat på spårvagnar och andra fordon. Billig sysselsättning och inte långt ifrån hemmet. Nils tyckte att det var minst lika roligt som att vara på ett lekland. Det kändes bra.

Sött ska sött ha

Eller ja, oftast inte faktiskt. Men igår fick Nils smaka lite på min Calippo. Nils gjorde allt för att inget skulle gå till spillo. Det var så sött så kameran i mobilen åkte fram. 

Sökord

Jag kan ju se vilka sökord som har gjort att folk hamnat på min blogg. Oftast är de högst förståeliga även om den som som sökt nog blir ganska besviken ibland. Jag har ju t.ex. ett inlägg som heter "flitig slampa". Det kommer man tydligen till om man söker på utryck av karaktären "mamma är en slampa". Lite kul.

Idag var det någon som fått upp min blogg genom att söka på bondgård + gris + göteborg. Wått?