Välkommen till min mammablogg. Folk som inte har barn gör sig förmodligen inte besvär.

Jag är 30 år och mamma till Nils. Min blogg har föregåtts av en hel del funderingar kring det lämpliga i att hänga ut sitt liv och sitt barn på Internet. I takt med mitt eget nyvunna intresse av att läsa om vad andra mammor gör har dock lusten att skriva om mina händelserika dagar som mor tagit överhanden. Bloggen handlar om mitt liv tillsammans med min man G och vår fina unge Nils som föddes den 7/7 2010. Vi bor i en lägenhet i Göteborg men har precis köpt ett hus en bit härifrån.

söndag 27 februari 2011

Födelsedag och hej då huset

Dåligt med bloggande det senaste.

Jag har fyllt 30. Ingen kris på gång än så länge. Jag vet inte vad som brukar hända vid en 30-års kris. Det är väl först när man fyller 40 som man köper en sportbil och skiljer sig? Vid 30 kanske man börjar noja över rynkor och gråa hår. I sådana fall krisar jag lite men det har jag gjort länge i sådana fall. Det är inte som förr i tiden när behövde kisa hysteriskt för att få fram lite veck kring ögonen. (Som vi gjorde förr om åren när vi ville in på något uteställe med högre åldersgräns än vår. Funkade jättebra!) Gråa hår har jag inte än men det kommer säkert snart bara för att jag skriver det.

Jag har haft två kalas. Ett för mammas sida och ett för pappas. Mina föräldrar är skilda och vill inte gå på samma kalas. Trots att jag är vuxen har jag fått massa fina presenter. Pengar att köpa en tavla för, en pläd och en filt. Extra kul med "riktiga" presenter tycker jag.

Nackdelen med kalasandet är att det är svårt och tråkigt att hålla sig till Olgas riktlinjer. Oj, vad det har fuskats. Vin, efterrätter, pizza o.s.v.

Inte med på Olgas lista över tillåten mat. Tyvärr.

Trots det stod vågen på samma vikt som förra veckan. På fredag kommer den inte göra det om jag inte är hemskt duktig i veckan. Känner att allt mofs satt sina spår. Men samtidigt känner jag också att det kommer räcka med att jag är nyttig ett tag så är jag tillbaka på banan igen.

Det blev inget hus den här gången. Det VAR ett rikt knöspar som var på visningen i torsdags och i fredags började de buda mot oss. Jag var helt ofokuserad på mammafikan jag var på eftersom telefonen hela tiden meddelade att det lagts ett nytt bud. Känns helt overkligt när man sitter och slänger iväg höjningar på 100 000 via sms. I fredags kväll låg vi fortfarande högst men idag pep telefonen till igen. Och nu lägger vi oss. Trist, men det kommer säkert ett hus som vi gillar lika mycket ut för försäljning snart igen. Inte. Fördelen med att vi inte vann budgivningen är att vi slipper förnedra Nils genom att vara med på Lyxfällan och sälja av hans leksaker.

Jag har blivit uppmanad att skriva att mammafikan var trevlig på bloggen. Det var den verkligen!! Tråkigt att jag var så ofokuserad helt i onödan.

Tova, Signe och Nils








1 kommentar:

  1. Vad tråkigt med huset. Det dyker säkert upp nåt nytt snart.

    Mina föräldrar är också skilda och kan inte direkt umgås (mina föräldrar kan umgås men inte mamma och min pappas fru). Jag vet inte hur vi ska göra på Isaks ettårskalas till exempel. Jag orkar inte anordna två kalas bara för att mina föräldrar beter sig som 10-åringar. Samtidigt vill jag inte behöva vara orolig för hur det ska gå om båda kommer. På namnfesten så kom inte min pappa och hans familj för att min mamma skulle komma. Suck.

    Hoppas ni får en bra vecka!

    SvaraRadera