Välkommen till min mammablogg. Folk som inte har barn gör sig förmodligen inte besvär.

Jag är 30 år och mamma till Nils. Min blogg har föregåtts av en hel del funderingar kring det lämpliga i att hänga ut sitt liv och sitt barn på Internet. I takt med mitt eget nyvunna intresse av att läsa om vad andra mammor gör har dock lusten att skriva om mina händelserika dagar som mor tagit överhanden. Bloggen handlar om mitt liv tillsammans med min man G och vår fina unge Nils som föddes den 7/7 2010. Vi bor i en lägenhet i Göteborg men har precis köpt ett hus en bit härifrån.

fredag 11 november 2011

Det löser sig nog

Idag var vi på nytt besök på förskolan där vi erbjudits en plats. Det kändes mycket bättre idag. Min oro hade främst att göra med att nästan all personal var väldigt ny och att vi inte visste så mycket alls om de som skulle arbeta på just Nils avdelning. Idag träffade vi nästan all personal. Det var en tjej som var hemskt trevlig som ska arbeta på Nils avdelning. De håller också på att rekrytera ny fast personal.

Jag tycker inte att det är optimalt att det är så många nya och att det i vart fall historiskt sett har varit en arbetsplats som folk inte vill stanna kvar på. Men efter besöket idag kändes det som att de verkligen jobbade med problemet. I övrigt är förskolan väldigt bra för oss. Den ligger väldigt fint och är den förskolan som jag upplevde som mysigast. Av de förskolor som vi besökt är den dessutom den där Nils verkat nöjdast. Men det kan såklart vara en ren tillfällighet. Vi har nog bestämt oss för att tacka ja till förskolan men att stå kvar i kö till vårt förstahandsval så att vi kan byta om det skulle visa sig att det inte fungerar.

Jag är nervös för att lämna Nils på förskolan. Det är nog alla föräldrar i viss mån men i och med att Nils har varit så ledsen när han blivit bortlämnad tidigare känns det extra jobbigt. Min oro bidrar nog till att jag fokuserar på det negativa med förskolorna snarare än det positiva. Men jag ska försöka ändra på det. Annars kan jag ju aldrig börja jobba och jag tror jag behöver det.

Förskola? Jag kan väl vara ensam hemma?

2 kommentarer:

  1. Det kommer nog bli jobbigt i början men sen kommer förmodligen Nils börja känna sig trygg där och då är det fantastiskt roligt att hämta och lämna varje dag!

    6 veckor efter att Isak började på sin förskola så slutade 2 av 5 i personalen... Och båda var nya. Då fick jag panik, för det var ju ett klart tecken på att något var fel på deras arbetsplats.

    Men sedan kom två nya och de var ännu bättre än de två som slutade och nu är jag helt lugn igen. Så bara för att de är nya så behöver det inte vara dåligt (även om det såklart känns bättre med en sammansvetsad personalgrupp), för mig är det viktigare att ha personal med erfarenhet av jobbet, en nyutexaminerad förskolelärare skulle nog fått panikångest av att börja jobba just när 18 av 24 barn skulle skolas in på två månader (som det var hos oss).

    Hoppas verkligen att ni blir nöjda!

    SvaraRadera
  2. Nej, det är ju det som är lite jobbigt. Det känns inte bra att många slutar men det kan ändå bli pangbra med de nya. De två som kändes bäst på Nils förskola är nog hyfsat nyexade men det kändes ändå som de hade koll på läget.

    Det blir säkert kanon. Annars får vi byta förskola helt enkelt =).

    SvaraRadera