Under min tid som mamma har jag fått höra att man aldrig kan mata en bebis "för mycket". Den kommer sluta äta när den är nöjd. Det har aldrig stämt på Nils. Nils har ALDRIG sagt nej till mat som han tycker om. När han var bebis kunde jag aldrig amma från båda tuttarna vid ett och samma matningstillfälle. Han åt till det var tomt och sen spydde han. Jag har heller aldrig kunnat amma "fritt" d.v.s. att låta honom käka när han känner för det. För det gjorde han jämt. Och sen spydde han.
Nu har han börjat käka riktig mat men glupskheten hänger kvar. Han sitter som en fågelunge i barnstolen och skriker på mat. Det spelar ingen roll om han har hela munnen full med mat. Han skriker ändå på nästa sked. Visserligen har han numera ätit några rätter som mottagits under vissa protester men är det mat han tycker om spelar det ingen roll hur stor portion jag gjort. Han käkar till det är slut.
Så underbart med glupska barn! Isak var precis som Nils men är nu kinkig med nästan allt. Njut!
SvaraRaderaHa Ha det låter exakt som min Ture. Ture gillar att äta tills han spyr. Han kan amma hur mycket som helst och när man matar honom med gröt så piper han mellan skedarna.
SvaraRadera