För ett tag sedan skrev jag en lista på saker som jag tyckte var lite jobbiga med Nils. Här kommer en uppdatering på vad som har hänt på dessa områden.
DÅ: Önskade jag att han inte skulle vakna varannan timme hela natten.
NU: Nils vaknar i snitt en gång per natt men tar sällan mer än en kvart att somna om. Oftast går det på några minuter. En klar förbättring alltså. Nu skulle man kunna tro att det här har lett till att jag är jättepigg och energisk nuförtiden. Det är jag inte. Jag är faktiskt nästan lika trött nu som då. Jag kan verkligen inte fatta hur jag orkade med den tiden. Det måste ha varit hormoner eller något.
DÅ: Önskade jag att han inte skulle gå upp klockan fem.
NU: Nils hade en vecka när han gick upp klockan sju. Nu har han gått tillbaka till sina tidiga vanor. Det är dock lite bättre än förut. Han går oftast upp närmare sex än fem.
DÅ: Önskade jag att han inte skulle spy så mycket.
NU: Det händer att Nils spyr nu också men det hör inte till vanligheterna. Inte alls som då när han spydde någon deciliter bara man kom åt hans mage. Enorm förbättring på detta området sen han började käka riktig mat.
DÅ: Önskade jag att han kunde leka lite mer självständigt.
NU: Visserligen är Nils inne i en fas just nu där han gråter när man lämnar rummet men om man bortser från det så funkar det numera att gå på toa, duscha, käka och t.o.m. laga mat utan att jag känner mig som sämsta mamman. Nils kan leka själv om man sätter eller lägger honom med lite leksaker. Han ligger inte i 45 min utan gnöl men en kvart. Det här är den förbättringen jag är mest nöjd med.
Jag kan inte komma på några områden där han har blivit jobbigare på heller. Han är helt enkelt "The new improved Nils".
Jag älskade Nils galet mycket redan när jag fick hålla honom för första gången. Men ju mer tiden går blir jag allt mer förtjust i honom. Han blir ju bara charmigare och ljuvligare för varje dag som går. Nu börjar han ju verkligen bli en liten egen person. Men en sak som jag funderat på är: När vänder det? Min mamma gillar ju mig men hon håller ju inte på och jollrar när hon ser mig direkt. Min kärlek kan dessutom inte fortsätta att öka för då kommer jag gilla honom osunt mycket när han är 34 år.
Jag har läst någonstans att en nyförälskelse (mellan ett kärlekspar alltså) varar mellan sex månader och ett år. Det är naturens sätt att se till att mannen inte lämnar kvinnan under tiden som hon är gravid och behöver skyddas. Nu kan man ju ifrågasätta hur bra det är om mannen lämnar kvinnan när hon precis fött - men det var inte det jag skulle komma till - utan att samma sak kanske gäller nyförälskelsen till sitt barn. Man kommer vara nyförälskad till dess att han inte behöver skyddas utan klarar sig själv.
Alltså när han tar studenten eller så....
DÅ: Önskade jag att han inte skulle vakna varannan timme hela natten.
NU: Nils vaknar i snitt en gång per natt men tar sällan mer än en kvart att somna om. Oftast går det på några minuter. En klar förbättring alltså. Nu skulle man kunna tro att det här har lett till att jag är jättepigg och energisk nuförtiden. Det är jag inte. Jag är faktiskt nästan lika trött nu som då. Jag kan verkligen inte fatta hur jag orkade med den tiden. Det måste ha varit hormoner eller något.
DÅ: Önskade jag att han inte skulle gå upp klockan fem.
NU: Nils hade en vecka när han gick upp klockan sju. Nu har han gått tillbaka till sina tidiga vanor. Det är dock lite bättre än förut. Han går oftast upp närmare sex än fem.
DÅ: Önskade jag att han inte skulle spy så mycket.
NU: Det händer att Nils spyr nu också men det hör inte till vanligheterna. Inte alls som då när han spydde någon deciliter bara man kom åt hans mage. Enorm förbättring på detta området sen han började käka riktig mat.
DÅ: Önskade jag att han kunde leka lite mer självständigt.
NU: Visserligen är Nils inne i en fas just nu där han gråter när man lämnar rummet men om man bortser från det så funkar det numera att gå på toa, duscha, käka och t.o.m. laga mat utan att jag känner mig som sämsta mamman. Nils kan leka själv om man sätter eller lägger honom med lite leksaker. Han ligger inte i 45 min utan gnöl men en kvart. Det här är den förbättringen jag är mest nöjd med.
Jag kan inte komma på några områden där han har blivit jobbigare på heller. Han är helt enkelt "The new improved Nils".
Jag älskade Nils galet mycket redan när jag fick hålla honom för första gången. Men ju mer tiden går blir jag allt mer förtjust i honom. Han blir ju bara charmigare och ljuvligare för varje dag som går. Nu börjar han ju verkligen bli en liten egen person. Men en sak som jag funderat på är: När vänder det? Min mamma gillar ju mig men hon håller ju inte på och jollrar när hon ser mig direkt. Min kärlek kan dessutom inte fortsätta att öka för då kommer jag gilla honom osunt mycket när han är 34 år.
Jag har läst någonstans att en nyförälskelse (mellan ett kärlekspar alltså) varar mellan sex månader och ett år. Det är naturens sätt att se till att mannen inte lämnar kvinnan under tiden som hon är gravid och behöver skyddas. Nu kan man ju ifrågasätta hur bra det är om mannen lämnar kvinnan när hon precis fött - men det var inte det jag skulle komma till - utan att samma sak kanske gäller nyförälskelsen till sitt barn. Man kommer vara nyförälskad till dess att han inte behöver skyddas utan klarar sig själv.
Alltså när han tar studenten eller så....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar