På bättringsvägen

Nu verkar Nils äntligen vara på bättringsvägen. Jag har inte vaknat av någon gråt under natten. När han var som sämst vaknade han jätteofta och grät till eftersom han hade svårt att andas. Han vaknade dessutom tidigt på morgonen och stod och skrek i sängen. I början försökte vi hålla på våra rutiner men efter ett tag har vi inte haft hjärta. Har varit lite rädd att vi förstört allting eftersom även läggningarna blivit mer långdragna och ledsna. När man läser på Anna Wahlgrens forum är sjukdom en supervanlig anledning till att man får kura om sitt barn eftersom man, som vi, inte kan med att vara konsekvent mot barnet när man vet att det inte mår bra.

Men imorse vaknade han halv sex, pladdrade lite i sängen och somnade om för att vakna ungefär när han skulle. Han har varit på jättegott humör också hela förmiddagen. Han är så jäkla fin när han är på gott humör.

Idag ska vi till min mamma som fyller år. Nils har varit gnällig och hysteriskt mammig när vi varit hos henne det senaste. Stått och skrikit utanför toalettdörren när jag varit på toaletten och så. Jag tror att det beror på att han kopplar ihop henne med att jag lämnar honom.  Hon är ju den enda som passat Nils i vaket tillstånd och någon längre stund. Det känns inte så kul och bådar inte så gott för förskolan. Hoppas det blir bättre idag =).