Jag är kränkt

Imorse gjorde kossan det igen. Slängde in ett finger för att känna om jag fått några tänder. Hon förstår inte hur kränkt jag känner mig när hon gör det. 

Häromdan försökte jag övertala henne att svänga förbi hyllan med knäckebröd på Hemköp. Istället kom vi hem med extra finmald puré för barn från fyra månader. Ord överflödiga. Jag är så besviken. 

Jag, utanför Hemköp

Och det är inte bara kossan. Hela samhället är uppbyggt kring att man har tänder. 

På BVC har de frågat efter tänder de senaste två besöken. Kossan har fått svara nekande och dragit krystade skämt om att det är bra att vara sen med tänderna för då sliter man inte på dem. Pinsam som vanligt. 

För att inte prata om hatmeddelandena vi får på posten. 

Det började med Folktandvårdens hetskampanj mot tandlösa. Brevet innehöll en rosa tandborste och en uppmaning om att det var dags att börja borsta. Jag undrar om de inte kan skicka ut de där tandborstarna liite senare så att ingen bebis riskerar att känna sig som ett freak. Kanske någon gång i två års åldern? Kossan verkar iaf ha fattat galoppen och har numera gömt tandborsten så jag slipper se den. 

Men häromdan hände det igen. Semper skickade ut ett brev med följande hatbudskap: Vid åtta månaders ålder har de flesta fått tänder. Visst, rub it in, gör det bara. 

Media tar inte heller sitt ansvar. Jag har aldrig sett en sett en tandlös fotomodell eller programledare. Det är som om vi inte existerar. Tydligen tillhör jag en minoritetsgrupp som det är helt okej att diskriminera. Ingen bryr sig om våra rättigheter. 

Jag borde bli arg när jag tänker på det men jag orkar inte längre. Det har gått för långt.