De senaste gångerna som jag varit på gymet har barnpassarna kommit bärandes på Nils efter cirka 45 minuter. Han inte varit ledsen men långt ifrån nöjd. Oftast har jag precis hunnit avsluta mitt träningsupplägg som jag fått av Olga. Det har inte känts bra att lämna in honom när jag märkt att han inte vill vara där så länge som jag skulle vilja. Jag har därför valt att lämna honom till min mamma de senaste två veckorna när jag kört träningsupplägget. Mamma gillar att passa Nils och Nils gillar mamma så alla blir glada.
Idag skulle jag inte köra på gymet utan jag tänkte komma igång med löpningen. Jag har ju anmält mig till Göteborgs varvet som går av stapeln den 21 maj. Dessutom har jag utmanat en hurtbulle på jobbet i vem som får bäst tid. Hittills har jag sprungit.. öhh.. noll gånger. Jag kommer inte klara att ta mig runt om jag inte får upp flåset lite. Min tanke var att om jag sprang fram och tillbaka med vagnen till gymet så skulle jag bara behöva cirka 25 minuter på löpbandet och ändå ha sprungit i ungefär en timma. Då skulle inte Nils behöva tröttna på barnpassningen.
Det gick rätt bra att springa ned. Det var grymt jobbigt såklart och jag fick gå i en uppförsbacke. Det gick ännu bättre att springa på löpbandet. Då hade jag ju ingen vagn att släpa på längre. Men efter bara tio minuter kom barnpassaren och sa att Nils inte ville vara kvar.
Det är femte gången av sex som jag blivit hämtad. Jag känner mig som världens sämsta mamma.
Han trivs verkligen inte där. Jag vet inte om det beror på att han inte känner igen folk eller om de inte engagerar sig i honom. Han är inte så bra på att leka själv men han är nöjd länge om man lattjar med honom lite då och då och byter mellan sitt- och ålningsläge. Det måste väl barnpassarna fatta?
Jag tänkte vänta lite innan jag lämnar in honom på barnpassningen igen. Det känns inte bra att lämna honom på ett ställe där han uppenbarligen inte vill vara. Löpningen är ju inga problem. Jag kan ju springa ute med vagnen. Gymprogrammet får jag lösa när mamma kan passa honom eller på helgen. Lite krångligare men det får funka.
Idag skulle jag inte köra på gymet utan jag tänkte komma igång med löpningen. Jag har ju anmält mig till Göteborgs varvet som går av stapeln den 21 maj. Dessutom har jag utmanat en hurtbulle på jobbet i vem som får bäst tid. Hittills har jag sprungit.. öhh.. noll gånger. Jag kommer inte klara att ta mig runt om jag inte får upp flåset lite. Min tanke var att om jag sprang fram och tillbaka med vagnen till gymet så skulle jag bara behöva cirka 25 minuter på löpbandet och ändå ha sprungit i ungefär en timma. Då skulle inte Nils behöva tröttna på barnpassningen.
Det gick rätt bra att springa ned. Det var grymt jobbigt såklart och jag fick gå i en uppförsbacke. Det gick ännu bättre att springa på löpbandet. Då hade jag ju ingen vagn att släpa på längre. Men efter bara tio minuter kom barnpassaren och sa att Nils inte ville vara kvar.
Det är femte gången av sex som jag blivit hämtad. Jag känner mig som världens sämsta mamma.
Han trivs verkligen inte där. Jag vet inte om det beror på att han inte känner igen folk eller om de inte engagerar sig i honom. Han är inte så bra på att leka själv men han är nöjd länge om man lattjar med honom lite då och då och byter mellan sitt- och ålningsläge. Det måste väl barnpassarna fatta?
Jag tänkte vänta lite innan jag lämnar in honom på barnpassningen igen. Det känns inte bra att lämna honom på ett ställe där han uppenbarligen inte vill vara. Löpningen är ju inga problem. Jag kan ju springa ute med vagnen. Gymprogrammet får jag lösa när mamma kan passa honom eller på helgen. Lite krångligare men det får funka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar