Välkommen till min mammablogg. Folk som inte har barn gör sig förmodligen inte besvär.

Jag är 30 år och mamma till Nils. Min blogg har föregåtts av en hel del funderingar kring det lämpliga i att hänga ut sitt liv och sitt barn på Internet. I takt med mitt eget nyvunna intresse av att läsa om vad andra mammor gör har dock lusten att skriva om mina händelserika dagar som mor tagit överhanden. Bloggen handlar om mitt liv tillsammans med min man G och vår fina unge Nils som föddes den 7/7 2010. Vi bor i en lägenhet i Göteborg men har precis köpt ett hus en bit härifrån.

måndag 21 februari 2011

Helgen och måndag

Resan till Malmö gick bra. Nils var lite gnällig i bilen både upp och ned men det var hanterbart. Han börjar nog bli lite för stor för babyskyddet. Han försökte hela tiden sätta sig upp och när det inte gick blev han sur.

Åh nej, nu blir ju mitt hår alldeles frizzigt

Hotellet var jättefint och låg alldeles vid Lilla torg. På kvällen tog vi först en drink och sen åt vi tre rätters. Allt utom förrätten var supergott och inte alls tillåtet. Dessutom blev det vin till det. Innan vi gick och la oss tog vi en sista drink i hotellbaren. Efter ett tag vaknade Nils och var på strålande festhumör. Man känner sig lite kass när man sitter med sin lilla pyjamasbebis i en bar.


Nils utforskar hotellrummet 

Lugnet före stormen

Har ni fest eller???


Hotellfrukosten var också helt underbar. Favoriten var nygjorda plättar med någon rabarberröra.

Herr Ober!!

Idag var det tillbaka till vardagen och keson. Jag tappade min mobil i golvet igår så den gick i tusen bitar.  Jag känner mig helt handikappad utan den så idag gick jag ut för att köpa en ny. Jag var nog varje telefonförsäljares dröm. Jag kan ingenting, orkar inte ta reda på någonting och ville ha en bra telefon idag. Det blev en Iphone 4. Nu är jag uppbunden med Tele2 till 2089. Typ.

På eftermiddagen var det träff på BVC. Vi diskuterade "relationen efter man fått barn" och det var en socionom där och föreläste. De flesta verkade ha ungefär samma erfarenheter av att allt inte bara är rosenskimrande efter att man fått barn. Det roligaste med träffen var på slutet när socionomen sa att man kunde ringa henne eller hennes kollega Ann Albom om man ville prata. Jag fick bita mig i kinden för att inte skratta högt åt det roliga namnet och sökte igenkännande av någon av de 12 mammorna men det var bara en mamma som verkade tycka att det var lika roligt som jag. Man undrar ju om det var Anns föräldrar som var så elaka att de döpte henne till Ann när de hette Albom eller om hon gift sig till efternamnet. Roligt hur som helst. 

Imorgon ska vi kanske lägga bud på huset!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar