Seg dag

Idag har varit en seg dag. G hade sagt att han skulle vara ledig idag eftersom han var borta i söndags. Men jobbet hade hopat sig när han var borta så han blev tvungen att jobba större dagen idag ändå. Jag tycker det är jobbigt att ställa om sig från att ha trott att man skulle vara två hemma till att inte vara det. Hade han inte sagt att han skulle vara ledig hade jag blivit positivt överraskad när han kom hem tidigare än han brukade men nu blev det en seg och lång dag. Det är som när man börjar kolla på klockan om det är dags att gå hem redan vid nio när man jobbar halvdag. En inställningsgrej.

Idag fick jag tågbiljetterna till Stockholm, dit jag ska åka på kurs nästa vecka. Kursen verkar rätt kul och det känns nästan som semester att få bo på hotell, sova till halv åtta varje morgon, få serverad mat hela veckan och få hålla på med intressanta saker (Nils är också intressant men lite på ett annat sätt.) Men det kommer att bli jobbigt att vara ifrån Nils en hel vecka. Och jag känner mig som en dålig mamma som gör det. Fast jag inte har något val. Jag måste gå den här kursen.

Det är lite intressant för när jag var gravid träffade jag en tjej på jobbet som var i exakt samma situation som jag är i nu. Hon hade varit hemma med sin dotter i nästan 1,5 år och nu skulle hon åka ifrån henne en vecka för att gå på samma kurs som jag ska på nu. Precis som jag tyckte hon att det skulle bli jobbigt och att det inte kändes rätt att lämna dottern så länge.

Jag hade inte så mycket medkänsla med den här tjejen då. Jag tänkte att det är klart att barnet skulle klara sig fint med sin pappa och att det var typiskt tjejer att få dåligt samvete över en sån sak. Jag tänkte att jag inte skulle bli sån som hon var. Men det är jag. Ganska klyschigt, men man ska inte döma folk när man inte har varit i deras situation.