Mjölkallergi

Igår var alltså jag och Nils på barnmedicin. Nils har gått där sen vi var inlagda på grund av att han inte gick upp i vikt efter födseln. Då trodde man att han var mjölkallergisk eftersom han kaskadkräkts när han fått ersättning baserad på mjölk och då han gick upp i vikt när jag slutade äta mjölkprodukter. Det har dock aldrig konstaterats att han varit allergisk. Han har vid flera tillfällen gjort både pricktest och tagit blodprov som varit negativa för mjölkallergi. På barnmedicin har man sagt att han trots detta kunnat vara allergisk men bara i tarmen. Det visade sig nämligen inte på sådana test. Man menade också att allergin kunde ha växt bort redan. Men sist vi var där sa man att sa man att vid nästa besök skulle man testa att ge honom mjölk för att se om han reagerade.

I början, när Nils gick upp så fint i vikt, var jag övertygad om att han var allergisk. Det var så mycket som hade löst sig när han fick mjölkfri mjölk. Men efter att han gjort testen har jag tvivlat ganska starkt på allergin. Kräkningarna som barnmedicin i princip baserat hela allergin på inträffade när Nils var cirka två veckor gammal. På BVC hade de gett mig rådet att ge honom ersättning till han inte ville ha mer. Som jag skrivit förut så har ju Nils aldrig sagt nej till mer mat. Men det visste jag ju inte då. Nils fick alltså extremt mycket ersättning för sin ålder vid de här tillfällena. I efterhand har jag tänkt att det inte alls var konstigt att han kräktes efter att ha fått så mycket mat.

Men igår var pricktestet positivt. Nils ÄR mjölkallergisk. Trist, men skönt att få ett tydligt besked om hur det ligger till. Nu får vi fortsätta med alla mjölkfria produkter och lusläsa innehållsförteckningarna. Samt hoppas att det växer bort när han blir äldre. Tråkigt om Nils aldrig ska kunna äta en semla. Eller jordgubbar med grädde.