Jag vet när Nils fyller år men jag trodde det var den sjunde igår. Jag har misstagit mig på datumen hela veckan och bl.a. snott någons tvättid eftersom jag var en dag före hur det verkligen låg till. Lite vimsig...
måndag 7 november 2011
söndag 6 november 2011
Nils 16 månader
Hua, vad tiden går fort. Hur kan Nils vara 16 månader redan?
Så här är han nu:
Vet inte hur lång han är och vad han väger. Gissar på cirka 78 cm lång och 11 kg tung...
Har 11 tänder. Fyra framtänder uppe, fyra framtänder nere och tre kindtänder.
Har blivit lite mer kräsen med maten. Kan vägra att äta viss mat. Favoriträtterna är pasta med köttfärssås, gröt och allt som kan kallas efterrätt. Kan äta bröd om man delar det i småbitar och lägger det i munnen på honom. Han vill inte äta bröd som en smörgås och är det någon form av pålägg på brödet så spottar han.
Har blivit bättre på att äta på egen hand. Om man lägger upp en sked med lämplig mängd mat på så kan han äta själv utan för mycket söl. Men han är inte så bra på att ösa upp mat på skeden själv.
Sover mellan 20 och cirka 6.30 och mellan 12 och cirka 13.45.
Har blivit lugnare och jämnare i humöret. Han är inte lika intensiv och mycket mer självständig. Kan leka själv ganska länge. Underbart tycker jag.
Hans "ordförråd" består nästan enbart av en massa ljud. Han säger vov, mjau, bä, mmm, brum på frågan om vad hunden, katten, lammet, kossan och bilen säger. När man frågar vad grisen säger rynkar han på näsan och andas lite tyngre. Han har även ett vampyrljud som G lärt honom. Han låter som en indian om man frågar om hur den låter. Han säger pappa och lampa om man frågar om han kan det. Ber man honom att säga mamma så säger han pappa. Spontant säger Nils i princip bara "där" och "isch" som jag tror är usch. Vissa av djurlätena kommer också spontant ibland.
Är oftast glad numera men har ett riktigt humör om han inte får som han vill.
Bryr sig inte så mycket om/är lite rädd för andra barn.
Gillar att gunga, bada, vara på utflykt, när man sjunger för honom, att leka lekar som "prästens lilla kråka", peka i ljudböcker, att öppna och stänga dörrar/lådor, sitta och pilla med saker, gå i trappor, kolla på filmer på datorn och på stora fordon.
Rymmer gärna från den plats jag vill att han ska vara på. Är vi på öppna förskolan vill han gärna vara i entrén där skorna och vagnarna är. Är vi på lekplatsen vill han gärna vara utanför lekplatsen och kolla på bilar eller gå i trappor. Han blir riktigt sur när jag bär tillbaka honom.
Blir riktigt glad när man kommer hem efter att ha varit borta. Han är vår gullunge.
Så här är han nu:
Vet inte hur lång han är och vad han väger. Gissar på cirka 78 cm lång och 11 kg tung...
Har 11 tänder. Fyra framtänder uppe, fyra framtänder nere och tre kindtänder.
Har blivit lite mer kräsen med maten. Kan vägra att äta viss mat. Favoriträtterna är pasta med köttfärssås, gröt och allt som kan kallas efterrätt. Kan äta bröd om man delar det i småbitar och lägger det i munnen på honom. Han vill inte äta bröd som en smörgås och är det någon form av pålägg på brödet så spottar han.
Har blivit bättre på att äta på egen hand. Om man lägger upp en sked med lämplig mängd mat på så kan han äta själv utan för mycket söl. Men han är inte så bra på att ösa upp mat på skeden själv.
Sover mellan 20 och cirka 6.30 och mellan 12 och cirka 13.45.
Har blivit lugnare och jämnare i humöret. Han är inte lika intensiv och mycket mer självständig. Kan leka själv ganska länge. Underbart tycker jag.
