Lite bilder från Provincetown

The Red Inn, där vi åt lunch igår

Synd att det var så ful utsikt bara

Glasspaus

Mumsmums

Såpbubbelmaskin på gatan

Nils vill ha mycket mat

Och det snabbt

Tjänstefolket nuförtiden alltså. Vart ska man gå för att få lite service?

I pyjamas utanför hotellrummet

 

 

Provincetown

Nu är vi i Provincetown. Om jag skulle tipsa om en stad på vår resa, förutom New York, så blir det denna. Här är underbart! Det är Bullerbyn möter San Fransisco. Husen är i New England-stil och hur vackra som helst. Överallt möts man av mysiga caféer, butiker, gallerier och restauranger. Det har man ju gjort tidigare också men här möts man av spontana skyltar som "Vinprovning mellan 16-19" eller "Teaparty fram till kl. 19". Det ligger alldeles vid kusten. Och just det. Det är The place to be om man är homosexuell. Jag skulle tro att 50 procent av alla som vi mött idag är homosexuella. Man ser söta bögpar överallt. Hand i hand på promenad, klippandes gräset i trädgårn eller över ett glas vin på något hippt ställe. När man går på gatorna hör man fest och skratt överallt. Folk verkar tusen procent lyckligare här än i Götet. Jag och G såg en bil där föraren inte kunde köra rakt för att han satt och gapskrattade med sitt sällskap i bilen. Han var säkert hög men när man ser någon vara så glad blir man på ganska gott humör själv.

Vi bor på ett B&B alldeles vid vattnet. Tyvärr gick det inte att få tag på en spjälsäng inatt så Nils får sova mellan mig och G. Får se om någon av oss får sova. De senaste två dagarna har Nils sovit hela nätterna och vaknat i acceptabel tid. Hoppas det fortsätter så. 

Jag har en del kort från idag. Bland annat på världens finaste ställe där vi åt lunch. Men jag orkar inte lägga in dem så det får vänta till imorgon.

Lustiga saker som hänt idag:

En man har frågat om han får bjuda Nils på en öl.

G vill veta om ovan nämnda lunchrestaurang hade öppet imorgon men frågade: Are you open yesterday? Tydligen har han alltid haft svårt för igår och imorgon...

Jag frågade en man med ett barn i bärsjäl hur gammalt hans barn var och fick svaret två och ett halvt. Eftersom barnet var i en bärsjäl utgick jag lite slarvigt från att han menade månader och sa att då kan han se på Nils vad han har att vänta sig (Nils höll på att riva stället.) Pappan tittade lite konstigt på mig men log artigt. Sen såg jag att hans två och ett halvt månaders bebis hade extremt långa och feta ben. Ungefär som på ett barn på två och halvt år.. Så kan det gå.

Lite kort med den nya kameran

Det har plåtats ordentligt både idag och igår. Igår ville inte hotellets internet lägga upp bilderna så jag hoppas det ska gå bättre idag. Det kommer nog krävas lite träning att lära sig all finesser med den nya kameran. Här kommer mina favoriter iaf. Tyvärr är de flesta tagna av G. Fnys!

Nils i sin fjärde solhatt. Vi kommer bli ruinerade om han fortsätter så här..

Väldigt lik G

Men när han ler ser man lite kinder från mamma

Nu kan han gå med en hand. Känns väldigt stabil nu faktiskt.

Och tack vare alla heltäckningsmattor (?) ålar han inte alls längre.

Lite mammamys

Pappa får väl också ha sin stund.

Hela familjen Korv på promenad i New Port

Vi är kvar

Vi är kvar i Bluewater. Bluewater ligger i Yarmouth för övrigt. Här är så himla fint så igår bestämde vi oss för att stanna i ytterligare tre dagar utöver de två vi redan hade tänkt oss. Här är lågsäsong och hotellet är hyfsat tomt så G gjorde ett försök att förhandla ned priset nu när vi stannade lite längre. Med hyfsat gott resultat. Dessutom blev vi uppgraderade till ett mycket finare rum ligger precis vid havet. Man hör ljudet av vågor när man somnar och ljudet av Nils när man vaknar =). Det har dessutom eget kök med både spis och mikro så nu slipper vi springa till lobbyn för att värma Nils mat. Vi tackade hotellet direkt genom att inte köpa deras frukost i morse utan göra egen på rummet.

Jag skrev ju att maten var väldigt god i New York. Den har varit sämre sen vi kom till mindre städer. Går man på finrestaurang är det gott såklart men allt man äter är så jäkla onyttigt. Många amerikaner är ju tjocka men jag är förvånad att de inte ännu tjockare. Det är svårt att få tag på nyttig mat om man inte lagar den själv. Det finns 7 frukostalternativ här. De består av olika kombinationer av äggröra med bacon, toast med smör på, stekt friterad potatis, muffins och pannkakor. Jag älskar onyttig mat men jag tycker om att kunna välja när jag vill äta den. Man känner sig lite äcklig när man bara äter sunk hela tiden. Så jag är glad över vårt nya kök. Då blir det ett nyttigt mål per dag iaf.

Igår var riktigt fint väder så det blev en del solande och badande. Idag har vädret varit sämre så vi har varit och shoppat. En ny kamera och ett par solglasögon till G blev det. Jag har stora förväntningar på kameran som fått jättefina recensioner (jag kan ingenting om kameror.) Batteriet är på laddning nu så imorgon ska jag prova den för första gången. Får se om ni ser någon skillnad. Annars är jag lurad =).

Havet

Idag åkte bilen till Bluewater som ligger på Cape Cod. Det råder inga tvivel om att vi är på den amerikanska östkusten. Allting känns hämtat ur en huskatalog med New Englandstil. Fast inte lika shiny. Amerikaner verkar inte renovera om så fort något känns omodernt som vi svenskar gör. Hotellet ligger alldeles vid vattnet och är lätt mysigast hittills. Det enda negativa jag kan komma på är att det inte finns mikrovågsugn på rummet. Förmodligen stannar vi här några dagar och åker på dagsutflykter istället för att byta hotell hela tiden. Vi vill ju inte att Nils ska växa upp som nomad.

Vi har just varit och käkat på en restaurang som heter Shippers. Vi har blivit lite amerikanska nu så vi tog bilen dit trots att det låg 500 meter härifrån. G:s förrätt, musslor, var alldeles sandiga men han var glad ändå. Bra med matställen som ligger på gångavstånd så man kan gå dit och dricka vin på kvällen när monstret somnat.

Idag har Nils badat i havet för första gången. Fast det var kallt så det blev bara fötterna. Det såg ut ungefär så här. (Minneskortet tog slut därav det abrupta slutet.)

Här är lite fler bildbevis från stranden.

Mors dag

Idag har jag firat mors dag för första gången. Fast jag kan inte säga att mitt moderskap fått mer uppmärksamhet än det brukar. Jag frågade G i morse om han visste vad det var för dag idag. Här i USA är det memorial day så jag var helt säker på att han skulle svara det. Gissa om jag blir förvånad när han istället gissar på midsommarafton... Verkar som det är jag som får lära Nils om våra svenska högtidsdagar.

Men det har varit en mysig dag ändå såklart. Den största dagen har ägnats åt shopping. Nils har fått en nya kepa och lite annat smått och gott. Själv har jag spanat lite på Kitchen aids. Har velat ha en sådan så länge att jag tvekar på hur roliga där är nu när jag kan få en. De är riktigt mycket billigare här än hemma i Svedala, 1 800 kr ungefär. Det som talar emot är väl att den blir jobbig att släpa på och att vi redan har en (fulare) köksmaskin. Ska suga på karamellen lite...

Providence

Nu är vi i Providence. Fast vi bor på ett hotell en bit utanför stan.

Tågresan hit började dåligt. Tåget gick ifrån USA:s största tågstation med det smidiga systemet att de inte berättar från vilket spår ens tåg ska gå ifrån förrän en kvart innan det går. Fast idag var det ännu sämre. Vi fick reda på spårnumret klockan ett då tåget skulle gå. Det var inga problem att hitta dit men eftersom vi hade tre väskor och en bebis i barnvagn att släpa på så kom vi dit sist av alla. Dessutom gick vi på i businessclass av misstag. G sa åt mig att ta Nils med mig och hitta två platser i rätt del av tåget så skulle han fixa med väskorna. Jag gick längre och längre in i tåget utan att hitta några platser. Då vände lyckan! En supersnäll tågchaufför sa åt mig att sätta mig i första klass "så länge". Superstora fåtöljer med massa benutrymme. G fick också en plats och efter att Nils somnat som en klubbad säl gick resan som en dans.

Även i Providenve höll det på att sluta illa. Vi trodde att biluthyrningsstället hade öppet längre än vad det hade och när vi kom dit var det igenbommat och låst. Vi såg en kille inne i lokalen, knackade på och förklarade hur läget var. Först blev det kalla handen och en hänvisning till ett uthyrningsställe som låg vid flygplatsen. Men efter att ha sett oss stå och vela utanför lokalen i en kvart så mjuknade han och släppte iväg oss med en bil. Ingen kan vara elak mot ett stackars förvirrat par med en bebis.