Seg dag

Idag har varit en seg dag. G hade sagt att han skulle vara ledig idag eftersom han var borta i söndags. Men jobbet hade hopat sig när han var borta så han blev tvungen att jobba större dagen idag ändå. Jag tycker det är jobbigt att ställa om sig från att ha trott att man skulle vara två hemma till att inte vara det. Hade han inte sagt att han skulle vara ledig hade jag blivit positivt överraskad när han kom hem tidigare än han brukade men nu blev det en seg och lång dag. Det är som när man börjar kolla på klockan om det är dags att gå hem redan vid nio när man jobbar halvdag. En inställningsgrej.

Idag fick jag tågbiljetterna till Stockholm, dit jag ska åka på kurs nästa vecka. Kursen verkar rätt kul och det känns nästan som semester att få bo på hotell, sova till halv åtta varje morgon, få serverad mat hela veckan och få hålla på med intressanta saker (Nils är också intressant men lite på ett annat sätt.) Men det kommer att bli jobbigt att vara ifrån Nils en hel vecka. Och jag känner mig som en dålig mamma som gör det. Fast jag inte har något val. Jag måste gå den här kursen.

Det är lite intressant för när jag var gravid träffade jag en tjej på jobbet som var i exakt samma situation som jag är i nu. Hon hade varit hemma med sin dotter i nästan 1,5 år och nu skulle hon åka ifrån henne en vecka för att gå på samma kurs som jag ska på nu. Precis som jag tyckte hon att det skulle bli jobbigt och att det inte kändes rätt att lämna dottern så länge.

Jag hade inte så mycket medkänsla med den här tjejen då. Jag tänkte att det är klart att barnet skulle klara sig fint med sin pappa och att det var typiskt tjejer att få dåligt samvete över en sån sak. Jag tänkte att jag inte skulle bli sån som hon var. Men det är jag. Ganska klyschigt, men man ska inte döma folk när man inte har varit i deras situation. 

Ny hårfärg

Inte så bra kort men har ni sett vad mörkhårig jag har blivit? Jag kände mig lite wild & crazy när jag var hos frisören i fredags och då blev det så här. Kul med något nytt men det kommer nog inte få hänga med för evigt.  

Typiskt mig

Tjejerna som jag ska åka till Spanien med har känt mig länge då vi började första klass i grundskolan tillsammans. Sen dess har vi såklart hunnit med en hel del. När vi var 15 åkte vi t.ex på mopedsemester till Halmstad ihop.

När en av tjejerna senare skrev en skoluppsats om vår semester (den klassiska "Mitt sommarlov") så fick man minsann veta den osminkade sanningen. Kompisen skrev att hon tyckte att jag hade packat slarvigt på mopeden och att det var "typiskt mig att ha något som stack ut på min packning". Karaktärsbeskrivningen var som hämtad direkt från en Kittybok där uppsatsskrivaren var Kitty, den  kloka men äventyrslystna, den andra tjejen var den pigga och söta medan jag fick vara den....slarviga.

Givetvis tog jag illa vid mig av ett sådant påhopp. Nog för att jag inte var lika noggrann som de var men den beskrivningen ville jag inte riktigt kännas vid.

Så här på äldre dar tycker jag själv att jag är en ganska redig person. Iaf med saker som spelar någon roll. Trots det lär den här beskrivningen få hänga med mig ett tag till. För igår när den pigga söta tjejen skulle checka in åt oss alla tre så kunde hon inte göra det eftersom mitt pass tydligen har gått ut... Och jag får väl erkänna att det är otroligt typiskt mig. Hade det dessutom inte varit för de andra så hade jag inte upptäckt det förrän på onsdag kväll eftersom jag aldrig skulle få för mig att checka in förrän man verkligen måste.

Så, C, jag erkänner. Du hade rätt. Jag är en slarvig typ. Och stackars Nils lär nog också bli det eftersom G är ännu slarvigare än vad jag är.

Idag var jag iaf hos Polisen för att fixa ett nytt pass. Naturligtvis kunde de inte lova att de skulle vara klart till på onsdag (vi åker på torsdag morgon) men det verkade inte helkört. Annars blir det ett provisoriskt pass. Allt löser ju sig. Det blir bara krångligare och dyrare.