Idag har vi besökt en av de förskolor som ligger närmast vårt hus. Förskolan visade sig ligga lite längre åt fel håll än vad jag hade trott. Men den ligger ändå på helt okej avstånd.
Besöket blev ungefär som jag förväntat mig men ändå inte. Förskolan visade sig ha många rätt på pappret. Den hade eget kök, det fanns två fina gårdar, barnen var alltid ute på förmiddagarna och det var väldigt låg personalomsättning. Personalen var helt okej trevlig och barnen verkade ha det bra.
På minussidan var att det är ett dagis med många avdelningar, alltså många barn. Men det kan ju även vara en fördel då personalen kan hjälpa varandra mellan avdelningarna. Det var cirka 20 barn på 3 förskolepedagoger. Jag vet inte om det är mycket eller lite. Jag tyckte att det var rätt stökigt där medan G var imponerad över hur de kunde hålla det så städat.
Det var två saker som gjorde att det inte kändes helt rätt förutom det jag nämnt ovan. Dels tyckte jag inte att personalen engagerade sig så mycket i Nils. De hejade på honom men inte så mycket mer. Å andra sidan så kan jag förstå att de inte försöker bonda med ett barn som inte ens fått någon plats hos dem ännu. Besöket var ju riktat till oss så det är kanske inte så konstigt att de inte satte sig ner och spelade Monopol med Nils.
Den andra saken var att besöket kändes som en resa tillbaka till 80-talet. På ett dåligt sätt. Och då har jag inte ens gått på dagis. Barracklokal, kassettband med Mora Träsk och månadens tema "Vatten" som typ bestod av ett litet plastbadkar och ett blått skynke i ett rum får inte mig att känna att man satsar på barnen. (Jag kanske låter hemskt snobbig nu och det handlar inte om att Nils måste få lattja med en Ipad. Men det hade känts bättre att lämna honom på en verksamhet som inte var lika bunden av sparkrav och som kändes lite mer... pigg och nytänkande.)
På det hela taget var det en förskola som får lite mer än godkänt. G var mer positiv till den än jag var. Skulle vi få en plats där (vilket ser rätt mörkt ut) så kommer vi tacka ja till den. Men jag hoppas att vi kommer att hitta en som känns ännu mer rätt.
Besöket blev ungefär som jag förväntat mig men ändå inte. Förskolan visade sig ha många rätt på pappret. Den hade eget kök, det fanns två fina gårdar, barnen var alltid ute på förmiddagarna och det var väldigt låg personalomsättning. Personalen var helt okej trevlig och barnen verkade ha det bra.
På minussidan var att det är ett dagis med många avdelningar, alltså många barn. Men det kan ju även vara en fördel då personalen kan hjälpa varandra mellan avdelningarna. Det var cirka 20 barn på 3 förskolepedagoger. Jag vet inte om det är mycket eller lite. Jag tyckte att det var rätt stökigt där medan G var imponerad över hur de kunde hålla det så städat.
Det var två saker som gjorde att det inte kändes helt rätt förutom det jag nämnt ovan. Dels tyckte jag inte att personalen engagerade sig så mycket i Nils. De hejade på honom men inte så mycket mer. Å andra sidan så kan jag förstå att de inte försöker bonda med ett barn som inte ens fått någon plats hos dem ännu. Besöket var ju riktat till oss så det är kanske inte så konstigt att de inte satte sig ner och spelade Monopol med Nils.
Den andra saken var att besöket kändes som en resa tillbaka till 80-talet. På ett dåligt sätt. Och då har jag inte ens gått på dagis. Barracklokal, kassettband med Mora Träsk och månadens tema "Vatten" som typ bestod av ett litet plastbadkar och ett blått skynke i ett rum får inte mig att känna att man satsar på barnen. (Jag kanske låter hemskt snobbig nu och det handlar inte om att Nils måste få lattja med en Ipad. Men det hade känts bättre att lämna honom på en verksamhet som inte var lika bunden av sparkrav och som kändes lite mer... pigg och nytänkande.)
På det hela taget var det en förskola som får lite mer än godkänt. G var mer positiv till den än jag var. Skulle vi få en plats där (vilket ser rätt mörkt ut) så kommer vi tacka ja till den. Men jag hoppas att vi kommer att hitta en som känns ännu mer rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar