Det har jag bestämt. Hittills har jag dock varit lite velig i vilken omfattning jag ska sluta. Ska han kanske få snutta på natten och kvällen ett tag till? Mest för att det känns hårt att sluta rätt av. Dessutom är det ju enklare att slänga fram (ja eller plocka fram rör det väl sig fortfarande om tack och lov..) tutten än att värma vatten och ta fram flaskor.
Hittills har väl avvänjningen gått sådär. Jag fick i honom 80 ml ersätttning förut och han var supersur under tiden han åt. Låg och morrade och tuggade på flaskan. Min magkänsla säger mig att jag kommer få ha den striden med honom varje gång han ska äta om han får lov att snutta ibland. G gjorde dessutom beslutet lättare för mig genom att mata mig med en Mars-glass. Nu är mjölken besudlad med ko-mjölk så nu måste jag sluta helt.
Känns både superskönt och lite sorgligt. Jag har ju varit så privilegierad att amningen fungerat som den ska hela tiden (förutom en kort period innan vi upptäckte att han var allergisk.) Så egentligen finns det väl inget skäl att sluta amma just idag (förutom att G är hemma och kan ta smällen med mig). Samtidigt längtar jag så mycket efter att få min kropp för mig själv. Det låter klyschigt, jag vet, men det är precis så det känns.
Jag längtar efter att få äta vad jag vill, kunna ha på mig vad jag vill, kunna lämna huset som jag vill. Till och med mina egna hormoner saknar jag. Inte kanske alla delar av dem men ändå.
Samtidigt innebär det ju slutet på en era. Inget mer team Nisse & Mamma. Ingen liten spädgris utan en stor pojk.
Men nån gång måste man ju sätta punkt. Han kan ju inte ammas för evigt. Och ju längre jag väntar desto jobbigare kommer det att bli för honom. Han har ju redan fattat vad som väntar när jag sätter mig med amningskudden. Inte konstigt att han blir förvirrad när han får äcklig ersättning.
Så nu är det beslutat. Härmed stänges mjölkfabriken. För den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar