När vi åkte till USA var jag helt säker på att det skulle finnas ett helt gigantiskt utbud av barnmat att välja på. Det finns det ju av allt annat. Dessutom var jag helt övertygad om att Ella´s kitchen från USA. (En idé jag fått efter att ha läst den inte så pk-iga texten på förpackningen där det står att "maten ska vara lika god som den mamma lagar." Så var det inte. Och Ella´s var tydligen från Storbritanien. Tydligen kan man komma undan med nyss nämnda text där också.
I New York hittade vi först ingen barnmat alls. Vi hade med oss rätt mycket mat hemifrån men när dagarna gick blev man lite orolig över om man skulle behöva föda upp Nils på bananer från Starbuck´s. Vi var inne i alla mataffärer vi kunde hitta men barnmat fanns inte i deras sortiment. Till sist hittade vi en riktigt stor mataffär. Där hade man barnmat men den - och det kändes genomgående för mycket av den maten vi hittade även senare - var som gjord för att använda som smakportion eller mellanmål. Små burkar med endast en ingrediens. Ingredienserna bestod nästan uteslutande av frukt. Jag lyckades dock även hitta smakportionsburkar med ingredienserna sötpotatis och kalkon. Det var en blandning av dessa två burkar som Nils fick den sista tiden i New York.
I Providence hittade vi en apotekskedja som sålde barnmat och där lyckades vi utöka utbudet med smakportionsburkar av endast grönsaker.
I Providence fick vi ju hyrbilen och då kunde vi ta oss till riktigt stora mataffärer och där hittade vi äntligen lite barnmatsburkar på det sättet de säljs i Sverige. Färdigblandade och tänkta som en hel måltid till även äldre barn. Utbudet var dock ungefär lika stort som i vår kvartersbutik på hörnet. Det är uppenbart att föräldrarna lagar sin egen barnmat i USA. Lite förvånande, eftersom de inte verkar laga så mycket mat i övrigt.
Även innehållsmässigt fanns en del att klaga på vad gällde burkarna. Många burkar kunde jag inte köpa för jag inte visste vad det som stod i innehållsförteckningen var för något. Det var alltså inte ingredienser som corn utan uppenbara tillsatser som jag inte vill ge Nils av princip men som jag inte heller vågar ge honom eftersom jag är rädd att de ska innehålla mjölk på något sätt. Nästan alla blandningar innehöll ingredienser som gick ut på att göra maten sötare. Sötpotatis, aprikospuré, äpplepuré o.s.v. Många av burkarna var vitaminberikade. Vi hittade ett märke med blandad barnmat som det stod angivet att den var organic - Happy baby organic baby food. Nils vägrade konsekvent att äta deras märke om den inte var utblandad med någon annan mat som en smakportion sötpotatis. Jag vet inte om den var ovanligt äcklig eller om han bara hade fått smak för det söta.
Sammanfattningsvis kan jag säga att vi hade ungefär 7 rätter som vi varvade till Nils under hela resan. Nästan alla innehöll sötpotatis i en eller annan form. Ingen av dem hade varit mitt förstahandsval hemma. Om man är noga med vad man stoppar i sitt barn kan det vara en bra idé att ta med barnmat eller se till att man har möjlighet att kunna laga egen mat. Speciellt om man ska åka till större städer där det kan vara svårt att hitta stora matkedjor.
I New York hittade vi först ingen barnmat alls. Vi hade med oss rätt mycket mat hemifrån men när dagarna gick blev man lite orolig över om man skulle behöva föda upp Nils på bananer från Starbuck´s. Vi var inne i alla mataffärer vi kunde hitta men barnmat fanns inte i deras sortiment. Till sist hittade vi en riktigt stor mataffär. Där hade man barnmat men den - och det kändes genomgående för mycket av den maten vi hittade även senare - var som gjord för att använda som smakportion eller mellanmål. Små burkar med endast en ingrediens. Ingredienserna bestod nästan uteslutande av frukt. Jag lyckades dock även hitta smakportionsburkar med ingredienserna sötpotatis och kalkon. Det var en blandning av dessa två burkar som Nils fick den sista tiden i New York.
I Providence hittade vi en apotekskedja som sålde barnmat och där lyckades vi utöka utbudet med smakportionsburkar av endast grönsaker.
I Providence fick vi ju hyrbilen och då kunde vi ta oss till riktigt stora mataffärer och där hittade vi äntligen lite barnmatsburkar på det sättet de säljs i Sverige. Färdigblandade och tänkta som en hel måltid till även äldre barn. Utbudet var dock ungefär lika stort som i vår kvartersbutik på hörnet. Det är uppenbart att föräldrarna lagar sin egen barnmat i USA. Lite förvånande, eftersom de inte verkar laga så mycket mat i övrigt.
Även innehållsmässigt fanns en del att klaga på vad gällde burkarna. Många burkar kunde jag inte köpa för jag inte visste vad det som stod i innehållsförteckningen var för något. Det var alltså inte ingredienser som corn utan uppenbara tillsatser som jag inte vill ge Nils av princip men som jag inte heller vågar ge honom eftersom jag är rädd att de ska innehålla mjölk på något sätt. Nästan alla blandningar innehöll ingredienser som gick ut på att göra maten sötare. Sötpotatis, aprikospuré, äpplepuré o.s.v. Många av burkarna var vitaminberikade. Vi hittade ett märke med blandad barnmat som det stod angivet att den var organic - Happy baby organic baby food. Nils vägrade konsekvent att äta deras märke om den inte var utblandad med någon annan mat som en smakportion sötpotatis. Jag vet inte om den var ovanligt äcklig eller om han bara hade fått smak för det söta.
Sammanfattningsvis kan jag säga att vi hade ungefär 7 rätter som vi varvade till Nils under hela resan. Nästan alla innehöll sötpotatis i en eller annan form. Ingen av dem hade varit mitt förstahandsval hemma. Om man är noga med vad man stoppar i sitt barn kan det vara en bra idé att ta med barnmat eller se till att man har möjlighet att kunna laga egen mat. Speciellt om man ska åka till större städer där det kan vara svårt att hitta stora matkedjor.
