Tjejerna som jag ska åka till Spanien med har känt mig länge då vi började första klass i grundskolan tillsammans. Sen dess har vi såklart hunnit med en hel del. När vi var 15 åkte vi t.ex på mopedsemester till Halmstad ihop.
När en av tjejerna senare skrev en skoluppsats om vår semester (den klassiska "Mitt sommarlov") så fick man minsann veta den osminkade sanningen. Kompisen skrev att hon tyckte att jag hade packat slarvigt på mopeden och att det var "typiskt mig att ha något som stack ut på min packning". Karaktärsbeskrivningen var som hämtad direkt från en Kittybok där uppsatsskrivaren var Kitty, den kloka men äventyrslystna, den andra tjejen var den pigga och söta medan jag fick vara den....slarviga.
Givetvis tog jag illa vid mig av ett sådant påhopp. Nog för att jag inte var lika noggrann som de var men den beskrivningen ville jag inte riktigt kännas vid.
Så här på äldre dar tycker jag själv att jag är en ganska redig person. Iaf med saker som spelar någon roll. Trots det lär den här beskrivningen få hänga med mig ett tag till. För igår när den pigga söta tjejen skulle checka in åt oss alla tre så kunde hon inte göra det eftersom mitt pass tydligen har gått ut... Och jag får väl erkänna att det är otroligt typiskt mig. Hade det dessutom inte varit för de andra så hade jag inte upptäckt det förrän på onsdag kväll eftersom jag aldrig skulle få för mig att checka in förrän man verkligen måste.
Så, C, jag erkänner. Du hade rätt. Jag är en slarvig typ. Och stackars Nils lär nog också bli det eftersom G är ännu slarvigare än vad jag är.
Idag var jag iaf hos Polisen för att fixa ett nytt pass. Naturligtvis kunde de inte lova att de skulle vara klart till på onsdag (vi åker på torsdag morgon) men det verkade inte helkört. Annars blir det ett provisoriskt pass. Allt löser ju sig. Det blir bara krångligare och dyrare.
När en av tjejerna senare skrev en skoluppsats om vår semester (den klassiska "Mitt sommarlov") så fick man minsann veta den osminkade sanningen. Kompisen skrev att hon tyckte att jag hade packat slarvigt på mopeden och att det var "typiskt mig att ha något som stack ut på min packning". Karaktärsbeskrivningen var som hämtad direkt från en Kittybok där uppsatsskrivaren var Kitty, den kloka men äventyrslystna, den andra tjejen var den pigga och söta medan jag fick vara den....slarviga.
Givetvis tog jag illa vid mig av ett sådant påhopp. Nog för att jag inte var lika noggrann som de var men den beskrivningen ville jag inte riktigt kännas vid.
Så här på äldre dar tycker jag själv att jag är en ganska redig person. Iaf med saker som spelar någon roll. Trots det lär den här beskrivningen få hänga med mig ett tag till. För igår när den pigga söta tjejen skulle checka in åt oss alla tre så kunde hon inte göra det eftersom mitt pass tydligen har gått ut... Och jag får väl erkänna att det är otroligt typiskt mig. Hade det dessutom inte varit för de andra så hade jag inte upptäckt det förrän på onsdag kväll eftersom jag aldrig skulle få för mig att checka in förrän man verkligen måste.
Så, C, jag erkänner. Du hade rätt. Jag är en slarvig typ. Och stackars Nils lär nog också bli det eftersom G är ännu slarvigare än vad jag är.
Idag var jag iaf hos Polisen för att fixa ett nytt pass. Naturligtvis kunde de inte lova att de skulle vara klart till på onsdag (vi åker på torsdag morgon) men det verkade inte helkört. Annars blir det ett provisoriskt pass. Allt löser ju sig. Det blir bara krångligare och dyrare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar