Välkommen till min mammablogg. Folk som inte har barn gör sig förmodligen inte besvär.

Jag är 30 år och mamma till Nils. Min blogg har föregåtts av en hel del funderingar kring det lämpliga i att hänga ut sitt liv och sitt barn på Internet. I takt med mitt eget nyvunna intresse av att läsa om vad andra mammor gör har dock lusten att skriva om mina händelserika dagar som mor tagit överhanden. Bloggen handlar om mitt liv tillsammans med min man G och vår fina unge Nils som föddes den 7/7 2010. Vi bor i en lägenhet i Göteborg men har precis köpt ett hus en bit härifrån.

tisdag 16 november 2010

Usel eller hönsig. Ett bajsinlägg.

Jag har slutat äta mjölkprodukter igen. Jag har ju efter okej från barnmedicin ätit sådana i cirka en månad utan att märka någon nämnvärd förändring på Nils. Men sen ungefär en vecka tillbaka, ungefär då jag började med gröten, har han varit jättedålig i magen. Bajsat mycket oftare och lösare. Sen igår är det dessutom blod i blöjan =(.

Han är hes sen igår också så jag vet inte om det är allergirelaterat eller om det beror på en infektion. Han är mycket mer dämpad än han brukar vara. Inte alls samma livliga kille. Jag får så ont i hjärtat när jag tänker på att jag kanske matat honom med mat som gör att han mår dåligt. Känner mig som den uslaste av mammor.

Jag har pratat med en sköterska på barnmedicin men hon verkade inte märkbart upphetsad över det jag berättade. Hon menade att ett barn kunde ha alla symtomen utan att det betydde någonting. Hon tyckte inte heller att det behövdes någon närmare utredning kring allergin och menade dessutom att det ändå inte fanns tider förrän om en månad.

Jag har även pratat med BVC-sköterskan som i sin tur pratat med BVC-läkaren. Hon var mer förstående men verkade inte heller tycka att det var något att söka vård för. Man tyckte inte heller att det var helt självklart att jag skulle sluta äta mjölkprodukter. BVC-läkaren hade sagt att det var synd om mig om jag var tvungen att anpassa min mat. BVC-sköterskan sa dock till mig att hon sagt till honom att hon inte trodde att jag skulle tycka att det var några problem eftersom jag gör allt för min son. Lite skönt att höra att någon har det perspektivet när man själv känner sig som en dålig förälder. 

Jag hatar att oroa mig för Nils och bara lita på att allt kommer att bli bra. Speciellt när vården snarare verkar tycka att man är hönsig. Jag antar att man inte varit så avslappnad från deras sida om det verkligen varit någon fara.

Han låter hemskt gullig när han är hes. Så ynklig. Mitt lilla mammahjärta blöder. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar