Vi är hemma i Sverige igen

efter sämsta semestern ever.

Nils fick hög feber och hosta redan första natten. Var ledsen och gnällig.

Vi var hos läkaren med honom tre gånger under de första dygnen. Det gick inte att få tag på en taxi med bilbarnstol så vi fick sitta med honom i famnen för att ta sig till läkaren.  

Mina iakttagelser kring detta:

* Taxibilarna på Fuerteventura är inte lika nya och säkra som svenska bilar. Den genomsnittliga åldern på bilarna vi åkte var cirka 25 år.  
* Taxichaufförerna på Fuerteventura kör inte lika säkert som svenska taxichaufförer. Inte ens när man säger till dem. Tänk häxa som ger någon en förbannelse i en skräckfilm så har ni vår sista taxichaufför till flygplatsen. (Som G gav 10 euro i dricks! Av mig fick hon bara onda ögat.)
* Taxibilarna på Fuerteventura tar inte Visakort. Inte så smidigt när man har bråttom och saknar kontanter.

De två första läkarna kunde nästan inte ett ord engelska så G fick beskriva Nils besvär med sin knaggliga skolspanska. Det gick faktiskt förvånansvärt bra - måste man så funkar ju allting. Fast vid första läkarbesöket ringde vi en av G:s kompisar, som kan spanska, så att han fick översätta. Hur som helst kändes det helt bisarrt att sitta med sin lilla sjuka bebis och förlita på en läkare som använder sig av Google translate för att ställa helt grundläggande frågor som hur gammal han är.

På det sista läkarbesöket - dit vi remitterats för att ta blodprov efter att man röntgat hans lungor - träffade vi hur som helst en jättebra läkare som kunde engelska. Han hittade blåsor i halsen på Nils vilket han menade var tecken på en virusinfektion. Inget allvarligt alltså utan bara att vänta ut i 4-5 dagar och ge febernedsättande.

Den braiga läkaren hade en rödhårig skäggig kollega som sprallade upp Nils totalt när vi var där. Från att ha varit hängig och ledsen satt han istället och kiknade av skratt. Bra-läkaren menade att när ett barn var så glatt så var det aldrig någon fara med honom. Han använde uttrycket "babies never lie". Bra-läkaren stressade dock upp mig en del genom att säga att Nils kranium var enormt och fråga om alla hans värden var bra.
Jag visste ju att Nils hade stort huvud men man vill ju gärna inte att en läkare ska häpnas över hur stort det är. Jag har dock lugnat ner mig lite kring huvudet efter att ha sett på G:s hälsokort att han hade nästan lika stort huvud när han var i Nils ålder..

Hur som helst. Vi höll oss inne och kurerade Nils i några dagar. Ganska segt att underhålla en liten febrig pojke i ett trångt fuktigt hotellrum nästan helt utan leksaker. Men vi var ändå ganska positivt inställda eftersom vi skulle stanna i två veckor och därmed få en hel del mysiga friska dagar.

Då blev jag sjuk. Och jag säger bara stackars Nils som måste ha mått som jag mådde. Jag har inte varit så sjuk sedan jag var barn. Riktigt influensadålig var jag. Ont i hela kroppen, sprängande huvudvärk, feber, snuva och hosta. Hade det inte varit för Nils så hade jag legat till sängs hela tiden.

Nu blev det ännu segare att ta hand om Nils. G tog hand om oss så gott det gick. Han var inte heller helt frisk och Nils blev jättemammig när han var dålig. Han ville snuttammas och bli buren hela tiden.

Nils blev feberfri under tiden vi var där men min sjuka höll i sig längre. När jag var inne på min sjätte feberdag så orkade vi inte längre utan började kolla upp möjligheterna att åka hem. Som tur var gick det ett plan till Malmö några timmar efter att vi bestämt oss för att kasta in handduken. En galen taxifärd senare (återigen utan bilbarnstol) så satt vi på planet på väg hem till Sverige. Väl i Malmö fick vi tag på ett tåg till Göteborg. Vi kom hem igår natt.

Vi är nu feberfria men inte helt friska. Vi hostar mycket alla tre och jag känner mig hängig fortfarande. Men väldigt skönt att vara hemma i lägenheten där man kan underhålla Nils lite lättare och dessutom stänga dörren om sig när G tar hand om honom.

Semestern var ju tänkt som en tid då man vilade upp sig och laddade batterierna. Nu blev det precis tvärtom. Dessutom verkar det inte som vi kommer ett öre i ersättning av If för resan hem eller för att vi inte kunnat utnyttja dagarna. Men mer om det någon annan gång.