Bloggens vara eller att inte vara

Vi har fortfarande inget bredband och jag har inte orkat blogga med mobilen. Och även om jag saknar bloggandet till viss del så det har faktiskt känts rätt skönt. Jag har slutat att tänka på bloggformuleringar så fort mer eller mindre ointressanta händelser inträffar i mitt liv.

Jag har i vart fall bestämt mig för att ta en paus i bloggandet fram till nyår. Jag har sett att det är en tapper skara som besöker bloggen trots att den inte levererar så mycket nu. Jag lovar att berätta om bloggens framtid när jag bestämt mig. Sen får vi se om det blir att den kommer tillbaka som innan, i en ny form eller inte alls.

God Jul på er!

Flytten

Nu är vi äntligen på plats i huset. Bredbandet kommer dock inte vara på plats förrän om 2-4 veckor så bloggandet får ske genom mobilens nät. Det kommer inte bli så mycket bilder än på ett tag alltså.

Själva flytten gick väldigt smidigt. Vi har ju inte flyttat så långt och vi hade dessutom hjälp av en flyttfirma som skötte bärandet. Det var väldigt skönt eftersom man kunde fokusera på att packa upp och komma i ordning redan från början. Det är verkligen något jag rekommenderar om man har möjlighet. Speciellt när man har barn och en person är tvungen att hålla ordning på honom eller henne hela tiden. Men det kändes lite konstigt att ge direktioner till flyttpersonalen. Jag bad om ursäkt flera gånger varje gång jag ville ha någon tyngre pryl upp på någon av övervåningarna.

När alla sakerna var inne i huset och alla lampor var på plats så var klockan runt fem och det var becksvart ute. Vi var vrålhungriga och planerade ett besök på Burger King i Järnbrott men först skulle G åka och hämta vår bil som (smidigt nog) var inlämnad på service just den dagen. Under tiden som G var borta tog jag med mig Nils och gick upp på översta våningen som utgörs av en inredd vind. Mörkrädd som jag är, tände jag alla lampor som finns där medan jag fixade med det jag kommit dit för.

Efter det gick jag in på gästtoaletten. Jag tog med mig Nils såklart. Efter uträttat behov gick vi ut igen för att upptäcka att hela vinden var nedsläckt. Båda lamporna, som jag visste att jag hade tänt, var släckta. Jag blev superrädd och min första tanke var på allvar att det spökade i huset. Det kändes därför mycket bättre när jag kom ned och märkte att nästan hela huset var nedsläckt. Jag förstod att det förmodligen var någon propp som gått men jag hade inte riktigt koll på var proppskåpet var dessutom hade jag absolut ingen lust att bege mig ner i källaren för att leta reda på det. Nils började jama lite ängsligt och jag försökte lugna honom genom att säga att allt var i sin ordning. På ett mycket hurtigt och trovärdigt sätt såklart.

Som tur var kom G nästan direkt. G hittade proppskåpet men kunde inte lösa felet så han ringde på en elektriker. Jag och Nils åkte till Burger King och köpte med mat hem som vi åt i Nils lekrum eftersom det var det enda rummet, förutom gästtoaletten på vinden, där ljuset fungerade. Det tog ett tag för elektrikern att hitta felet också. Tydligen var det en hel fas som hade bränt sönder på något vis så vi hade aldrig kunnat laga det själva.

Ljusen har fungerat som de ska sedan dess. Och vi har så sakteliga börjat komma i ordning. Flyttlådorna är uppackade nu men det är fortfarande en del fix kvar. Lovar att slänga in lite bilder på stället så fort jag kan. 

Lite bilder från helgen

Fredagsmys

!!!!!!

Lördagens skörd 

Stackars bloggen har inte fått mycket kärlek det senaste. Förmodligen kommer det fortsätta så eftersom vi flyttar på tisdag och jag vet inte hur snabbt vi kommer få in Internet i huset. Får se om jag hinner med några inlägg innan dess...

På kurs

Nu är jag på jobbkurs i Stockholm. Eller ja, lite utanför Huddinge är jag. Eller som min urstockholmska kompis uttryckte det, betydligt söder om söder. Kursgården som jag bor på är väldigt vacker och ligger naturskönt. På minussidan är att den är belägen 1,7 km från närmsta buss eller pendeltåg vilket är tråkigt eftersom jag planerat att hälsa på lite kompisar i Stockholm när jag ändå var här. Det är inte så roligt att gå så långt på en landsväg utan någon belysning.

Det känns väldigt lyxigt att vara iväg lite. Även om det är jobbrelaterat. Jobbet kändes inte heller sååå avlägset nu när man är här. Jag har faktiskt inte tappat allt som jag kunnat. Även om en del jobbrelaterade ord verkar ha raderats ur min hjärna på något märkligt sätt. Jag har låtit en tonåring som pratar om saker som den inte riktigt förstår några gånger idag. Men vem bryr sig.

Det bjuds ju ofta på väldigt god mat och framförallt mycket godsaker på konferenser och den här är inget undantag. Hittills har jag dock visat på stor karaktär. Har lyckats passa både äpplepajen med vaniljsås till lunchen och nyponsoppan med vaniljglass och mandelbeskvier till eftermiddagsfikan. Middagens efterrätt i form av saffranspannkaka med blåbärssylt och grädde kunde jag däremot inte motstå. Tur man inte är på kurs jämt =).

Trots att det känns bra att komma iväg så saknar man familjen. Speciellt när G skickar såna här söta kort på Nils...

Det är mycket nu

Har just lagt Nils för natten. Från att under lång tid ha somnat utan ett pip har han de senaste dagarna börjat gråta hysteriskt vid läggningarna. Igår grät han så mycket att vi till sist gick in för att kolla om han fastnat i sängen på något vis. Det hade han såklart inte. Efter att vi tagit upp honom och lugnat honom ett tag somnade han direkt. Idag började likadant men nu visste jag ju att det inte var något fel på honom och härdade ut. Han var ledsen några minuter men sen somnade han. Ledsamt att lyssna på en ledsen plutt. Antar att det är en fas eller något. Det är mycket som tyder på det.

Innan läggning 

Igår var vi och hämtade lite flyttlådor hos flyttfirman. Flyttfirman trodde att vi skulle behöva 60-80 stycken men vi fick bara in 25 i bilen så jag antar att det blir några fler vändor dit. Lite lustigt för under den kvarten vi var där hann vi träffa paret som har köpt vår lägenhet. De hade anlitat samma flyttfirma och var också där och hämtade lådor. Man börjar ju undra hur litet Göteborg är egentligen.

Kul att ni gjort en trappa till mig tycker Nils

Hittills har vi inte packat någonting förutom det som packades i samband med stylingen inför försäljningen. Jag kommer ju som nämnts vara i Stockholm måndag-fredag nästa vecka och på tisdagen därpå går flyttlasset. Antar att vi får packa som tokar under nästa helg.

G är på galej nu och jag tänker inte packa något nu iaf. Istället blir det Downton Abbey - det enda jag följer på TV. Och kanske lite choklad till det...Mums. 

Seg dag

Idag har varit en seg dag. G hade sagt att han skulle vara ledig idag eftersom han var borta i söndags. Men jobbet hade hopat sig när han var borta så han blev tvungen att jobba större dagen idag ändå. Jag tycker det är jobbigt att ställa om sig från att ha trott att man skulle vara två hemma till att inte vara det. Hade han inte sagt att han skulle vara ledig hade jag blivit positivt överraskad när han kom hem tidigare än han brukade men nu blev det en seg och lång dag. Det är som när man börjar kolla på klockan om det är dags att gå hem redan vid nio när man jobbar halvdag. En inställningsgrej.

Idag fick jag tågbiljetterna till Stockholm, dit jag ska åka på kurs nästa vecka. Kursen verkar rätt kul och det känns nästan som semester att få bo på hotell, sova till halv åtta varje morgon, få serverad mat hela veckan och få hålla på med intressanta saker (Nils är också intressant men lite på ett annat sätt.) Men det kommer att bli jobbigt att vara ifrån Nils en hel vecka. Och jag känner mig som en dålig mamma som gör det. Fast jag inte har något val. Jag måste gå den här kursen.

Det är lite intressant för när jag var gravid träffade jag en tjej på jobbet som var i exakt samma situation som jag är i nu. Hon hade varit hemma med sin dotter i nästan 1,5 år och nu skulle hon åka ifrån henne en vecka för att gå på samma kurs som jag ska på nu. Precis som jag tyckte hon att det skulle bli jobbigt och att det inte kändes rätt att lämna dottern så länge.

Jag hade inte så mycket medkänsla med den här tjejen då. Jag tänkte att det är klart att barnet skulle klara sig fint med sin pappa och att det var typiskt tjejer att få dåligt samvete över en sån sak. Jag tänkte att jag inte skulle bli sån som hon var. Men det är jag. Ganska klyschigt, men man ska inte döma folk när man inte har varit i deras situation. 

Nils och pläden

Den här gosiga pläden fick jag present när jag fyllde 30. Innan stylisten var här låg den på ett lågt skåp men stylisten la den på golvet, som en björnfäll ungefär. Och där har den blivit kvar. För Nils ääälskar pläden. Han lägger sig på den flera gånger om dan, rullar några varv eller liksom bara gosar ner sig. Sätter man på musik kan han ligga och mysa på pläden hur länge som helst. Eller i 10 minuter eller så. Visst syns det att han gillar den?