Nils har sovit jättekonstigt den senaste tiden. Han brukar oftast sova mellan 20.30 till 5-7 med avbrott för för två matpauser. Han brukar nästan alltid somna om direkt efter maten. På dagen brukar han sova cirka fem timmar. Den senaste nätterna har han vaknat med en till två timmars mellanrum men gått att somna om genom att ge honom nappen. Det är ju skönt att slippa gå upp men att bli väckt natten igenom känns som någon form av tortyrmetod. Jag har tänkt att det har att göra med att vi kilar fast honom med kuddar för att få honom att ligga på sidan. Om någon kilat fast mig i en sovställning jag inte trivdes med hade jag också protesterat. Men i natt var han så gnällig så jag fuskade med kuddarna och lät honom sova på rygg. Trots det fortsatte han att vakna hela tiden. När han vaknar för mat har han dessutom inte somnat om den senaste tiden utan vill vara uppe. Så här på dagen kan man ju ta sådan information med ro men på natten känns allt annorlunda. Då får jag panik av att inte veta när han kommer somna men veta att han ändå kommer att vilja gå upp vid 5 till 7. Jag vet dessutom inte vad man ska göra med en bebis som inte vill sova på natten. Att leka med honom känns ju urdumt. Att prata och sjunga med honom likaså. Men Nils blir ganska gnällig när han blir ignorerad och frågan är om det är rätt väg att gå för att få honom sådär mysigt sömnig?
I boken "Växa och Utvecklas" (eller vad den nu heter) talas det om att bebisen är i en utvecklingsfas mellan vecka 14 -19. Under utvecklingsfasen kan sömnen bli sämre. Nils är 17 eller 18 veckor gammal nu så det kan ju bero på det. Jag har tidigare tyckt att nämnda bok ger så mycket eftersom den förklarar varför Nils varit lite annorlunda i perioder. Men ju längre man kommer i boken desto längre blir utvecklingsfaserna, Den senaste är ju som nämndes på fem veckor. Nu känns det som att han varit i utvecklingsfaser hälften av sin levnadstid. Att säga att bebisar är gnälliga, sover dåligt och är klängiga under en stor del av sitt första levnadsår känns inte så genialt som det gjorde först.
Lägger in bilder ikväll. Har varit lite dålig på att uppdatera det senaste eftersom min hypokondri skenat iväg med mig och fått mig att må superdåligt. Jag hittade några födelsemärken som såg lite konstiga ut och började genast tänka på hur sorgligt det skulle vara om jag inte fick se Nils växa upp. På allvar. Att vara gravid och få barn har verkligen gjort mig labil!! Idag har jag varit hos en hudläkare som lugnat ner mig till det facila priset av 1 800 kr. Det var det värt =).
Välkommen till min mammablogg. Folk som inte har barn gör sig förmodligen inte besvär.
Jag är 30 år och mamma till Nils. Min blogg har föregåtts av en hel del funderingar kring det lämpliga i att hänga ut sitt liv och sitt barn på Internet. I takt med mitt eget nyvunna intresse av att läsa om vad andra mammor gör har dock lusten att skriva om mina händelserika dagar som mor tagit överhanden. Bloggen handlar om mitt liv tillsammans med min man G och vår fina unge Nils som föddes den 7/7 2010. Vi bor i en lägenhet i Göteborg men har precis köpt ett hus en bit härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar