Mjölkprovakation 2

Nu när jag är i Spanien (inlägg om det senare) känns Nils mjölkprovokationer väldigt avlägsna men jag tänkte ändå skriva lite kort om hur det gick i onsdags.

Vi var där under fyra timmat och dosen med mjölk ökades successivt. Den sista gången fick han 3 ml ren mjölk. Nils visade inga tecken på att må dåligt så förmodligen har allergin faktiskt vuxit bort. Hurra!

Vi ska ge honom mjölk varje dag nu och fortsätta se om han reagerar. I torsdags gav vi honom 3 ml, idag ska han få fyra, imorgon 5 o.s.v. till dess att han är uppe i 2,5 dl mjölk. Då kan vi även börja ge honom andra saker som fil, yoghurt etc. Då är han helt "friskförklarad". Så G får vänta med våffelkalaset ett litet tag.

Läkaren sa även att när en mjölkprovokation gått så här bra så blir det i princip aldrig några reaktioner efteråt utan upptrappningen är mest för att Nils mage ska hinna vänja sig vid mjölk som den ju i stort sätt aldrig stött på.

Det känns väldigt, väldigt skönt att han förmodligen inte är allergisk längre. Nu kan han äta exakt samma som vi gör och man slipper lusläsa innehållsförteckningar. Dessutom verkar Nils gilla mjölk. Han sög i sig mjölken som ett liten kaninunge på barmedicin. Lät inte en droppe komma utanför . 

Mjölkprovokation 1

Idag har vi alltså varit på mjölkprovokation med Nils. En sådan går helt enkelt till så att man ger barnet mjölk för att sedan observera honom och se om han visar några allergiska reaktioner.

Läkaren började, som hon alltid gjort, med att fråga om Nils fått i sig någon mjölk av misstag sedan vi sågs sist. Jag har typ tänkt att det är ett test för att se om jag är en ordentligt mamma men idag så sa hon att anledningen att hon frågade var att det skulle bli lättare för henne om det vore så eftersom då behövde man inte göra någon provaktion. Nu låter det som läkaren är knäpp och det är hon verkligen inte. Hon är jättebra. Väldigt gammaldags men jättebra.

Läkaren tyckte att vi skulle gå väldigt långsamt fram så att Nils skulle slippa kraftiga reaktioner om han fortfarande var allergisk. Hon föreslog därför att vi skulle dela upp provokationen på två dagar, idag och imorgon. Idag skulle han få utspädd mjölk vid fem tillfällen och med en halvtimmas mellanrum mellan varje mjölklösning. Den första mjölklösningen var utspädd till tusen (bokstavligen) och den sista var utspädd till tio. Imorgon skulle han få ren mjölk på sista tillfället om jag förstod det rätt.

Vi var alltså på barnmedicin i mer än tre timmar. Nils fick lite mjölkvatten och sen fick vi underhålla oss bäst vi kunde till dess att det var dags för nästa lösning. Jag hade varit lite orolig för Nils humör när han skulle behöva vara där så länge men det hade jag inte behövt vara. Finare unge får man leta efter. Lekte jättefint med barnmedicins leksaker och sprang runt och charmade alla sköterskorna. Jag var så stolt över honom.  Jag kunde t.o.m. sitta och läsa en tidning under tiden som han lekte. Det händer ungefär aldrig här hemma.

Det ser bra ut! Inga reaktioner än så länge men i och med att lösningarna var så svaga så vet man inte säkert förrän imorgon. Hoppas!!

G vill bjuda Nils på våffla med grädde om Nils inte är allergisk. Får se vad läkaren tycker om det... 

Idag gäller det

Nu har jag packat ned ett paket mjölk i Nils skötväska. Vi ska strax gå till barnmedicin och smaka på den. Spännande! Återkommer med rapport om hur det gick. 

Nils första (roliga) brev

Kusin Filip är inte bara väldigt söt. Han är väldigt generös också. Skickar presenter bara sådär. En reflex i form av en katt och en hund att ha på sig när man tittar på spårvagnar. Perfekt ju!

Flip har förresten fått låna Nils hjälm ett tag. När man jämför hjälmbilder blir det tydligt hur stort huvud Nils hade på den tiden.

Filip med hjälm 

Nils med hjälm

Typiskt mig

Tjejerna som jag ska åka till Spanien med har känt mig länge då vi började första klass i grundskolan tillsammans. Sen dess har vi såklart hunnit med en hel del. När vi var 15 åkte vi t.ex på mopedsemester till Halmstad ihop.

När en av tjejerna senare skrev en skoluppsats om vår semester (den klassiska "Mitt sommarlov") så fick man minsann veta den osminkade sanningen. Kompisen skrev att hon tyckte att jag hade packat slarvigt på mopeden och att det var "typiskt mig att ha något som stack ut på min packning". Karaktärsbeskrivningen var som hämtad direkt från en Kittybok där uppsatsskrivaren var Kitty, den  kloka men äventyrslystna, den andra tjejen var den pigga och söta medan jag fick vara den....slarviga.

Givetvis tog jag illa vid mig av ett sådant påhopp. Nog för att jag inte var lika noggrann som de var men den beskrivningen ville jag inte riktigt kännas vid.

Så här på äldre dar tycker jag själv att jag är en ganska redig person. Iaf med saker som spelar någon roll. Trots det lär den här beskrivningen få hänga med mig ett tag till. För igår när den pigga söta tjejen skulle checka in åt oss alla tre så kunde hon inte göra det eftersom mitt pass tydligen har gått ut... Och jag får väl erkänna att det är otroligt typiskt mig. Hade det dessutom inte varit för de andra så hade jag inte upptäckt det förrän på onsdag kväll eftersom jag aldrig skulle få för mig att checka in förrän man verkligen måste.

Så, C, jag erkänner. Du hade rätt. Jag är en slarvig typ. Och stackars Nils lär nog också bli det eftersom G är ännu slarvigare än vad jag är.

Idag var jag iaf hos Polisen för att fixa ett nytt pass. Naturligtvis kunde de inte lova att de skulle vara klart till på onsdag (vi åker på torsdag morgon) men det verkade inte helkört. Annars blir det ett provisoriskt pass. Allt löser ju sig. Det blir bara krångligare och dyrare.

När katten är borta (sover) dansar råttan på bordet..

Nils = katten
Jag = råttan 

Gräsänka

G är och tältar med sina lumparkompisar. Han skickade den här bilden till mig. De verkar inte att att ha det mysigt alls...

Det känns inte så bittert att sitta ensam hemma ändå. För på torsdag är det jag som åker bort över helgen. Jag ska till Spanien med två kompisar. Vi ska bo i den ena kompisens pappas hus och bara äta, dricka gott och slappa. Det ska bli hur mysigt som helst. Fast lite konstigt att vara borta så länge från Nils. Men det är bara att vänja sig för i november ska jag på kurs inför jobbstarten. Kursen är i Stockholm och är på fem (!) dagar. Så länge vill jag egentligen inte vara borta från honom. Men jag har inget val. Jag är tvungen att gå kursen innan jag börjar jobba.

På tal om jobb så har jag hyfsat nyligen vinkat hej då till några gamla kollegor. Några av dem blir förmodligen och förhoppningsvis mina kollegor igen när jag börjar jobba. Kändes gött att prata om något annat än barn för en stund. Tror det kommer bli bra för mig att börja jobba och inte bara vara mamma. Men ändå skönt att det är ett tag kvar till dess.

Nä. Nu ska jag hugga in på blåbärskladdkakan som blev över från fikan med kollegorna. Och så lite gårdagens Skavlan till det.