 |
| Plutt-Nils |
När kejsarsnittet blev tidigarelagt var det självklart att vi ville träffa honom så fort som möjligt. Men när Nils kom ut så var han - förutom världens finaste bebis - världens minsta bebis. 2680 gram vägde han och var 47 centimeter lång. Jag var rätt hispig över Nils vikt i början. Sneglade oroligt på alla "tjocka" bebisar på BB. Började grina när grannmammans (på BB alltså) kanske fyraåriga son sa att Nils var den minsta bebisen på hela sjukhuset. Efteråt fick jag höra om massa andra om varit så små när de föddes. Och nu när jag lyssnar efter det tycker jag var och varannan bebis väger under 3 000 kg ;-).
Det är svårt att förstå att det har gått ett år sen han kom till oss. Tiden har gått så fort och så oändligt långsamt. Långsamt alla de dagar man suttit olycklig med en skrikande bebis och bara räknat ned till att G ska komma hem och hjälpa mig. Snabbt när man ser hur stor och klok han har blivit på bara ett år. När han säger voff när man frågar vad hunden säger. Och sen applåderar efteråt för att han vet att han är duktig. Eller för att han vet att det kan bli nästa "uppdrag". Snabbt för man vet att han aldrig kommer att vara den där lilla bebisen igen.
Att få Nils har varit det i särklass mest påfrestande jag gjort. Men också lätt det bästa =).
Vad fint skrivet! Stort grattis till Nils på födelsedagen och till ditt första år som mamma!
SvaraRaderaTack snälla!
SvaraRaderaHärlig hyllning till en grymt fin ettåring! Och bra jobbat med att vara mamma ett helt år. Åt ni något gott när ni firade ihop, du och G alltså?/Karin
SvaraRaderaTack =). Vi slog på den stora trumman med varsin avsmakningsmeny. Man gick inte därifrån hungrig om man säger så. Men väldigt gott var det =).
SvaraRadera