Hans "ordförråd" består nästan enbart av en massa ljud. Han säger vov, mjau, bä, mmm, brum på frågan om vad hunden, katten, lammet, kossan och bilen säger. När man frågar vad grisen säger rynkar han på näsan och andas lite tyngre. Han har även ett vampyrljud som G lärt honom. Han låter som en indian om man frågar om hur den låter. Han säger pappa och lampa om man frågar om han kan det. Ber man honom att säga mamma så säger han pappa. Spontant säger Nils i princip bara "där" och "isch" som jag tror är usch. Vissa av djurlätena kommer också spontant ibland.
Är oftast glad numera men har ett riktigt humör om han inte får som han vill.
Bryr sig inte så mycket om/är lite rädd för andra barn.
Gillar att gunga, bada, vara på utflykt, när man sjunger för honom, att leka lekar som "prästens lilla kråka", peka i ljudböcker, att öppna och stänga dörrar/lådor, sitta och pilla med saker, gå i trappor, kolla på filmer på datorn och på stora fordon.
Rymmer gärna från den plats jag vill att han ska vara på. Är vi på öppna förskolan vill han gärna vara i entrén där skorna och vagnarna är. Är vi på lekplatsen vill han gärna vara utanför lekplatsen och kolla på bilar eller gå i trappor. Han blir riktigt sur när jag bär tillbaka honom.
Blir riktigt glad när man kommer hem efter att ha varit borta. Han är vår gullunge.
lördag 5 november 2011
Lördagsmat
I tisdags härmade jag Underbara Clara och gjorde piroger på färdig smördeg. Det är hur lätt som helst och väldigt gott. Man bara gör i ordning den fyllning man vill ha, lägger den på den uppskurna smördegen, klämmer ihop, penslar med ägg och slänger in i ugnen på den värme och tid som står på smördegsförpackningen. I tisdags bestod fyllningen av lök, vitlök, nötfärs, skogschampinjoner, fetaost och vanlig ost.
Både jag och G blev så förtjusta att vi oberoende av varandra kom hem med varsin rulle smördeg idag. Eller ja, G hade t.o.m. köpt två rullar.
Idag bestod fyllningen av kycklingfilé, skogschampinjoner, bacon, paprika och ost. Kryddade gjorde vi med oregano, salt och peppar.
Pirogerna serverades med en sallad. Hemskt mumsigt!
Det enda negativa är att den färdiga smördegen har inte innehåller så rena ingredienser (typ smör) som jag hade velat men jag har valt att bortse från det eftersom jag inte orkar göra egen deg.
Både jag och G blev så förtjusta att vi oberoende av varandra kom hem med varsin rulle smördeg idag. Eller ja, G hade t.o.m. köpt två rullar.
Idag bestod fyllningen av kycklingfilé, skogschampinjoner, bacon, paprika och ost. Kryddade gjorde vi med oregano, salt och peppar.
Pirogerna serverades med en sallad. Hemskt mumsigt!
Det enda negativa är att den färdiga smördegen har inte innehåller så rena ingredienser (typ smör) som jag hade velat men jag har valt att bortse från det eftersom jag inte orkar göra egen deg.
torsdag 3 november 2011
Springa med vagnen
En av anledningarna till att vi köpte den vagn vi har (en Urban Jungle) är att vi blev tipsade om att den går att springa med. Jag såg mig själv springandes med vagnen ooofta. Precis som jag skulle lämna den lille på barnpassningen och vara på gymmet oooofta. Jag såg inga hinder i att kunna träna minst 4-5 ggr i veckan.
Nils hade andra planer. Att han inte gillar att bli lämnad på barnpassningen på SATS har jag ju skrivit om tidigare. Att springa med vagnen har det inte heller fungerat så bra.
När Nils var riktigt liten och låg i liggvagnen hade det nog funkat men då var jag för feg. Jag var rätt att han skulle skvalpa runt i vagnen och slå huvudet i en den stenhårda (?) vagnväggen.
När Nils började sitta i sittvagnen så hade han två lägen. Antingen var han skitsur. Eller så sov han. Gick man tillräckligt länge med vagnen somnade han alltid. Jag hade kunnat springa med Nils när han sov men under den här perioden (eller ja, sån är jag fortfarande) var jag rätt besatt av att få egentid att fixa med saker eller sova själv när Nils sov. Jag hade inte alls lust att slösa dyrbar sovtid på att springa.
Jag har sprungit cirka tre gånger med vagnen och alla gångerna har det varit korta sträckor.
Nils älskar fortfarande inte att åka vagn. Men när han kan kolla på bilar, spårvagnar och annan trafik glömmer han liksom av det. Dessutom somnar han inte längre tvångsmässigt när man kör vagnen ett tag. Den senaste tiden har jag därför promenerat en hel del med Nils i vagnen. Och idag var det dags för en längre löprunda. Jag passade på precis efter han sovit middag så han skulle vara på gott humör, tog på honom massa kläder för det var rätt kallt och satte honom i vagnen. Jag hade på förhand tänkt ut en springrunda där det skulle vara trafik i princip hela tiden. Inte alls lika mysigt som han springa i skogen men att göra det är bara att glömma. Nils skulle tröttna på fem minuter.
Jag sprang i cirka en timme och Nils var nöjd hela tiden. I början kollade han bak rätt mycket på vad jag höll på med. Förmodligen lät jag lite mer flämtande och frustande än vad jag brukar göra men efter ett tag satt han helt lugn och spanade in den härliga utsikten. Det var inte så jättestor skillnad att springa med vagnen så länge det inte går uppför. Då blev det vansinnigt jobbigt. Jag gick i en del branta backar men hade jättehög puls ändå. Jag var så nöjd med mig själv när jag kom hem och så stolt över Nils som varit så duktig.
Nu ska jag väl inte ropa hej innan jag provat det några gånger men jag är så nöjd med att det fungerade. Nu finns det verkligen inga ursäkter för att inte springa längre.
Nils hade andra planer. Att han inte gillar att bli lämnad på barnpassningen på SATS har jag ju skrivit om tidigare. Att springa med vagnen har det inte heller fungerat så bra.
När Nils var riktigt liten och låg i liggvagnen hade det nog funkat men då var jag för feg. Jag var rätt att han skulle skvalpa runt i vagnen och slå huvudet i en den stenhårda (?) vagnväggen.
När Nils började sitta i sittvagnen så hade han två lägen. Antingen var han skitsur. Eller så sov han. Gick man tillräckligt länge med vagnen somnade han alltid. Jag hade kunnat springa med Nils när han sov men under den här perioden (eller ja, sån är jag fortfarande) var jag rätt besatt av att få egentid att fixa med saker eller sova själv när Nils sov. Jag hade inte alls lust att slösa dyrbar sovtid på att springa.
Jag har sprungit cirka tre gånger med vagnen och alla gångerna har det varit korta sträckor.
Nils älskar fortfarande inte att åka vagn. Men när han kan kolla på bilar, spårvagnar och annan trafik glömmer han liksom av det. Dessutom somnar han inte längre tvångsmässigt när man kör vagnen ett tag. Den senaste tiden har jag därför promenerat en hel del med Nils i vagnen. Och idag var det dags för en längre löprunda. Jag passade på precis efter han sovit middag så han skulle vara på gott humör, tog på honom massa kläder för det var rätt kallt och satte honom i vagnen. Jag hade på förhand tänkt ut en springrunda där det skulle vara trafik i princip hela tiden. Inte alls lika mysigt som han springa i skogen men att göra det är bara att glömma. Nils skulle tröttna på fem minuter.
Jag sprang i cirka en timme och Nils var nöjd hela tiden. I början kollade han bak rätt mycket på vad jag höll på med. Förmodligen lät jag lite mer flämtande och frustande än vad jag brukar göra men efter ett tag satt han helt lugn och spanade in den härliga utsikten. Det var inte så jättestor skillnad att springa med vagnen så länge det inte går uppför. Då blev det vansinnigt jobbigt. Jag gick i en del branta backar men hade jättehög puls ändå. Jag var så nöjd med mig själv när jag kom hem och så stolt över Nils som varit så duktig.
Nu ska jag väl inte ropa hej innan jag provat det några gånger men jag är så nöjd med att det fungerade. Nu finns det verkligen inga ursäkter för att inte springa längre.
Nya badbrallor
Nils har fått nya badbrallor. 70 spänn på Polarn och Pyrets 30 procentiga randrea. Imorgon (om inte förr) blir det badhuset.
onsdag 2 november 2011
Förmiddagen i bilder
Efter morgonersättning, morgongröt (jag) och blöjbyte (på Nils) tog vi på oss ytterkläderna för att bege oss till huset där jag hade lite ärenden.
Vi tog såklart vägen om Plikta. Det var helt tomt där så Nils fick ha bebisgungorna i fred. Eller, helt tomt var det inte. Det var en annan mamma och hennes son där. Vi började prata och när hon hörde att Nils hette Nils så visade sig att hon var en kollega till min syster och att hon känt igen Nils från bloggen. Världen är liten.
Väl i huset åt jag och Nils mellis på verandan. Nils äter keso om han får massor av bär till. Nu hade vi inga bär så keson fick jag äta själv. Yoghurten var däremot inte så svår att få i honom.
Efter melliset tog jag kort på vårt kök. Vi ska måla om luckorna och byta handtagen så jag behövde kort på hela köket för att veta hur många handtag vi behöver och av vilket slag.
På vägen hem blev det ett pit-stop på ännu en lekplats.
Efter att vi kommit hem svängde jag ihop lite lunch.
 |
| Väntar på hissen |
Vi tog såklart vägen om Plikta. Det var helt tomt där så Nils fick ha bebisgungorna i fred. Eller, helt tomt var det inte. Det var en annan mamma och hennes son där. Vi började prata och när hon hörde att Nils hette Nils så visade sig att hon var en kollega till min syster och att hon känt igen Nils från bloggen. Världen är liten.
 |
| Nils gillar att gunga |
 |
| Men det är inte helt lätt att ta kort på honom när han gör det |
Väl i huset åt jag och Nils mellis på verandan. Nils äter keso om han får massor av bär till. Nu hade vi inga bär så keson fick jag äta själv. Yoghurten var däremot inte så svår att få i honom.
 |
| Looky, looky |
 |
| Man ska smaka säger mamma |
 |
| Mmmm, my precious... |
 |
| Nils sprang och busade lite i huset |
 |
| I ett obevakat ögonblick la han linsskyddet i yoghurten |
Efter melliset tog jag kort på vårt kök. Vi ska måla om luckorna och byta handtagen så jag behövde kort på hela köket för att veta hur många handtag vi behöver och av vilket slag.
 |
| Så här ser köket ut idag |
På vägen hem blev det ett pit-stop på ännu en lekplats.
Efter att vi kommit hem svängde jag ihop lite lunch.
 |
| Som Nils älskade |
 |
| Jo, han gillade faktiskt maten. Han är bara sur för att han inte får kladda med den. |
Nu sover han middag.
tisdag 1 november 2011
Fyra nyanser av vitt
Jag har varit så jäkla duktig de senaste dagarna och fått gjort massa saker som legat och stört min sinnesro. Igår valde jag bl.a. fyra olika vita färger och köpte provburkar av dem. Idag målade jag upp färgerna på en kartong så att man kunde hålla dem i olika ljus och mot andra färger och se hur det blir. Om ni visste vilket inre motstånd jag har för att göra en sån grej. Men nu har vi valt färg och den känns bra. En väldigt ljust grå färg blir det. Imorgon kommer hantverkarna till huset.
 |
| Om vi valt någon av de andra hade det kunna förstöra hela huset |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)