Igår jag äntligen tummen ur och lämnade in Nils på barnpassningen på SATS. Det kändes superbra och jag var jättenöjd med besöket när jag gick därifrån. Det var tre jätterara tjejer som tog hand om tre barn, utöver Nils. Nils var yngst. När jag sa att det var första gången jag lämnade in honom så var de jättesnälla, förklarade hur allt gick till och jag fick även sitta med till dess att det kändes bra att lämna så att det skulle bli ett bra första besök. Jag fick ange om jag var på klass eller i gymmet så att de skulle kunna hämta mig om han var ledsen. Man skulle också ange om någon annan än jag skulle hämta honom så att ingen knäppis skulle kunna ta honom. De hade massa leksaker och platser att lägga/sätta honom på. De var engagerade och flyttade runt barnen och lekte med dem när de inte var nöjda.
Jag blev helt överväldigad över att de var så många som hade hand om barnen men det var tyvärr inte så det brukar vara. Två av tjejerna var bara där och lärde upp sig. Det är tvärtom så att de får ta in 10 barn per personal - men då räknas barn över 2 år som två barn. Så träningen kändes jättebra igår - det kändes tryggt - men jag tror inte att jag känt likadant om det bara hade varit en där. Hur ska de t.ex. kunna gå och hämta mig om han gråter? Ska de lämna de andra barnen då? Inte så troligt. Jag var på ett lite mindre SATS och jag ska kolla upp om de är fler på barnpassningen på de större centren. I sådana fall kanske jag håller mig där. Eller så får jag alltid träna på konditionsmaskinerna som är precis utanför barnpassningen så att de kan öppna dörren och skrika på mig om han är ledsen. Det kändes bra att träna i alla fall och skönt att få vara ensam ett litet tag. Nils var superglad när jag kom tillbaka. Han hade fått ligga på rygg och leka i ett babygm. Det får han ju aldrig hemma på grund av platta huvudet.
Idag ska jag vara hemma själv med Nils på kvällen. G ska på middag med lite arbetsfolk på en restaurang som jag velat gå till länge. Bah!
Mysigt att snutta med Nils men trist att vara själv på en fredagskväll =(. Tidigare gick jag på quiz varje måndagskväll med mina syskon och så hade G hand om Nils men efter att jag kommit hem två gånger till en jätteledsen bebis så vågar jag inte vara ifrån honom vid läggning. Och eftersom G jobbar på dagarna så blir det inte så mycket egna aktiviteter för moi. Vi får försöka jobba bort den här mammigheten vid läggning men det är svårt att tänka långsiktigt när man vill att sötungen ska somna så fort och smidigt som möjligt. Man orkar inte ta striden riktigt.
Där jag tränar är de åtta stycken som passar barnen och det är max 16 barn, dvs två barn per vuxen. Jag hade nog också tyckt att det var jobbigt om det bara var en enda som passade barnen... Hoppas du hittar en annan lösning!
SvaraRaderaMammigheten är så jobbig! Jag ammar ju inte ens längre men ändå känner jag att det är svårt att gå ifrån på kvällen. Hoppas det går över av sig självt.
Hoppas du har en mysig fredagkväll ändå och att du snart får besöka den där restaurangen!