Att ta vara på egentiden

Nils är ett väldigt osjälvständigt barn. Igår träffade jag en mamma i mammagruppen som sa att hennes unge kunde sitta själv och pilla med en lapp i en halvtimme. Alex Schulman har någon gång beklagat sig över att hans Charlie bara kunde roa sig på egen hand i 45 minuter. Svååårt att vara förälder då..

Till för cirka två veckor sedan kunde Nils roa sig på egen hand i ungefär fem minuter. Om jag var på toa reducerades tiden till ungefär tio sekunder. Den senaste tiden har det blivit bättre. Nu kan han sitta själv i Bumbon inklämd vid sin leksakskorg i upp emot tjugo minuter. G menar att Nils kan sitta själv mycket längre men det har aldrig hänt när jag har hand om honom.

Det var en dålig mamma förbi och testade det här nödknepet. Det funkade bra!

Dessutom sover han ju på dagarna. Ungefär en timma vid sjutiden (då brukar jag också sova), en timma vid  lunch och ungefär 45 minuter på eftermiddagen.

Jag har alltså begränsad tid att få gjort sådant jag måste, borde och vill göra. Mitt problem är att jag inte prioriterar rätt. Jag kan stå oduschad i mysbyxor, kissnödig och hungrig men ändå välja att plocka ur diskmaskinen när jag får en stund över. Jag är sådär typiskt tjejig (?) att jag börjar småstäda lite i badrummet när jag ändå sitter där på toa. Med resultatet att jag har ett renare badrum men fortfarande inte har lagat lunch när Nils kräver min uppmärksamhet igen. Riktigt störande är det.

Medveten om problemet som jag är har jag försökt att göra en inre "att göra lista" när Nils somnat. Men det hjälper inte. Jag börjar göra "onödiga" saker utan att tänka på det. Som att blogga nu när jag borde ringa förskolor, göra puré eller skriva brev till försäkringsbolaget. Eller bara slappna av och ta ett bad.